När du öppnar dina chakran så kan du känna av andra människor ("läsa av dem") och känna deras känslor o.s.v. Det är ju oftast det som är meningen med att öppna sina chakran medvetet. Att man ska jobba andligt/medialt tillsammans, alltså.

Men det är ingen risk att andras "energier" eller negativa energier skulle "hoppa in i dig och på något vis fastna där. Om du tänker på det viset så kan du vesserligen må dåligt, men det är ju dina tankar som är skapande och gör detta i så fall.

Om du bara bestämmer att du inte vill ta in andras känslor m.m. så slipper du det. Svårare än så är det inte.

Men visst kan man inbilla sig precis vad som helst och sedan på olika sätt manifestera det. Men det är du själv som gör det i så fall. Och du kan då också själv få bort dessa tankar och känslor, gonom att till exempel stänga dina chakran och be om beskydd.

Okej, då ska jag omedelbart droppa det tankesättet! SÅ om man då gruppmediterar så kan jag ta emot andras utsända kärlek och själv sända samma sak tillbaka och på det sättet strålar vi andligt ihop till frid, kärlek och förlåtelse.

Du har så rätt i det där med vad tanken kan ställa till med, det är bland annat det jag också jobbar med hos mig själv. Känns lite ego men utan kärlek till sig själv kan man inte älska. Jag ser att min utveckling med min själ påverkar min omgivning också på ett postitivt sätt.

Ska ta med mer beskydd av mina chakran i min fortsatta meditation. Har inte haft med det innan förutom just under meditationen. Framförallt mitt solarplexus och halschakra, har låg självkänsla till en viss del och ar lite svårt att säga ifrån, alldeles för beroende av vad andra ska tycka om mig, gillar inte den sidan av mig själv. Vill bli starkare och tryggare. Kör med affirmationer dagligen och bär en ametist med mig. Fast där är jag igen, om jag i tanken tänker att jag behöver beskydd av ametisten så har jag ju manifesterat det. Attans…

Man ska alltid be om det Kosmiska Ljusets beskydd i gruppsammanhang och det skadar inte att göra det även när man besöker terapeuter som man inte känner väl till.

Detta görs för att inte utifrånkommande och också inifrånkommande mörker som inte ska komma kommer in.

Visst fungerar tankarna på det viset ni pratar om, men det långt mycket mer nyanserat än så att man bara slutar tänka på det så är det borta. Vi har att  tänka på allt omedvetet också, + att man kan ha en vibration som drar till sig visst mörker, vilket vi alla har.

Varför fokusera bara på chakrana när det är hela kroppens alla celler som behöver fyllas med höge vibrationer som tex ljus och kärlek? Varför fokusera på diverse punkter när man kan famna hela sin kropp, alla sina kroppar med detta ljus och på så vis "slå två flugor på en smäll"?

Dels så låter man änglarna/själen styra över vilka chakarna som behöver vad, så man inte som personlighet styr och ställer över någon man inte vet något om.

Så ser ajg det i alla fall.

Det blev visst mer prat från mig om enskild medtiation, men det gäller ju givetvis även i grupp.

Howliten!

Det är INTE ego att älska sig själv, det är en livsnödvändighet! Älskar du inte dig själv så kan du inte älska andra och ge med hjärtat. Så fortsätt du med ditt arbete att älska dig själv, det är oändligt mycket viktigare än vad många tror.

Lycka till!

Ja, alla har ju sina egna sätt att se på detta. Men varför krångla till det mer än nödvändigt? Man behöver ju oftast inte heller öppna varken chakran eller annat eftersom det sker per automatik.

Att be om beskydd är ju aldrig fel, så om det stärker dig och får dig att känna dig tryggare så är det ju bara bra. Du kan ju också be om permanent andligt beskydd så slipper du be om det vid varje enskilt tillfälle.

"Allt vi är, är resultatet av vad vi har tänkt. Sinnet är vårt allt. Vi blir vad vi tänker"

(Sagt av Buddha)

#5: Krockar inte det där citatet med tanken på att tankens värld är den falska världen, där egot regerar, och som vi ska sträva bort ifrån?

#6 - Det beror på hur du tänker.

