Alltså att, när jag stöttar och uppmuntrar någon annans andliga utveckling även när det gynnar mig själv så är det tecken på en större kärlek när vi inte klänger på varandra?? :-D

#1  Just det, du är du och jag är jag, och vi går bredvid/framför/bakom varandra på utvecklingens väg tillsammans… *funderar vidare på den*

Min guide sa en gång: "Spelar det nån roll vem som går före eller efter när vi är på vandring?"

Bra frågeställning, tycker jag…

Ha, ha. Jag var tvungen att läsa citatet flera gånger för att förstå den. 

Det är så sant, sagt av din guide…

Mycket mycket bra sagt! Man får väldigt bra träning i detta när man har närstående som envisas med att försöka gå vägen ÅT en!!

Detta talade direkt till mig!

Har någon förresten läst Scott M Peck's böcker om Den Smala Vägen? Många sanningar, ofta svåra att ta till sig, åtminstone var det då för mig när det begav sig för kanske femton år sedan. Jag fick se mig själv i ett ljus som jag inte uppmärksammat tidigare, och granska mig själv, min vilja, mina motiv, på ett ibland ganska olustigt sätt.

#5 Jag har läst den för länge sen, och min man också så vi pratade mycket om den. Inte helt lätt att inse att jag vill ha belöningen NU och inte kan vänta till sen…