För mig är det en prioritering, jag får ta mig tid.

Utan tid till reflektion så känns det efter ett tag som om jag går sönder och förlorar mig själv.

#1 Jag förstår dig! Jag fick sätta mig oplanerat en stund nu på kvällen och bara va i det, ljuset…

Har ni en plan för hur ni mediterar eller är det när andan faller på?

Jag har ingen plan men har som mål att göra det varje veckodag medan familjen är iväg.

Får jag inte utrymme för reflektion eller "lyssna till mina egna tankar" som jag brukar kalla det för, så blir jag nästan knäpp. Jag blir sur och lite smått otrevligt och helt befriad från tålamod till slut :)

Just nu efter en plan. varje vardag morgon

jag måste gör min läxa ;) går ju en kurs i avancerat solprogram så…

jag vill gärna samarbeta inte motarbeta kursen!

men ajg längtar till morgonen, så det är verkligen  något som är nödvändigt för mig känner jag.

Däremot märker ajg ofta flera gånger om dagen att man använder mig och att strömmen kommer kraftigare och då är det bara att jobba med, vara denna genomströmmare man önskar jag ska vara…

Puh! Jag får nog börja sätta mig vid 6-tiden på kvällen, för då jobbar energin igång i mig… Har jag inte tid att flyta med blir det skallebank och energistockning…

Fick sätta mig runt 18 idag…

För mig fungerar meditationerna väldigt dåligt just nu… inget flöde alls känns det som… det är trist och lite ledsamt tycker jag!

man kan mkt väl komma in i sådana perioder… men om du kan och orkar fortsätt, fast korta ner tiden så det inte blir för jobbigt… så ska du se att den bergstoppen du håller på att knallar uppför minskar och vips är du över…

En annan sak som hör till ett andligt liv för mig:

• Tjänstvillighet i det lilla.
• Att vilja andras väl och finnas till som medvandrare.
• Lyssna mer, förstå mer och förlåta mer…
• Vara en tillåtande ande…
• Skapa ett helande space för andra…

Nån som kommer på fler ideer?

Här kortas inte ner nå't!! Jag kör dem varje dag som det fungerar vilket oftast är alla, jag ger mig inte så lätt. Jag tror att det är någon form av inre motstånd och det ska INTE vinna över min vilja och mina önskemål om ett rensat liv med högre andlig kontakt!

Ha ha ha

kallas 1 invigningen… jag bestämmer över det fysiska

*fniss'

Hahaha, ok, men det gör jag ju inte för den gör precis som den vill… kroppen alltså, har alltid gjort och jag är som en nickedocka som bara har att rätta mig efter dess nycker… inte konstigt att jag sökt hela livet efter fysisk förståelse :)

… vilket gett dig en massa vetande… Kunskap kallas det! Levd kunskap…

Japp, som jag sa till mariann vid tillfälle… jag får skriva en bok sedan när jag läkt ihop och blivit frisk! :)

Den ser vi fram emot!!! :)

Hihihihi, det kan dock dröja… då det verkar vara mer än lovligt trickigt att hitta mina knutar som begränsar min hälsa så svårt.

Jag sitter och mediterar på kvällen, just nu går jag solprogrammet i Danmark så det är övningar att göra. Men annars har jag mediterat nästan varje kväll, ibland på morgonen med. Tid att läsa har jag med, just nu har jag motstånd mot att läsa, även om jag har massor med bra böcker som bara väntar, jag som läst så fort jag fått boken, kan nu låta den ligga länge.Och jag brukade läsa ut den fort, nu blir det et eller två kapitel, sen orkar jag inte mer. Men det går väl över. Fastnar hellre framför datorn och läser annat……

som sagt,

Annars har jag mitt eget rum och tid för att meditera och läsa, men ibland vill min person bara slappa framför datorn

#16 Allt har sin tid! Läsa har sin och reflektera har sin. Slappa/vila/bara vara har sin…