Tankens värld som du säger, är ju den kraft som skapar allting enligt mitt tänkande. Det behöver inte handla om egot, och egot kan man ju inte utplåna i alla fall. Då skulle man ju utplåna sig själv i slutänden….

Problemet är ju att många tolkar in enbart negativa saker i ordet "ego". Men ego är ju också en positiv sak, en drivkraft för att komma framåt inom de flesta områden. Nu menar jag inte det materiella egot, alltså!

Utan jag menar det personlga drivet som gör att vi beträder ny och kanske okänd mark. Som låter oss utvecklas på olika sätt, både andligt, fysiskt och rent praktiskt. Man måste ju ha ett ego anser jag, annars utplånar man ju sig själv till slut om man alltid förtränger det och låter andra trampa ner dig med sina egon…. Om du förstår hur jag menar?

#4 Tack Eva-Lena, det ska jag göra. Du har helt rätt i det du säger.  Känns som ett bautajobb ibland bara, men så sakta så sakta når jag jättelångt till slut.

#5 Bra tips om permanent beskydd. Har inte tänkt så själv… helt klart användbart.

Om man inte har en väldigt högt utvecklad mentalkropp funkar inte ett "permanet beskydd", man har alltid ingångar för mörkret fram till 4 invigning, som jag ser det. När man är så högt vibrerande och helt utrensad i fysisk/eterisk, astral o mental kropp då har man inget som vibrerar i motsvarande vibration och alltså heller inte drar till sig liknande. Den dagen är ett beskydd ett äkta och 100% fungerande beskydd.

Men vill man tro att det är permanent så är ju det det "permanent" också. Var och en gör ju sig sina erfarenheter.

Återigen låter ju inte mina uttalanden lika roliga….

Sedan:

Självklart ska vi ha ett ego, det ska vi ha hela vägen fram, men egot och också personligheten blir ju längre fram den andliga utvecklingen går mer genomströmmad av själen. När det sker så börjar ett andligt ego uppträda och den ska också genomskådas, men det är mycket svårare.

Sedan ska många av oss faktiskt i slutändan utplåna sig "själv"!

Själen som är det som blir kvar efter "utplåningen", det är det egentliga självet och hela vår utveckling genom inkarnationerna går ut på att bli mer o mer själsgenomströmmade, att bli själ helt enkelt. Så visst ska vi mista oss själva=personligheten i en mening.

Återigen har vi en lysande artikel om just det lilla problemet. "att mista sig själv"

#9

Jag håller med dig till fullo här Marianne och det är ju helt logiskt det du säger angående det här med beskydd. Sen om man märker nåt av det man får i sig är ju en annan sak eftersom det redan finns saker inom en i övermått för de flesta.

Jag tycker att begreppet omvandling av egot stämmer bättre än utplåning faktiskt. Jag upplever inte att mitt ego utplånas utan istället omvandlas till själskvaliteter. Sedan kan ju den processen i början, innan själskvaliteterna är mer och starkare förankrade, upplevas som att mista sig själv (dvs att egot förloras, innan tomrummet som det skapar fylls ut av själen. Men det går ju rätt fort. Kan ske på en sekund eller mindre. Det är mer våndan innan som känns som att mista sig själv. Och som utgör utmaningen.)

#9 Så ska du inte säga Mariann! Allt måste inte vara roligt, jag läser mycket av det du skriver och att du är en eldsjälv på forumet är ganska uppenbart. Har inte sett någon ge så mycket som du.

Jag är för det mesta neutral och nyfiken, har inte erfarenheten att säga emot eller fylla på dina eller andras inlägg.

Men jag tror att om det känns bra och känslorna som dyker upp är och ger lycka och välbefinnande så är det bra.

Det jag behöver göra är att hitta själen, städa ut, bygga upp och gå vidare. Det är på den nivån jag befinner mig. Vart det sedan leder… tja…

"Det jag behöver göra är att hitta själen, städa ut, bygga upp och gå vidare."

Huvudet på spiken FÖR OSS ALLA!

tack Howliten, joo jag brinner lite…

ps… egot tilltalas av att det är roligt, fascinernade, upplevelser mm… det andliga egot är en riktigt ful en  och mycket mycket svårupptäckt… för man vill inte se den… men det är ju iofs en annan diskussion.

