Jätte fin länk!!

Jag tror absolut på ayurveda! vedantan är ju det som ligger närmast esoteriken och tillhör ju den urgamla visdomen! :)

Gyllene råden känner jag igen!! De är kanon, de visar att alla religioner hänger ihop tycker jag.

Det som jag ofta säger att den esoteriska delen i dem alla, där möts de och där finenr vi sanningen, sanningen så som vi har möjlighet att uppfatta den just nu!

jag är säker på att vi har dessa råd i ett inlägg någonstans…

Mmm, länken var kanon!

Hur tänker du kring mina frågor då?

jadu… kroppen… detta tempel….

Vad gör jag?

Struntar i den gör jag inte, men den får inte min största uppmärksamhet heller….

Jag ser till att den får det den behöver av mat o sömn…. och blir jag sjuk tar jag hand om den med för sjukdomen nödvändiga medel…

Jag lägger antaglien ett större fokus på de inre kropparna… och den yttre kroppen som vi lever på, Jorden och den kropp som jag är en del av, mänskligheten…

Det kanske kommer en dag då jag msåte fokusera mer på min egen fysiska kropp och då lär jag göra det….

Ok, men är den fysiska kroppen mindre viktig än de "inre" kropparna?

Jag inbillade mig att alla kropparna behöver underhållas ungefär lika mycket. Att den fysiska kroppen behöver genomströmmas av fysisk energi som genom yoga eller dyl och att det var lika viktigt som att de inte kropparna genomströmmas av energi.

Jag tänker att den fysiska kroppen kanske visserligen "bara" ses som en bostad men den är ju integrerad och påverkar därmed de andra kropparnas utveckling lika mycket som de påverkar utvecklingen.

Absolut inte, den är viktig… jätte viktig… men för mig är den just nu underordnad…

Jag ser ju mer att de inre kropparna påverkar de yttre mer än tvärtom förstås, när jag tänker på det…

fast jag kan ha fel…

Kanske någon annan har bättre svar och tankar omkring detta än jag!

Jag funderar bara själv :)

På något sätt så känns det ändå konstigt att säga att någon kropp skulle vara viktigare än någon annan… för mig alltså, för det är ju först när alla kroppar är i harmoni och balans som det är riktigt bra tänker jag?

Men du tänker att det är obalanser eller "skit" i de inre kropparna som orsakar problem med den yttre? Så om man underhåller och balanserar de inre kropparna behöver man bara hålla den yttre flytande s.a.s.?

Ungefär så! Det inre avspeglar det yttre… iaf till viss del….

Det är ju faktiskt så som Andriel sa här ett annat ställa att det är bristen på själsinströmning i kropparna som gör en sjuk… utryckt lite förenklat…

Vi ska ha något annat också om detta någon stans… kanske i ordförklaringar… skulle kunna vara om kropparna eller så…

jag hinner bara inte leta nu, det drar ihop sig till tjänst… en Maria tjänst…

Detta är intressant. Jag har själv levt med en sjukdom i kroppen sedan barndomen och sett kroppen som lite av en fiende, på sätt och vis. Den har ju varit till mest besvär och aldrig var jag nöjd med dess utseende heller. Bara ibland.

Nu har något hänt. Jag upplever "hands on" hur jag verkligen lever genom kroppen. Och detta är viktigt. Kroppen är möjligheten för mig att uppleva livet, med allt vad det innebär. Glädje som sorg, smärta som njutning. Dofter, syner, ljud.. Allt upplevs genom kroppen.
Så därför säger jag att jag lever genom kroppen.

Kroppen är, som allt annat, energi i rörelse. Att säga att den är ett skal kan låta lite missvisande tycker jag. Som om den vore en fast, solid sak. Går man på djupet så är den allt annat än fast.

Jag skiljer inte längre på mig och min kropp utan allt är en helhet och här ingår även tankar som manifesterar sig till känslor, som sitter i kroppen. Kroppen är vägvisaren. Den ljuger aldrig. I våra huvuden kan vi lura oss själva, genom att tro på tankarna som ständigt rör sig. Men kroppen visar direkt vad jag behöver just nu.

Kroppen och andningen är det som förankrar oss här och nu, i verkligheten.

Storheten, det magiska i kroppen övergår mitt förstånd. Igår när jag mediterade så befann jag mig plötsligt inuti kroppen, såg hjärtat, blodkärlen och blev nästan rädd för storheten i det hela. Kroppen är fantastisk, vare sig den är sjuk eller frisk. Jag kan känna otrolig ömhet och kärlek inför denna skapelse, som är vacker hur den än ser ut och hur den än känns, i smärta eller njutning..