Ja, just nu bara jag är,känns det som. Det är allt jag orkar med

Skönt att höra att fler har det så… bara vara räcker för mig med :)

Utveckling går som i trappsteg… det är bra att vara på en platå ett tag så att man kan smälta sine förståelser och  insikter…

exakt, man måste följa dessa "in och utandningar"…

Jag har nog mest andats in under de 20 år jag varit vuxen… kanske dags att andas ut nu :)

Allt har sitt syfte och allt kommer i rätt tid…

Det är ju skönt… då kan man luta sig tillbaka då? Annars kan man ju få för sig att det finns någon form av motstånd ;)

Visst kan man försöka jobba igenom sina motstånd, men jag tror att det naturligt med balans mellan vila och aktivitet…

tänker igen…

Andligt liv… vad är det?

Vad anses som ett andligt liv?

Tankarna kom i samband med att jag läst om där människor skulle gräva upp ben för att använda till ceremonier mm

Både högra och vänstra vägen finns …

Är det inte Skaparen som skapar vårt andliga liv?  Vad menas med ett andligt liv -kanske den manifestation som existerar som vårt dagliga varande och görande, medans vi är upptagna med att drömma andra planer …

#27 helt rätt och vi alla går på den ibland… tyvärr…

#28 Jag har lite svårt att hänga med i vad du menar oftast… sorry…

Ja, jag förstår inte heller vad du menar. Kan du förtydliga dig är du bussig? :)

Nu har jag, min vana trogen, tänkt länge på hur jag ska svara.

Ett andligt liv, i bemärkelsen andliga aktiviteter, lever jag det? Nej, det kan jag inte säga. Jag är lat, glömsk och trög. Många goda intentioner har runnit ut i sanden.

Jag har gått kurser och läst böcker, lärt mig en massa bra övningar och meditationer. När sedan detta ska inlemmas i vardagen har det bara inte fungerat. Rutiner på detta område stöter på ett enormt motstånd inom mig. Det längsta jag lyckats hålla på var i fyra månader med en daglig esoteriskt grundad meditation, som syftade till att vidga mentalplanet.

Guidade meditationer kan jag delta i och känna att energiflödet är öppet. Men meditera på egen hand är nästan omöjligt. Har svårt för att sitta stilla, koppla bort ljud, hålla fokus. Vet att det är en träningssak, men jag har inte tillräckligt stark vilja för att utföra den träningen. Inte än i alla fall.

Vad jag faktiskt gör, är att ägna en stor del av mina tankar och reflektioner åt den andliga sfären. Bön, i form av riktad energi av ljus, tacksamhet, omtanke,healing, med mera, blir det också dagligen, närhelst mitt mind uppmärksammar något behov någonstans.

Ja, och så är jag ju här på AU, då …

Men lever ett andligt aktivt liv kan jag inte säga att jag gör. Förr har jag ibland kunnat känna en stark längtan att "gå i kloster" eller "gå ut i öknen", för att enbart ägna mig åt andliga saker. Men numera verkar jag nöja mig med det som är, förutom att jag aldrig kan bli nöjd med allt det jag inte har kapacitet att utföra i ljusarbetet.

Inte alltid enkelt att få dygnets timmar att räcka till  meditation, kontemplation, läsa böcker bl.a.Jag vill inte tro att man är mer andlig ifall man systematiskt gör vissa saker. Om det känns rätt att göra så, det är en annan sak. Men att tro att jag blir en bättre andlig människa genom detta eller gör en massa saker för sakens skull. En stilla bön på bussen eller när du känner för det tror jag är lika upplyftande för min andliga utveckling.

" When people ask me about my religion 

    I simply say;  My religion is loving kindness"   

                                                              Dalai Lama

Tack till alla, för era öppna och reflekterande svar.

Naturligtvis är det så att det inte finns ett rätt sätt eller några felaktiga svar. Det som finns är kanske vårt sätt just nu, i den livssituation vi har.

