Klipper in ett stycke till som bör begrundas… detta omhandlar problem med att etablera skolan i Sverige.

…. försvårar etablerandet av skolan och bygger på åtminstone två missförstånd.

Det första gäller den överdrivna betoningen på den individuella dimensionen av den andliga utvecklingen. Visserligen börjar all andlig utveckling genom att den avgränsade och separatistiska personligheten börjar känna andlig längtan och få olika andliga ambitioner. Men så länge personligheten håller i taktpinnen när det gäller andlig utveckling så blir det en hel del på stället marsch. Den dimension som måste börja få genomslag och så småningom också ta herraväldet, är själen. Och själen är gruppmedveten. Ja det är t.o.m. missvisande att tala om "min själ", eftersom det ytterst sett bara finns en själ. Eller som det uttrycks i Esoterisk psykologi - II: "Det är klokt att alltid komma ihåg att det inte finns någon separation på själslivets plan, inget 'min själ och din själ'. Det är bara i illusionens och mayas tre världar som vi tänker i termer av själar och kroppar." 1)

När denna betoning av det individuella också utsträcks till att omfatta invigningarna leder detta till fördjupade och försvårade missförstånd och illusioner. I Strålarna och invigningarna uttalar sig Tibetanen mycket tydligt om den andliga själviskhet som "fått den genomsnittlige studerande i esoterik att lägga beslag på invigningen och göra den personlig och individuell. Likväl är en av de viktigaste förutsättningarna för invigning att man klart och tydligt känner igen sin egen grupp, och detta sker inte genom något önsketänkande, utan genom faktiskt samarbete och arbete på det fysiska planet. Jag sade grupp, min broder, och inte organisation, för det är två vitt skilda ting. Lägg därför gruppinvigningen som faktum med största noggrannhet på minnet och avstå från att tänka kring din förberedelse för invigning." 2)

Hela idén om en helt individuell andlig utvecklings- eller utbildningsgång som börjar med självförbättrande och karaktärsutvecklande studier och kurser och så småningom kröns med de successiva invigningarna är alltså en illusion. Att det andliga utvecklingsprojektet i viss mening börjar på ett individuellt sätt har ingen betydelse i sammanhanget. Det blir ingen verklig utväxling på det hela förrän gruppdimensionen kommer i centrum. Det handlar alltså om själen, och om att bli medveten om sin själsgrupp.

Vad var din tanke med det här?

som vanligt texter att begrunda…

 eftersom det handlar om svårigheter med att starta skolan på grund av personligheter (antar jag)… då berör ju texterna alla personligheter…

+ att det kanske kan vara av intresse för någon att ett sådant projekt är på G….

Jag tyckte att det var intressant, fattade liksom inte bara vad det var

finns nu ett nytt häfte "om  vägen till den ockulta skolan"

Så här står det om tjänande:

"Eftersom tjänande är ett slitet och inte tillräckligt väl förstått och begrundat begrepp i esoteriska kretsar så är det därför på sin plats med några förhoppningsvis klargörande reflektioner om tjänandets natur, roll och kraft.

Det som först måste klargöras är att förmågan till och beredskapen för tjänande är en konsekvens av den grad av själskontakt och själsmedvetenhet som man som enskild individ är i besittning av. Tibetanen uttrycker sig mycket klart på denna punkt: "Tjänande kan kortfattat definieras som en spontan effekt av själskontakt. Denna kontakt är så klar och bestämd att själens liv kan flöda in i det instrument som själen med nödvändighet måste använda på det fysiska planet. Det är på det sättet som själens natur kan uttrycka sig i de mänskliga angelägenheternas värld." (2)

Detta betyder alltså att själskontakten är orsaken medan tjänandet är en verkan av denna orsak. Och Tibetanen förtydligar sedan ytterligare sin syn på tjänandets natur och dess djupaste grund på följande sätt: "Tjänande är inte en kvalitet eller en prestation. Det är inte en aktivitet som människor ivrigt måste sträva efter, och det är inte heller en metod för att frälsa världen. Det är nödvändigt att ha en klar förståelse för tjänandets kännetecken, för annars blir hela vår inställning till detta avgörande uppvisande av den mänskliga utvecklingsprocessens framgång felaktig. Tjänande är ett uttryck för liv. Det är en själsdrift, och det är lika mycket en evolutionär impuls hos själen som självbevarelsedriften eller artens fortplantningsdrift är ett uttryck för den djuriska själen"

Fortsätter:

"Det som till en början krävs för att tjänandet skall kunna bli ett uttryck för själens fulla kraft är alltså att hjärtcentret väcks, att den emotionellt polariserade mänskligheten fokuserar sig mentalt och att solarplexusenergin överförs till hjärtat. Den utveckling som här åsyftas kallar Tibetanen för en utveckling av "hjärtats medvetande" som han beskriver som en utveckling av ett sant kännande. Och han säger så att denna utveckling "är det första steget mot gruppmedvetenhet. Denna gruppmedvetenhet och denna identifiering med alla gruppers känsloaspekt är den kvalitet som leder till tjänande - ett tjänande som utförs så som Mästarna gör det, och så som Kristus visade oss i Galiléen." (8)

För att tjänandet skall få sin fulla kraft måste alltså själens drift till tjänande registreras inte av astralkroppen och solarplexus utan av mentalkroppen och hjärtat. Och när denna överföring av solarplexusenergin till hjärtat tar sin början börjar också den enskildes utvecklingsvandring på tjänandets väg."

Sedan det viktigaste:

Om driften att tillfredsställa begär är den grundläggande driften i det mänskliga formlivet, så är driften att tjäna en lika grundläggande drift hos människans själ.