Det här området är ju väldigt intressant och viktigt och berör oss alla på något sätt beroende på var vi är.

När vi sakta men säkert vaknar upp i våra energicentrum och långsamt når en förnimmelse av våra inre kroppar, eter, emotional, mental och kausal så förändras vår upplevelse av den fysiska kropp vi besitter. Så länge vi enbart har medvetenhet i den fysiska kroppen, så är det naturligt att betrakta sig som identisk med denna kropp. "Jag är min kropp, men har kanske en själ"-tillståndet kanske man skulle kunna säga.

I takt med att man utvecklar sin medvetenhet i de inre kropparna så löses den identifikation man har till sin fysiska kropp långsamt upp, och en dag inser man att jag är en själ eller ett andligt medvetande som har en kropp att manifestera mig med.

Detta behöver verkligen inte betyda att intresset för den fysiska kroppen och dess välmående behöver eller skall försvinna, men man betraktar kroppen mer som ett manifestationsinstrument för den man i sanning är. Som du Mariann nämnde; när själsljuset från kausalkroppen kan tränga ut till det fysiska planet och vederkvicka varje fysisk atom, så är man inte bara befriad från ohälsa utan utstrålar också den skönhet, godhet, sanning och rättrådighet som finns på det planet. Man kan se på sin fysiska kropp som den yttersta yttringen av den levande själen. Jag känner att det finns många tänkbara analogier att använda sig av för att åskådliggöra detta, men jag kan inte komma på ngn riktigt bra just nu.

Varför är då inte kroppen perfekt, frisk och strålande alltid? Jo! därför att det är via kropparna som vi medvetanden lär oss våra läxor. Via de mentala, emotionala och fysiska kropparna. Den friktion som själsenergin möter i de tre världarna då själen inkarnerar. När mentalkroppen och emotionalkroppen rensats och skräpet bränts upp, kommer själsenergin att prägla den fysiska manifestationskroppen och vi blir strålande, friska, starka och sköna alla. Läran om kroppstyper och kroppsläsning handlar om och berör den här processen. Man kan kanske förklara den kunskapen med att den handlar om frigörelseprocessen vid andlig utveckling med fokus på den fysiska kroppen. Tack

Assagioli sa ju och säger fortfarende genom Psykosyntesen att vi är inte vår kropp, våra känslor eller våra tankar….

Men hur som så är ju detta svårt… för visst har man ju en viss identifikation med kroppen och tankar o känslor… så för att beröra invigningar eller processen i själsgenomströmningen ingen, så vart eftersom så ökar ju den i kroppen och mental o känslokroppen efterhand dessa berömda invigningar går framåt.

Det som är den punkt där man bryter mer med identifikationen i det fysiska, eller den punkt där man börjar inse att man inte är detta, är runt 1 invigningen. Då själen tar kontakten med sitt redskap och då börjar ju den egentliga evolutionen… innan, fram tills den punkt där personligheten jobbar mer med själen, skulle jag vilja kalla involution, att rullas in i stoffet.

Om man sedan då också lägger till alla sorters karman man har att ta hänsyn till, för det är ju inte bara den individuella som styr vad vi ska ha för sjukdomar i detta fallet. Vi har också familjekarma och nationskarma…

Sedan ska det också då vägas in i vanlig ordning, att iaf de som kommit en bit på denna andliga utveckling, att man också kan offra oss ner i en begränsning för att göra ett jobb, för att lyfta en familj eller en nation om man nu skulle vara ännu längre kommen…

Mariann grunnar vidare…

En fysisk kropp skapas ju av celler som ligger nedärvda genom generationer, så en släkt har ju oftast vissa förutsättningar för vissa sjukdomar. Dessa kan ju då brytas om det är dags, med att någon inkarnerar med just en något högre själsgenomströmning och får med tiden förvandlat denna karma och på så vis så förändras de celler o atomer inför nästa generation i just det ledet… förutsatt att man får barn efter denna…

hhmm… låter sådant logiskt?

för hur som så kan plötsligt fysiska celler ändras, ifall karman tillåter det… vi har ju våra kära devor o änglar som i ett naffs kan justera sådant…

Jo, så där tänker jag med… fast min fråga var egentligen inte om sjukdomar utan om huruvida man/vi tar hand om den fysiska kroppen som vi gör med de andra kropparna (som ju ofta får näring genom meditation osv).