En bönesuck är också bön! Det är kanske allt man hinner ibland… Många av oss är ju här för att vara i livet med ett öppet sinne och vår medvetenhet i tanke, känsla och handling.

Min lilla älsklingsbön är kraftfull i all sin enkelhet:

"Gud, hjälp mig idag, amen."

Ja, det är hjärtats avsikt, energin som utgår därifrån, som räknas. Jag läste en gång för länge sedan att man egentligen bara behöver tre ord för den formulerade bönen:

Tack - Hjälp - Förlåt

Tack Eremitha och jag känner igen det…

Ååå vad vackert ni alla skriver!

Stilla bön på bussen… låter mkt vackert i mina öron…

Jag har också tänkt länge på frågan, överskriften… jag har ju inte avgett ett svar på den och den under…

Hur skapa ett andligt liv och vad kan ett andligt liv innehålla?

Efter grunnande så har jag egentligen kommit fram till ett enkelt svar.

När man ser och är en del av större och större helheter, när man kan omfamna och förstå större och större helheter. Ställer sig frågan är detta till helhetens bästa? När man har det för ögonen, då lever man ett andligt liv.

Så svaret måste bli att:

Andligt = vara en del av större o större helheter.

Dessa helheter vidgas ju längre fram på den andliga vägen man kommer, dvs ju större själsintegration är ju större helheter kan omslutas och förstås.

Man går från att fokusera på sig själv, till att fokusera på familjen, jobbet,  landet man bor i och världen mm och antagligen i den radföljden också…

Hur som så är det mitt svar, inte lika vackert beskrivet som ni andra, men så grunnar jag iaf…

Jag instämmer här, jag tror att det är ytterst viktigt att inte förväxla andlighet med enbart meditationer och böner. Det är lätt att tänka att det är den högsta och renaste formen av andlighet.

För mig är andlighet precis lika mycket aktiva handlingar som gagnar det större. Och det behöver inte vara stora saker som får massiv uppmärksamhet. Jag tänker snarare att det handlar om hur vi handlar, hur vi sopsorterar, hur vi agerar och tar ansvar för våra liv och vår utveckling i just detta jordelivet. Att ta hand om stora och svåra rädslor vilka gör oss rädda och kanske lite avstängda i våra känslor, för en förändring av mönster, är för mig en lika stor bragd som att be böner varje dag… kanske rent av svårare!

#38

#8 Tack Lionadh, dessa punkter känns som äkta andlighet.

• Tjänstvillighet i det lilla.
• Att vilja andras väl och finnas till som medvandrare.
• Lyssna mer, förstå mer och förlåta mer…
• Vara en tillåtande ande…
• Skapa ett helande space för andra…

Att skapa små meditationsstunder i vardagen, under promenaden, matlagningen (passar på att välsigna maten när man ändå står där och gör den) tvätt, strykning, att koppla upp sig, vara i hjärtat.

Att  lyssna på vad våra vänner i ljusvärldarna har att säga oss det är viktigt för mig. Frågor kring livet får ofta svar om jag frågar in i hjärtat.

Meditationer är ju också jätteviktigt , med musik, rökelse och levande ljus. ;) men man kan meditera på många olika sätt.

Reflektion vid behov för min del. Ingen organiserad meditation med ljus, musik och grejor. Med viktigast är ridningen, som är en underbar "helkroppsmeditation".

Låter härligt med ridning! Min kropp har tyvärr fått för sig att den ska reagera allergiskt på hästar. Annars skulle jag rida, har prövat, underbar känsla.

Önskar verkligen att jag kan lära mig meditera bättre. Förstår att det är viktigt för den mentala utvecklingen, för själskontakt, för telepati med mera. Min svårighet är att jag har ett behov av att göra saker hela tiden - skriva, läsa, plocka med något. Och än har jag inte lyckats överbrygga detta mer än korta stunder. Min förmåga till fokusering och koncentration på en tanke är usel.

