För mig är det viktigt med själskontakten. När den finns starkt i mig så flödar allt…

Avsaknad av emotioner en därmed en viktig del för mig; lugn och ro i den mentala och känslomässiga kroppen. Att få glädjen att vara i mer upphöjda andliga tillstånd. Tills nästa karmaperiod kommer och man får lite att förhålla sig till igen

Naturen är en också kraftkälla för mig och tider av närvaro och varande. Andra värden är renhet och skönhet.

Och ibland nån bra bio eller vacker musik.

Och det här med kroppen… Jag älskar god mat, vilket sätter sina spår… Just nu är jag på diet med Viktklubben för jag vill ha ett smalare redskap att röra mig i

#1 Ja själskontakten gör det mesta bättre… Den är viktig för mig också, precis som andlighet i sig är ett klart värde i mitt liv.

Men grunden måste vara stabil om man ska få tid och kraft till överbyggnaden.

#2

Ja och för mig är grunden att ta hand om kroppen och ha ett stabilt känslo- och tankeliv utan för mycket svängningar. Det har tagit ett tag att komma dit och ibland kommer det upp saker som rör om men jag är inte den känslomänniska jag var i min ungdom. Usch, det var hemskt med alla dessa emotionella berg- och dalbanor!!

Grunden är mega viktig…

Utan grund ramlar ju byggnaden… 

så en stabil grund (= integrerad personlighet) är det bästa

#3 Jag minns också dessa berg- och dalbanor! Med några år på nacken så har jag lyckats bli lite mer harmonisk och lugn. Dels pga åldern men nog också för att jag "ropar in" inre frid i meditation på ett medvetet sätt.

Min favvolektion i En kurs i mirakler är Lektion 93 "Light and joy and peace abide in me." Fri översättning: Ljus och glädje och frid bor i mig.

Sen är att ge och få kärlek i ett aldrig sinande flöde ju nånting underbat och motiverande…

#4 Det jag upplevt är att när Egot förändrats och personligheten integrerat nya förståelser så är det dags för att bygga en ny grund. För mig har det skett i minst tre omgångar i mitt liv.

Jag instämmer i princip med allt ni skrivit ovanför. Just nu är jag lite ordtrött och klarar inte att formulera det jag tänker, men det kommer så småningom .

Vad är då grunden för er andra (blissis har ju beskrivit sin)? Och hur menar du Lionadh när du säger att du fått bygga ny grund?

Mina värden i livet, vilken fråga :) Mina värderingar har nog alltid varit det viktigaste för mig, min syn på andra som lika mycket värda oavsett hudfärg, religion, status, levnadsförhållanden osv osv. Men jag har oxå insett hur provocerande mitt tänkande varit för andra så med åren har jag, för att skydda mig själv, lärt mig att hålla dem mera för mig själv :)

Min grund är nog egentligen min tillit till mig själv. Det kan skaka och storma men kan jag återvända till mitt egna själv så finns där alltid en väg.

Vänskapsrelationer hade jag önskat mig :) men det kanske inte var tänkt så denna gång, istället arbetar jag väldigt hårt med mina familjerelationer. Jag är tryggt förvissad om att jag ska bryta familjemönstren jag kommer ur för att skapa bättre och tryggare liv för mina barn.

För mig är det så att vem i mig ska jag fråga? Frågar jag personligheten så visst är det viktigt med familj, vänner o arbete…

men om jag verkligen frågar mig själv, så blir svaret "inre liv" att näras inifrån av Gud och själen…

men visst uppskattar jag också god mat o fika, vilket också syns  ;)

musik och konst

naturen och i synnerhet blommor

Värderingar har jag alltid haft, av allas lika värde, det ligger djupt i mig och att behandla djuren rätt…

#8 Mitt synsätt! När egot förvandlats och de nya värderingarna satt sig som en sanning i personligheten, då är det dags att handla därefter. I en större och större själsinströmning.

Jag har bytt yrke tre gånger, jag har flyttat två gånger - efter mitt "uppvaknande" - och jag har bytt vänskapskrets till viss del gradvis…

Jag kunde inte stanna i mit gamla yrke som programmerare, eftersom jag mådde så illa i den miljön att jag blev sjuk av den, så jag fick leta efter nya sätt där mina nya kvaliteer kunde få plats…

Det har hänt om och om igen, och det händer mig nu också, denna höst, i form av att jag inte vet hur det blir efter 30 september. Inga långa åtaganden för min del!!! Jag vill kunna flytta på mig dit jag passar bäst just nu, för stunden…

Jag ser det som att man vandrar Maslows behovstrappa om och om igen, kan det "make sense" för dig?

Börja om, nystart, bygga nytt… Så har mitt liv sett ut…

Jag är van vid att livet "går sönder" med jämna mellanrum. Det enda beständiga i mitt liv är att det är obeständigt. Vilket gör att jag inte tar något för givet utan lever här och nu. Tar varje dag som den nu ser ut…

Långt om mig.

Livet är ju olika för oss?

Precis så är det!! tror jag med ska jag säga…

Integrerar gör vi hela tiden, hoppas jag, nya förståelser och nya handlingssätt och nya känslor… hoppas jag iaf…

#10 jag förstår… och känner igen :)

Större delen av mitt liv har sett ut så även om jag inte förrän kanske nu när jag mött er har fattat att det är utveckling av den typen jag gått igenom. Det är inte viktigt på samma sätt för mig att ha ord på alltihop även om en del av det ökar förståelsen.

Livet leder en ju dit man ska oavsett, eller åtminstone är det så för mig, så det är bara att flyta med strömmen :) Fast just flytandet har jag fått jobba rätt mycket med, innan ville jag gärna styra båten själv och blev både ledsen, rädd och besviken när båten stack iväg åt håll jag inte hade tänkt eller ens ville. Just för att det innebär nystarter om och om igen. Men nu vet jag oxå att jag klarar sådant så inte det heller är så farligt :) jag kan till och med se det som spännande, lärorikt, roligt och intressant :)

#12 Det är därför jag säger Surrender (i änglatråden)…. I surrender all that I am to God/Goddess/All-That-Is…

Jag ger upp!

Jag har massor av kul på vägen i alla fall, utan att hålla hårt i styråran…