Sedan Blissis, jag använder inte heller ordet utplåna, utan också mer omvandla.

jag tror inte att man ska laborera för mycket med att försöka stänga chakran ,det kan störa det naturliga energiflödet. men man kan skydda sej genom olika meditationer som stärker auran ,eller bara bestämma sej att det finns ett starkt skydd och att inget kan komma igeom som man inte vill ha eller ge ut.

att be om ljusets beskydd tror jag oxå på.

Det beskydd jag brukar tänka mig och också be om är

att be om beskydd så att min hjärteflamma kan växa!

Ja, det är ju tur att man får tro det man vill….

Jag tycker det mesta som skrivs härinne är väldigt dogmatiskt och inte speciellt tillåtande för den "fria viljan" o.s.v.

Tvärtom så framställs nästan allting inom andlig utveckling på ett negativt sätt härinne. Allting sägs vara så oerhört svårt, kräver orimliga invigningar och annat enligt den tro som Mariann och andra här har.

Tyvärr tycker jag att det liknar en fundamentalistisk religion på många sätt, där man trycker ner folk med olika teorier/regler och bestämmer att människor egentligen inte kan utveckla sig andligt på mer än ett sätt.

Tråkigt och ledsamt att man vill göra det så svårt i onödan för de sökare som inte är riktigt så inriktade på ett regelverk för kontakt med de högre makterna, likt inom de flesta större religioner.

Min tro är att var och en kan utveckla sin andlighet och ha en direktkontakt med alla nivåer i astralvärlden om bara intentionen finns. De regler som vissa människor sätter upp speglar bara det gamla sättet att tänka. Att det enbart skulle vara vissa "upphöjda" förunnat att nå andlig upplysning, eller åtminstone komma en bra bit på väg mot en sådan.

Jag har själv jobbat med min egen utveckling i många år och känner inte alls igen särskilt mycket i de artiklar/presentationer som görs här. Det mesta är ju nästan obegripligt tillkrånglat i onödan!

Denna tro bär de omisskännliga kännetecknen av att synas vara "andligt högmod" i syfte att ta bort hoppet för många människor genom att tala om hur oerhört svårt det är att kunna utvecklas andligen anser jag! 

Och att allting ska ske på detta självuppoffrande sätt tycker jag inte heller stämmer.

Men ni får väl tro vad ni vill!

Alla blir ju heliga på sin egen tro.

#15Jag får hålla med dig..Det är några här som funnit sitt "ljus"genom att följa som lärljungar och studerar bla A.Beiley och går på kurser i vad jag förstår esoterik..Men att säga att det är den enda sanningen är ju inte rätt för alla..Alla har ju sin väg,och man kan faktiskt vara med på en uppstigning utan att ens veta vad det innebär bara genom att man är en bra människa;)Att vara utvecklad behöver inte innebära att man vet allt om den violetta flamman..

Jag gillar inte att några "utvalda"tror att de har den enda sanningen..Sanningen lever alla efter..sin egen alltså..Det är viktigt att man inte kommer med felaktig information..att delge sin egen uppfattning från de studier man hittils gjort är ju ok,men att tro att det innebär sanningen för alla är befängt!

Jag kan ju nämna några saker jag hittils läst som är felinformation:

Att man tex behöver vara "invigd"på otroligt högt stadium för att ta emot och förmedla ren information..det är felaktigt..

Mångt och mycket av de åsikter som delges som sanningen här är gammal information från litteratur som är kanaliserade på -20 -30 talet..De människor som fötts efter det har helt andra energier än tidigare och därför bättre rustade för att ta emot högre energi..

Det har fötts otroligt utvecklade själar som inte behöver någon guru för att plocka fram sin potensial..inte heller behöver de invecklade tekniker eller förmaningar om "mörker"för att själva bli högt utvecklade..De behöver däremot lära sig att lita på energierna och sig själva..

Det jag läser här låter gamalt och förlegat i många fall..

Ni som söker ,sök i er själva och ni ska finna Gud!

Man har inget annat sätt att sanngöra kunskap och information, än genom att använda de redskap av förstånd, erfarenheter och förnimmelseverktyg som står till buds. Det är enda sättet att för sig själv värdera den information man ställs inför . På detta sätt kan man beroende av utrustningens kvalitet sanngöra det ena och förkasta det andra.