Har du provat den Ljusmeditation/Kristusmeditation som Asger har gjort?

har du läst tråden ljusmeditation för där finns den, söker man Kristusmeditationen så kan du få den om du pm´ar mig

jag har talat in en på cd… men du som förstår danska kanske hellre skulle prova med Asger själv…

Alla verkar vara överens om att bedja, mediteraoch läsa är att skapa ett andligt liv av bön meditation och läsning.

#44: Men vi är inte alla överens om att det är andligt, eller, för den delen, eftersträvansvärt. Vad tror du?

Jag tycker inte riktigt så rakt av heller… det finns andra aktiviteter som är andliga i mina ögon. Sedan är min fasta övertygelse att de flesta (alla?) mår bra av meditation, av att stilla sina tankar och öppna upp kontakten med sitt inre.

I #8 nämnde jag att vara en tillåtande ande….. För mig hör det till ett andligt liv, att vara som en öppenhet, en öppen plats, där andra kan få vara sig själva…

.. jag grunnar å grunnar…

Lite som en oas, där tanken kan få fritt spelrum?

Den tanken är väl både vacker och klok :)

Men hur många klarar det? Att acceptera andra utan att protestera eller bli upprörd när de sårar och sviker. Att acceptera och tillåta i sådana lägen är i sanning en läxa som få av oss klarar :)

Dygd (virtue)  kan vi prata länge om. Jag tror, alltså kan jag bedja. Jag hoppas, alltså kan jag läsa. Jag älskar, alltså kan jag meditera. Genom att affirmera sitt andlighet fördjupas fortare ?  Har någon tro och tillit till att världen formas efter våra böner , att den buss vi färdas i är en buss att färdas på ?

Nu tänker jag svara på frågan. Jag hinner inte med att läsa allt jag  vill  läsa. Eller önskar läsa. Det är i någon aspekt tragiskt tycker jag. En stor hemsk tragedi att det finns så mycket vishet skrivet till människans fostran och så många aktuella budskap och ända så litet tid att läsa,begrunda och förstå. Hur många har faktiskt läst världsreligionernas heliga skrifter ? Hur många har dimensioner, ljus och lärare klart för sig ? Vad skulle ni rekommendera oundgänglig läsning ?

#50: Jag kan inte se att det finns någon som helst oundgänlig läsning. Det mesta som skrivits är bara bleka avglanser av och klumpiga försök att återge något som inte är fattbart. Den enda viktiga läsning är den som ger genklang och väcker något i just din själ - och vad det är vet du inte förrän du hittat det.

Men jag anser att läsning är ett slags upphöjd knorr på andligheten, absolut inte dess bas. Verklig andlighet är inte riktad inåt, i självförandligande och egna insikter eller att - fasliga fras! - "arbeta med sig själv". Vad kan vara mer själviskt än att arbeta med sig själv, när det finns så många sjuka som behöver medicin, så många svikna djur som behöver hjälp, så mycket miljöförstörelse som behöver avhjälpas, så mycket preventivmedel som behöver delas ut, så många golv som behöver torkas … Ska man då sitta och läsa upphöjda texter och kalla sig "andlig"?

#47 och 48: Var går egentligen gränsen mellan att vara accepterande och att inte bry sig? Om jag blir sårad av onda ord men förlåter, då är jag god. Men om jag faktiskt skiter i vad folk säger  - är jag inte god då? *allvarligt menad fundering*

Bra fråga Gronstedt! Jag har nog inget svar på den men när jag utgår ifrån mig själv så tänker jag i banorna att inte påverka människor genom att försöka få dem att förstå och inse saker som är viktiga för mig. Låta andra göra sina val och äga sina egna tankar.

Skillnad kan väl vara i om man skiter i folk som i att man struntar i dem och att man bryr sig om andra men inte försöker förändra dem utan respekterar deras val och åsikter.

Därmed inte sagt att man inte ska debattera för att öka sin världsbild.

Att bli sårad och kunna förlåta är väl ett steg på vägen.