Är alla problem (inte sjukdomar nödvändigtvis) med kroppen ett resultat av de inre kropparnas obalanser?

Om jag tolkar din tanke rätt Andriel så är sjukdom alltid resultatet av skräp i mental- och emotionalkroppen?

Och min tanke då, ska vi, bör vi, behöver vi ta hand om våra fysiska kroppar för att underlätta den reningen?

Min tanke är att exempelvis yoga har en gynnsam effekt på den förbränning av skräp som äger rum. Alltså man vet ju att vi påverkas positivt av fysisk aktivitet, och då tänker jag att vi hjälper våra kroppar med sitt arbete (för det är ju den fysiska kroppen som ska ta hand om skräpet när det släpper) genom ett visst mått av skötsel och underhåll av den fysiska kroppen.

Sedan kan man ju utifrån synvinkeln om sjukdom fundera kring varför människan är så oerhört sjuk nu. Är det för att vi trots allt kommit så pass långt att vi klarar att rena oss från gammalt karma vi inte tidigare rått på?

Det är oerhört viktigt att kroppen, det fysiska, får sin nödvändiga uppmärksamhet och den är ju givetvis olika vid olika tillfällen i livet.

Ibland mer kropp, ibland mer de andra kropparna och fokus på själen….

Hoppas fler har tankar kring detta!

Jag tänker igen då…

Jag tror absolut att man bör ge sin kropp ren mat… och inte köra ner i sig massa gifter.

T.ex. röka, alkohol eller besprutad mat osv…

Får den så bra bränsle som möjligt är ju också förutsättningarna för kroppen bättre.

Absolut, jag tror oxå att det är superviktigt, men även socker, läsk och tillsatser i maten som faktiskt är giftigare än exempelvis alkohol (vissa av tillsatserna alltså)!

Och därför tror ju jag att renande aktivteter som yoga, massage osv är lika viktiga som att hålla sig ren :)

Men det viktigaste är kanske att hålla balansen tänker jag, att inte halka iväg på en kant och trivas där :) (som jag alltid gjort med min fysik!!).

Ja det står ju så att all sjudom är resultatet av processer i eter-, emotional- eller mentalkropparna, som på olika sätt hindrar själsenergins fria flöde genom formen.

Personligen kan jag väl ändå föreställa mig sjukdomstillstånd och skador som primärt startar i den fysiska kroppen, men jag kanske har fel i något viktigt ockult avseende som jag inte riktigt förstår. Jag kanske är predisponerad för att få benbrott pga någon gammal prägling i mentalkroppen. Jag vet inte säkert. Men jag har stor respekt för D.K s ord. Det jag har förstått, begripit och insett har bekräftats av Tibetanens ord.

Men visst ska man lägga ner intresse på formen också, och sköta underhållet av templet tills underhållsarbetet sköts av själen helt och hållet, kanske man skulle kunna säga. Tack

Gillar din sista mening!! kanon!!

jag gillar övrigt också givetvis…

Tror du Andriel att man också kan ha vissa presdiponeringar via det fysiska genom en släkts svagheter? Att man kan välja inkarnera i en familj där risken är stor att man får vissa sjukdomar, för att de ligger nedärvda helt enkelt… och att ens egen mental o känslokropp korrelerar till detta?

För jag tro att även detta kan spela in…

Så tror jag oxå Mariann, men jag tror även man kan inkarnera i en sådan situation för att bryta det mönstret.

exakt, då det kan handla om att man ska bryta ett släkt/familjekarma!! :)

Mmm, jag tror allvarligt att det är min lott! Jag är så "fel"-placerad i min familj så det är inte klokt… de begriper sig inte på mig och jag inte riktigt på dem… dessutom lider jag av saker som de bär utan att jag borde göra det utifrån min livsstil (som min övervikt).

Tack Andriel, om fler tänkte som du skulle samhället stråla av friska människor. Vägen är lång och krokig.  Dock varför sjukdomar. Antag att man som orsak kunde tillskriva Gud. Att det finns en absolut orsak till sjukdomar. Vad skulle då kriteriet vara på att få leva frisk? Kanske just det som du beskriver - att låta sin levande själ komma till uttryck i den fysiska kroppen ? Eller är Guds Lag skriven av Jesus och Buddha ?