Personligen har jag på så sätt byggt upp en förklaringsmodell för den verklighet vi lever i, av vilken vi uppfattar olika mycket. Om en kunskapskälla visar sig stämma i alla avseenden jag kan konstatera med egna sinnnen, så har jag anledning att tro att den också förklarar det jag inte kan förnimma lika lätt.

Esoteriken genom Laurency och Bailey har blivit denna kunskapskälla för mig, helt enkelt för att den avhandlar i stort sett alla aspekter av vårt universum och dess inbyggare. Samtidigt har jag också stor respekt för många andra seriösa inriktningar som visserligen ofta bygger på den esoteriska kunskapen men som ändå har alldeles egen profil. Schamanism, reiki, Falungong och olika healingformer som alla representerar delar av samma sanning.

Vi som upplever energier på ett påtagligt sätt via expanderade sinnen kan konstatera att alla dessa inriktningar fungerar på något sätt, som hanteringsmodeller för dessa energier, och användandet av dessa för olika syften. De blir därför starkt bevisande och sanngjorda för oss enligt vad jag skrev inledningsvis, och självfallet blir vi kritiska och känner oss påhoppade om våra förklaringsmodeller som vi sanngjort ifrågasätts.

Jag tycker så här. Det finns mycket mer som förenar oss som söker sig till det här forumet än vad som skiljer oss. Vi är alla medvetna om att verkligheten är andlig och inte bara fysisk. Vi vet att den andliga verkligheten är minst lika påtaglig och levande. Vi befinner oss alla på vägen mot ett bättre vetande och vi vet i alla fall att det finns en väg. Ingen annan kan gå dina steg och göra dina fel eller framsteg utan det måste du själv.

Känner du dina chakran, har du medvetenhet i eterhöljet, så känns det naturligt att ibland fokusera på dem enligt de regler man lärt sig. Jag själv ser ett omedelbart samband mellan tillståndet i ett chakra och tillståndet inom motsvarande område av den fysiska kroppen. Om det sedan visar sig att det finns en genare väg till upplysning utan bejakande av de sinnen jag givits, ja då får jag acceptera detta och ta konsekvenserna själv. Ingen kan påstå att jag gått fel väg när jag slutligen kommer fram till samma punkt. We are all on the road to a better know. Hate and bitter judgement makes you a silent lamp. We can only wait for the masterplan to show. Det sista här var fritt från en låttext av gruppen Flower Kings, som heter The Navigator.

#17

Får börja med att säga att jag är glad för att du funnit din sanning..att du ser,upplever och kan särskilja energier..

Härligt att du genom din "syn"kan förkasta eller ta till dig "sanningen"..

Jag vill bara klargöra att det finns miljoner människor i världen med upplevelser,seende och insikter som har samma övertygelse som du har..fast tror på andra saker..det finns övertygade muslimer,buddister,ateister etc..med samma brinnande övertygelse som du har..

När man funnit sin "sanning "så kan man ibland bli trött på människor som ifrågasätter..En kunskapskälla som du funnit stämma i alla avseende och som du vilar ditt liv på måste ju vara rätt…för dig!

Men det samma stämmer ju för andra människor i andra trosinriktningar också..det är samma känsla,samma övertygelse etc..

Jag vill inte påstå att allt som står i bilbeln stämmer med min uppfattning i dag flera tusen år senare..det har hänt saker både med människors intellekt,språk och syn på världen..Det samma gäller esoterisk litteratur,vi har utvecklat oss mycket under de senaste 50 åren,och jag tror vi lever i en mycket snabb utveckling på alla plan..

Jag tror personligen inte att vi behöver några strikta handlingsmodeller,eller så starka regler för vad som är rätt och fel gällande förfarande av energier längre..Den oskulden tror jag försvann med dataåldern..etik däremot tror jag blir dessto viktigare på vägen..De "handböckerna"skulle se annorlunda ut om de vore skrivna i dag..Vi har ju trätt in på en arena där alla borde och har möjliget att upptäcka universums energier på nya och större sätt idag..därför får vi ju inte binda upp oss på några gamla förlegade former och regelverk som bygger på "lärjunge"och mästar nivå..jag tror alla är mästare!!