Det i sanning högsta måste väl vara att inte bli känslomässigt påverkad av (elaka) saker människor säger. Och att kanalisera den energin man då inte lägger på att bli arg, ledsen, osv, på allt det som behöver göras på Jorden och bland människorna.

Att låta det mentala råda över det emotionala.

#53

inte alltid lätt… men det är vägen … det enda rätta…

#51

"Den enda viktiga läsning är den som ger genklang och väcker något i just din själ"

gillar jag 

Men om man säger klartext. Det kan vara skillnad på din andlighet och min andlighet. Din andlighet har nått Gud och min andlighet söker sin guide. Din andlighet skriver budskap i böcker och min andlighet ser sig omkring efter en god bok. Skulle inte min andlighet fröjdas över att läsa ett budskap från andlighetens källa  även om det var din bok ?  Men ok jag förstår det gröna budskapet och tackar för det . Älskar att promenera i höstelden. Att söka det som är ovan det mentala gemensamt för alla är svårt.

#56 "Skulle inte min andlighet fröjdas över att läsa ett budskap från andlighetens källa  även om det var din bok ?"

Jo eventuellt, ifall din andlighet fröjdas, då har det ju givit en genklang så 

#28

Håller helt med dig!

Vi söker det andliga,vi går på kurser,drömmer oss bort..läser andlig litteratur etc..men det kanske är bättre att både skriva och läsa den egna historeien..

Jag tänker ofta på Jesus som klarade att leva med sin ande mitt i vardagen..Det räcker med att titta på ett löv,dra in ett "ande"tag..så finns "HAN"där..

Jag vill jobba mera med mindefullnes nu under vintern,så jag kan möta GUD mitt i vardagen..bara en närvarande sekund ger lycka..

Ja, "……leva med sin ande mitt i vardagen….." det låter fint och bra tycker jag. Precis så tycker jag det ska vara. Det är de små sakerna som räknas. Ett vänligt ord, ett leende, en stund för sig själv varje dag.

Jag vill oxå jobba mer med mindfullnes för det ger även mig mycket. jag  en sådan person som blir så inspirerad och ska göra allt på en gång!

Men tillbaka till vad ett andligt liv är. För mig är allt andligt som inte handlar om ting, saker enbart. För när ens tankar bara kretsar kring saker då är de inte mycket till andligt liv. Det måste finnas en balans i tillvaron och då kommer ju tid för sig själv gärna i form  av mediaion och läsning in. Men det är oxå viktigt att vända sig utåt från oss själva för att dela med oss till andra vad vi lärt oss. För att hjälpa och stödja andra.

Ja, det var mina små funderingar på lördagsmorgonen.

Ha en skön helg!!

Jag ställer mig frågan om det räcker med att "bara vara" för att leva ett andligt liv?

För mig är det inte så. För mig krävs också att jag medvetet söker kontakt med själen/Gud.

Lite tankar under helgfriden…

#60

Att bara vara,här o nu blir ju själva mötet med Gud!HAn finns ju i närvaron..Om du sätter dig ner,utan att söka och tänka så möter han dig..på plats..

Barnen står närmare Gud än andra..de är närvarande,förlåter,släpper och glömmer oförätter..de är direkta,har inte lärt sig att skämmas,de lever fullt ut..

När man var barn var sommarloven långa,en timme en evighet..

de behöver inte söka Gud..de lever i Guds ande..

Vi vuxna lever hela tiden i framtiden,söker ,letar,planerar..vi minns knappt vad vi åt till middag i går..

Så går det när man söker.

Jag undrar hur du menat med att söka kontakt med själen??själen är ju dina känslor..de är ju bara en mix av gamalt karma och rädslor..varför söka det?

Gud finns överallt..om man tittar!

Själen är inte några känslor o gammal karma och rädslor .

Känslor  o rädslor sitter i vår astralkropp och vår karma ligger i den permanenta atomen eller snarare de tre permanenta atomerna på de lägre planen.

