Andlig utveckling iFokus

Andlig utveckling

Läst 955 ggr
Lionadh
0

Dagens citat 25/8

Jag känner inget behov av nån annan tro än min tro på snällheten hos människovarelserna. Jag är så försjunken i jordens under och livet på den att jag inte kan tänka på himlen och änglar.

Pearl S. Buck

Mer om henne kan du läsa HÄR

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

[Mariann]
0
#1

snabbläsning av länken… så låter det i mina öron som ytterligare en andlig människa…

och bara citatet klingar djupt andligt…

Lionadh
0
#2

Det roliga är att hon räknas som en humanist. En humanist med tillit till snällheten hos människor, är inte det underbart?

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

Hoppfull
0
#3

Är det en motsägelse?

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Lionadh
0
#4

Nej. Naturligtvis inte…

Men många humanister är skeptiker…

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

Hoppfull
0
#5

Jag förstår nog inte riktigt…

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Lionadh
0
#6

Vad är det du inte förstår?

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

Hoppfull
0
#7

Om humanister och skepsism…

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Lionadh
0
#8

Humanister brukar inte kalla sig andliga. Och de brukar vara skeptiker…

Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM

Hoppfull
0
#9

Aha… jag är humanist… och med skeptiker menar du skepsism till andlighet alltså? Jag trodde skeptiker i allmänhet, därav förvirringen… för det stämmer nog att humanister ifrågasätter :)

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Eremitha
0
#10

Jag känner mig nära besläktad med Pearl Buck i detta citat, men inte helt och hållet. De andliga världarna och de väsen som lever där är verkliga för mig, och jag anser det vara viktigt att lära känna dem och samarbeta med dem.

Men det är på jorden jag lever, i fysisk form. Jag är inkarnerad som människa, och det är ett under och en gåva som jag älskar och är oändligt tacksam för att få vara med om. Det senaste året har den upplevelsen och insikten intensifierats. Det känns som om min främsta uppgift, åtminstone just nu, är att leva i samklang med Jorden och mitt fysiska varande. Det är helt dominerande. … så försjunken i jordens under och livet på den … Ja, precis så!

Det är en nödvändig fas på min väg, att jag ska jorda mig och leva här fullt ut, just nu. Utan att för den skull glömma bort de andra dimensionerna, de finns med parallellt i medvetandet som realiteter.

Fair Winds and Following Seas!

[Hukanson]
0
#11

Det finns fortfarande en viss lockelse i att drömma om ett meditativt liv i egen trädgård långt från världens larm. Att lära sig förstå naturens hemligheter och glädjas åtdess rika skönhet under vägledning av guider och bönesvar.

Men världen är ju stadd i helig utveckling. Är det inte viktigt att vara med i Tankens evolution, kanske vara den förste att bidraga till teknologiska genombrott ? För En Värld - En Dröm ?

[Mariann]
0
#12

"Jag är inkarnerad som människa, och det är ett under och en gåva som jag älskar och är oändligt tacksam för att få vara med om. Det senaste året har den upplevelsen och insikten intensifierats."

Skriver jag under på!

Hoppfull
0
#13

#10 Jag känner väldigt mycket som du! Ibland kan strävan efter utveckling och att komma vidare förblinda mig från att se att det är just här och nu jag faktiskt lever!

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.