Gud skapade oss till sin avbild..det behövs inga mästare..det behövs medmänniskor som får dig att tro på din egen inre Gud och hjälper dig att se de underbara kvaliteerna du faktiskt har som människa..

Jag "ser"också..Men jag tycker inte om när mästarskap innebär att slå någon i huvudet med en bok…Speciellt inte om man inte skrivit den själv;)

…om allt bara ÄR så är det inte så viktigt om vad som är rätt eller fel…

För vad är rätt eller fel…

Det här är en diskussion som lätt vållar missförstånd, tror jag.
Vill bara försöka förmedla vad jag är förvissad om i sammanhanget.

Visst är det så att "alla har sin sanning". Det betyder ju inte att allt för den skull är sant. En del kan vara hur tokigt som helst (typ fundamentalism med våldsinslag), vilket nog alla kan vara med och skriva under på. Är det då riktigt att hävda att allas upplevda sanningar ska respekteras?

Som jag ser det finns bara en sanning om hur Livet och alla dess uttryck kom till och fortsätter att manifesteras. Vi människor har kommit en liten bit på vägen att förstå detta mirakel. Men jag tror inte att vi är så enormt kunniga och visa att vi nästan sitter inne med alla svar, inom en snar framtid. I kosmos' och Livets historia är Jordens livstid en kort period, och mänsklighetens existens ännu kortare.

I det perspektivet vågar jag påstå att tibetanens undervisning för ungefär åttio år sedan kan räknas som samtida med oss som byter ord med varandra här och nu. Visst har mycket hänt med människans medvetandeutveckling och andliga frekvenshöjning bara under de senaste decennierna, men jag tror vi förhäver oss en smula om vi hävdar att vi vet allt som är värt att veta, och avsäger oss den visdom som finns att hämta från mästares ord.

Självfallet behöver vi också lyssna inåt, söka våra minnen och dra undan slöjorna som skymmer vår sikt. Inte det ena eller det andra, utan båda: sinne och hjärta!

Men det är värt att påminna om att vi så lätt och så gärna lurar oss själva när det handlar om dessa frågor. Jag är övertygad om att vi kan vara helt säkra på att vi har kontakt med gudomliga dimensioner och att vi själva lyfts till dessa höjder och djup, när det i själva verket är astral/emotionalplanet som spelar oss ett spratt. Här behövs det vaksamhet och tillit.

Och i det sammanhanget menar jag att Andriel har rätt i sin uppfattning att det enda vi med säkerhet kan VETA är det vi kan verifiera med våra sinnen. Allt annat är tolkningar, som kan vara, men inte nödvändigtvis är, riktiga. Alla kanaliseringar, upplevelser och kontakter med andra dimensioner och frekvenser passerar igenom våra filter, och så länge vi inte är helt rena och klara där, kan allt förvanskas och grumlas.

Allt fler börjar, som en följd av den allmänna frekvenshöjningen, att bli mer sensitiva. Alla har den potentialen. Jag tror att den utvecklingen är avsedd som hjälp till oss att kunna göra riktiga bedömningar och inte förledas av skenbara "höga" energier och därmed lura oss själva.

Genom att faktiskt SE och KÄNNA, utan citationstecken, kan vi VETA.
Att hålla sig öppen för och laborera med energier och chakran hur som helst utan att veta vad man gör, tror jag kan vara farligt.

Att ställa sig till förfogande för Livet och Kärleken "för alltings högsta bästa" är väl egentligen det enda viktiga? Att inhämta kunskap från mästare som är långt före oss i sin vetskap om verkligheten är frivilligt.

Walk in Beauty!

#15: *applåderar*

#20: Vem är du att bedöma vilken sanning som är godkänd och vilken som inte är det, vilken väg till ljus som är tillåten och vilken som inte är det? Hur vet du att det du VET när du öppnar dina sinnen, är bättre än det någon annan VET?

"Att ställa sig till förfogande för Livet och Kärleken "för alltings högsta bästa" är väl egentligen det enda viktiga?" låter lika veligt och pretentiöst som kristendomens flertusenåriga förtryckarpraxis, där inte bara själlös underkastelse är meriterande, utan där man dessutom helst bör vara glad över att följa något slags "mästare" och glädjas åt att inte tänka själv.