Själen för mig är det vi alla ska bli, det är det vi alla hela tiden strävar efter och söker. Själen är dem sk goda och tjänande sidan av oss, den delen av oss som kan lyfta blicken och se utanför sig själv. Beroende på hur stor del av oss som kan göra det, i lika stor omfattning har själen inkarnerat i oss.

Så ser jag det.

Jag ser det på annat sätt!!

#62.Nu har jag fått mitt morgonte,ska se om jag kan förklara hur jag menar!

Själsbegreppet står för psyket.

Det är den sammanfattande benämningen på alla mentala förmågor.dvs:förnuft,karraktär,känslor,medvetane,minne,perspektion,tänkande etc..

Detta är den filosofiska själsbegreppet!

De anser också att själen kopplas samman med anden via tallkottkörteln..

Det betyder att för att växa som människa ska man arbeta med känslor,tankar,och inte minst alla pålagor från andra auktoriteter som skapat tankar av otillräcklighet,rädslor etc..

Själskanalen går genom kroppen..alltså genom alla chakror..Den är olika stor,blockerad el öppen för energin..Om den är blockerad tex,kan sjukdom uppstå i kroppen.Dvs ett organ uppvisar symtom från respektive chakra..

Energin som flödar genom själskanalen är den andliga energin!!

Dvs det männskliga sitter i själen,med alla känslor rädslor etc..

Jag förstår inte riktigt vad du menar med att rädslor etc sitter i astralkroppen??Alla olika kroppar som du kan se utanför själva fysiska kroppen är ju den manifisterade summan av just själens spegel..olika saker visar sig bara i de olika kropparna…

Alla dessa kroppar drar sig in i själen vid dödsögonblicket.

Diskussionen bestod av att leva med ANDEN mitt i vardagen..

När jag söker min ande så söker jag GUD och det gudomliga i mig själv!!

Att arbeta med personlig utveckling,dvs med själen,alltså tankar,känslor etc gagnar ju naturligtvis anden,eftersom anden kan komma ner starkare ju större förståelse man får..alltså ju större själskanal,dessto större ande..Det är ju en sak…men Gudskontakten är något annat!

Jag ser att du är intresserad av Bailey..esoteriskt så jobbar man ju mycket med flamman och uppborrandet av just själskanalen.

Det samma gäller naturligtvis olika meditationstekniker ,kundalini etc..alla med samma mål..att öka själskanalens omkrets..

Så här ser jag på det!!

Då ser vi helt enkelt själen olika!

Jag upplever att vi har olika kroppar

fysisk/eterisk kropp

astral kropp

mental kropp,  som oftast kan delas in i en högre o lägre. Den högre är mer själen och hänger väl ihop med kausalkroppen.

Fast alla kroppar går ju i varandra överlappar varandra…

Som jag igår läste i Kosmisk Eld att kausalkroppen omsluter den permanent atomen= 3 permanenta atomer en för var och en av de lägre planen, fysisk/eterisk, astral o mental.

Bailey är jag liter intresserad av, läser väl egentligen mest Asger och andra danska esoteriker. som i sin tur trängt djupt ner i esoteriken och därmed förmedlar den med ord man kan förstå :) iaf Asger. Flamman vet jag inget om, men att man har stort fokus på att bygga antahkaranakanalen det vet jag. Som är förbindelsen mellan själ och personlighet.

Jo,att vi har olika kroppar..men det är ju olika lager av den fysiska el själsliga kroppen!!Förklara gärna mera ingående om hur du tänker..var du hittat din info etc..

"materien är mediet för själens manifestation på denna existensnivå,medan själen på ett HÖGRE PLAN är mediet för andens manifestation.Dessa tre är en treenighet,Syntetiserad AV LIVET,som genom strömmar dem alla"

Bailey.