Det är tydligen bara vissa tankar som kan godkännas som havande kommit från "allmän frekvenshöjning". Om någon tänker fel är det bara att avfärda som icke frekvenshöjt, icke upplyst, fel, förkastligt, inte för det högsta goda. Men vad säger att just du är den som vet vilket som är vilket?

#21 - *Applåderar artigt tillbaka för ditt ärliga och rättframma inlägg!*

#21 Ursäkta om jag uttryckte mig diffust.

Det är just att tänka själv som jag förordar. Och att känna själv.

Att man inte ska anse något som sanning, som man inte själv kan verifiera med sina sinnen, alternativt se vetenskapliga bevis för (vilka dock inte alltid kan vara pålitliga).

Och att vara medveten om att allting annat måste hänföras till tro, tolkning och hypoteser, även om man upplever det som hur sant som helst.

Det är logik.
Dessutom är det vad de flesta seriösa lärare förmedlar.
Ingen kunskap från någon mästare blir sann förrän den är prövad enligt ovan.
Det är fjärran från "själlös underkastelse", såvitt jag kan bedöma.

Sedan kan jag inte på något vis se det som "veligt och pretentiöst" att vilja tjäna Livet och Kärleken. Men det är min uppfattning.

Men det är ju det vi säger Grönstedt att det är det du upplever ( och det gäller alla inte bara mig eller dig utan oss alla) med dina sinnen och dina samlade  verktyg som kan fungera som sanngörare för dig är det du har att utgå från. Jag klandrar och dömer eller värderar ingen.  Jag kan heller inte säga att min tolkning av verkligheten är sannare och därmed mer godkänd än din. Jag säger bara att det som utgör våra individuella skillnader i perceptionshänseende , personlighetshänseende och erfarenhetshänseende är det som skapar grunden för våra olika profiler. Det som förenar oss är viktigare att fokusera på.

Sedan till Eva Marie. Det jag skrev ovan var inte menat som en beskrivning av vad som är giltigt för mig i första hand utan mer som en beskrivning av vad som är giltigt för alla genom att använda mig som exempel. Jag själv är nämligen det enda exempel jag kan använda mig av, som jag har någorlunda god kännedom om. Samtidigt tror jag i stort sett att det som gäller for mig gäller för de flesta andra och tvärtom,

Sedan håller jag bestämt med dig Eremitha om att ställa sig till förfogande för Livet.  Kärleken och alltings högsta bästa är det viktigaste, Det är  fundamentet i planen.  Det är inte  själlös underkastelse. Det är själsreferens dvs stt lyssna på sin själs röst och handla därefter. Det finns inga själar som inte vill tjäna livet och kärleken. Det finns bara personligheter som har egoistiska behov. Alltså kan det inte vara varken veligt mesigt eller pretentiöst att uttrycka detta som övergripande syfte. Plockar man sedan ner det på detaljplanet så kan det innebära väldigt mycket, och eftersom det är livslagar och hjärtats regler som gäller och inte några världsliga regler så finns ingen som helst likhet med kristen dogmatik.  Dogmatik hör inte hemma här och esoteriken är inte dogmatisk och värderande eller selekterande eller underkännande. I såfall är den gravt missförstådd. Det är klart att det finns en evolution och att det därför finns nivåer men detta innebär inte att man ska behöva värdera utifrån dessa nivåer utan det är vår värdsliga begränsade tolkning av pyramidstrukturer som gör att vi automatiskt tror att högre dominerar och nedvärderar lägre. I den heliga hierarkin så tjänar och uppvärderar de högre liven de lägre, och alla utvecklas mot fulländning.

#20

Jag vill fortfarande hävda att rädslan för att göra fel är värre än att göra fel enligt regelboken..Speciellt då regelboken är fylld av regler och förbud….

#23: Men gör du inte avsteg från denna teori när du skriver

"Visst är det så att "alla har sin sanning". Det betyder ju inte att allt för den skull är sant. En del kan vara hur tokigt som helst (typ fundamentalism med våldsinslag), vilket nog alla kan vara med och skriva under på. Är det då riktigt att hävda att allas upplevda sanningar ska respekteras?"?

Just när du skriver "hur tokigt som helst", så dömer du väl? Och när du skriver "vilket nog alla kan vara med och skriva under på", så har du ur "alla" exkluderat just dem som ägnar sig åt "fundamentalism med våldsinslag". Som du säger kan man sätta ifråga om allas upplevda sanningar ska respekteras. Det viktiga ordet här är "allas".

Vad jag sätter ifråga är just om du, jag eller någon annan av kvinna född vet tillräckligt för att bestämma vem som får tänka och agera utifrån sin övertygelse, och vem som inte får det.

#24: Det är intressant att se att du använder fomuleringen "Dogmatik hör inte hemma här och esoteriken är inte dogmatisk och värderande eller selekterande eller underkännande" i samma stycke som skrivningarna "Det är inte", "Det finns inga själar som inte", "kan det inte vara", "finns ingen". För att inte vara dogmatisk och underkännande verkar skrivningen innehålla väldigt många påståenden, dessutom av negativ karaktär.

Men nu tror jag väl ändå! Vad gör jag för fel? När jag skriver att det inte finns några själar som inte vill tjäna livet och kärleken. så är det ett positivt och inte ett negativt påstående förstår du. Det betyder nämligen att jag tror och trodde att också ni trodde att det innersta i människan (själen) till sin natur är god givande kärleksfull och livsbejakande, och därför vill tjäna livet och kärleken.

Att jag ibland använder ordet inte betyder inte att meningen blir negativ! Eller hur? Det handlar om att få fram bokstäverna i rätt ordning så att rätt bettydelse kommer fram! eller hur ?Om jag nämner en negativ faktor och sätter ett inte framför så blir resultatet positivt har du säkert märkt!

Jag förstår inte vad du ser för dogmatiskt och underkännande i att jag tror på din själs och alla själars godhet renhet klokhet och vishet.

Om du vänder dig mot att uttrycka kunskaper överhuvudtaget och att uttrycka dem här i synnerhet, så trodde jag att det var själva syftet med detta forum. Ingen här säger " så här är det absolut och du har inget att bidra med". Om du har uppfattat det så är det olyckligt och jag beklagar. I stället ska du veta att ditt bidrag till kunskapen om den sanna verkligheten som vi håller på och bygger upp är ovärderligt, och att vi tacksamt tar emot ditt bidrag.

#26 Uppenbarligen är det så, att hur jag än gör för att få fram ett budskap så blir det fel någonstans. I den mening du citerar här, Gronstedt, avsåg jag alla här inne på forumet, inte alla i världen. Nu inser jag att det förstås är inskränkt av mig att tro att alla på detta forum skulle tycka att det är fel med våld och terrorism oavsett i vilken guds namn det sker, så jag drar tillbaka det antagandet.

Däremot kommer jag aldrig att tycka att det är respektabelt att döda, tvinga, bruka våld, i sin läras namn. Jag vågar tro att människans evolutionära utveckling syftar till att höja vårt medvetande, vår etik och vår nivå av kärlek så att alla sådana uttryck för hat och rädsla kommer att försvinna i framtiden.

Att konstatera att ondska existerar är inte att döma.
Att acceptera/respektera uttryck för ondska är som jag ser det att döma sig själv till dess redskap.
Men det är ju frivilligt, det också.
Man måste inte tycka att det är fel att döda människor.
Men jag tycker det, och av det följer naturligtvis att jag inte samtidigt anser motsatsen.

Jag drar mig ur den här tråden nu eftersom jag inte verkar vara verbal nog för att uttrycka mig korrekt.

#28 Tycker inte alls att du ska dra dig tillbaka från denna tråd..Du har mycket bra att säga!

Jag håller med om att vara rädd för att göra fel är inte en framkomlig väg att gå. Rädslan kommer då att innebära att man gör många fler fel genom att den blockerar energins flöden och därmed uppmärksamheten i allt annat.

Efter de senare inläggen kanske denna kan passa?