Ni kanske pratar om samma sak? Som jag förstår det så har vi en lägre och en högre själ. Den lägre är involverad i våra tankar och känslor och kropp och den högre med anden och det kosmiska.

jag lyfter ut diskussionen om själen för att inte kapa tråden :)

#68

Jag slutar aldrig förvåna mig över andra människor!

I denna tråden menar du att själen inte bär känslor och karma under inlägg nr62…

Du anser att själen är en högre dimension!!Den goda sidan och tjänande sidan av en människa!!!

Nu ser jag att du öppnat en ny tråd under "själen"

Där berättar du att du FÖRRUT inte förstod att själen bar på känslor!!

Roligt att du nu efter att läst mitt inlägg kommit till en ny vinkel på vad själen står för!

Alltid roligt att ge andra synvinklar…

Jag bjuder på den!

Vandra i skönhet!

#56: Var detta inlägg riktat till mig? I så fall är jag rädd att jag inte riktigt förstår …

Naturligtvis ska man läsa om man trivs med det, jag menar bara att det ofta verkar som om studiet av andliga texter är "finare" eller kan ersätta praktiskt, handgripligt arbete för att göra världen bättre. Jag tror världen blir vackrare av att jag hjälper en farbror i rullstol över en trottoarkant än av att jag läser och begrundar en aldrig så andlig text.

#70 jag tror att det är individuellt. Vi befinner oss på olika ställen vad det gäller behov tror jag. Medan någon har en förskräckligt sug efter att födjupa sig och "läsa på", sätta sig in i, så har andra en mättnad för stunden och stort behov av att praktisera sin känsla, medan återigen andra har behov av att vända sig inåt och arbeta med sitt inre.

Inget av det är bättre eller sämre än något annat och alla varianterna behövs. Det viktigaste av allt är nog att man inte tror att det någon annan gör är bättre och mer andligt än det man gör själv, och inte heller att man tror att det man själv gör är djupare och bättre än vad någon annan gör.

#71: Visst har du rätt i att ingendera är finare.

Det problem jag vill belysa finns mycket väl beskrivet i en bok av Ellis Peters, visserligen skönlitterär, men ändå. Det är en präst som kallas att nöddöpa ett nyfött barn som är döende. Han nekar att komma direkt, med hänvisning till att han håller på med sin tidegärd. Barnet dör odöpt, därför nekar han att begrava det i vigd jord. Detta orsakar de efterlevande svår sorg, eftersom det utspelas i en tid när man tror att dop och vigd är nödvändigt för att barnet ska få komma till Jahve efter döden. Folk i staden tycker förstås att prästen handlat fel, men själv anser han att han handlat rätt som satte sin vördnadsbetygelse gentemot Herren före sin plikt mot medmänniskornas känslor och/eller själar.

Jag anser att prästen i det här fallet handlade fel, fel, fel och extremt egoistiskt, och en gud som vill ha sina böner i rätt tid hellre än en familj tröstad av sakramentet är inte en gud att tro på.

Det är denna typ av exempel jag tänker på när jag tycker att praktisk handling till fromma för andra gör mer för att göra världen bättre än aldrig så andligt studium till fromma för min egen förståelse.

Som jag ser det har ni båda rätt. Dvs vi är olika och behöver olika saker vid olika inkarnationer och tom vid olika tidpunkter under en inkarnation.

Medan att enbart läsa andliga texter gör ingen andlig. Det behövs helt klart handling!

Ett ord som sätter huvudet på spiken i detta sammanhang är att det vi ska bli är: praktiska/handlande mystiker!

Hade jag varit den prästen skulle jag döpt iaf…

Jo det håller jag med om Gronstedt. Jag menar att det skiftar över livet och ska skifta tror jag. Men absolut tror jag att de aktiva handlingar vi gör är avgörande för vår andlighet!

Det är som en av mina arbetsfömedlare sa en gång, utbildning kan vara inbillning :) Man kan läsa sig blå, men om man inte kan aktivt använda kunskapen är den inte mycket värd som jag ser det.

#74 Exakt!