Herren Buddha har sagt:

att vi inte får tro på något som har sagts bara därför att det sagts, eller på traditioner för att de förts vidare från forntiden. Vi får heller inte tro på ryktena som sådana , eller de vises skrifter för att just visa har skrivit dem, eller på infall som vi kanske misstänker har inspirerats av en deva (dvs förmodad andlig inspiration). Inte heller får vi tro på slutsatser dragna utifrån något godtyckligt antagande som vi gjort, eller på sådant som tycks vara en analog nödvändighet, eller enbart lita till våra lärares och mästares auktoritet. Men vi ska tro när skriften, läran eller uttalandet bekräftas av vårt eget förnuft och medvetande. " För detta", säger han som avslutning. "lärde jag er att inte tro bara för att ni hört, utan när ni tror utifrån ert eget medvetande, handla sedan tillfullo därefter."

Vill bara själv tillägga att det är precis det som Andriel säger i sina inlägg vi alla ska försöka göra. Det är precis efter detta uttalande av Buddha som eventuellt fler av oss lever, helt klart i alla fall jag.

oj oj, vilket holabalo… det var väl inte min mening med själv frågan från början.

Jag är av den tron att jag ensam är ansvarig för min handlingar. När jag beträder ny mark så är jag nyfiken.

Något jag lärt mig under tiden jag surfat runt på de olika sajterna som handlar om andlig utveckling är att det finns massor av olika uppfattningar om hur man ska gå till väga. Tittar man i bokhandeln så finns det en uppsjö av olika titlar om egentligen samma sak fast de har olika sätt att nå målet. Precis som det bär många vägar till Rom… eller vad talesättet nu heter…

Som med allt annat i livet så måste man hitta sin egen väg. Därför tycker jag det är roligt och intressant att vara här på de olika sajterna på iFokus. Det finns så många olika tips på hur man ska göra. I början var jag himla osäker, jag läste den ena artiklen efter den andra och sög in så mycket info som möjligt. Till sist var jag bara förvirrad. Pausade lite och tänkte efter. Bestämde mig för att läsa artiklar och inlägg men att sedan också känna efter om det jag läst verkligen var något för mig att prova, kändes det rätt för mig?

Ibland dyker det upp frågor (som den jag ställde här) som jag inte riktigt hittar svar på. Men jag har fått massor av tips här och det tackar jag för och jag förstår också att det finns olika synsätt. Men till syvende och sist är det jag som väljer vad som är rätt för mig.

Många av er som skrivit här har mycket att säga i ämnet. Mycket bra saker och mindre bra saker. Och det är så jag gärna vill ha det. Många olika åsikter om samma sak. Sedan kan jag välja själv. Det hade varit ett dött forum om alla hade tyckt likadant.

Så Eremitha, var snäll och sluta inte komma med din syn på saken. Du har mycket att tillföra, i alla fall mig. Samma sak med er andra som skrivit på den här tråden. Tack.

Ju fler sidor på hur man löser ett problem eller förslag på hur man ska nå ett mål desto bättre.

Howliten, precis så är det , man måste få veta de olika sätten att se, så man kan välja. Finns det ingen som uppvisar en liten annan syn så finns det ju heller inget att välja på.

#29 och 32: Tack, snälla ni, det värmer förstås.

Och jag har inte för avsikt att sluta göra inlägg. Jag bara tyckte att jag i den sak det gällde hade kommit till någon slags åtrvändsgränd. Dessutom gjorde sig egot hört alldeles för mycket, jag tog saker för personligt, och det är inte så gynnsamt .

Howliten, vi kom en bit ifrån din ursprungsfråga, men den har ju berörts här och där, så jag hoppas att du fått lite matnyttiga svar att utgå ifrån i din egen bedömning av vad som känns rätt och riktigt. Annars kan vi ju fortsätta samtalet om den saken om du vill. Det finns säkert fler som har mycket att komma med också.

Älskar citatet av Buddha, för övrigt.

#34 Jodå, jag läser och "grunnar" på de tips som kommer. Till en början vet jag inet riktigt om jag gillar det jag läser, det måste landa liksom … är väl lite sen av mig…

Jag provar och ratar och provar och tar till mig. Ert diskuterande var intressant att läsa även om det kom lite från ursprunget, men så blir det ibland. Jag märker ju att ni är lite av eldsjälar och att ni tror på det ni tycker och säger. Så det är helt ok från min sida.

Kram på er allihop! (ja, ni som vill ha en i alla fall…)

Tack! *tar emot och ger tillbaka*