För att då förklara lite mer vad experimentet gick ut på. Så handlar det här om att se vilka förbehåll man har? Vilken del av tröskelväktaren blir aktiv i en själv?

Så för den som är redo att kika djupare in i sig själv och sitt ego, är detta en övning som heter duga…

men den är frivillig…

men frågan säger en själv något för den som är villig att se…

Ni behöver inte svara här…

det är ett svar mellan dig och din Mästare!

Men om du vill lägga en kommentar om frågan gav dig något, så tas ju den givetvis tacksammast emot!

Jag skulle gärna göra sådant! MEN, jag har ju inte ens ork att åka och äta lunch… så jag gissar att det är för att jag inte jobbar utan sitter här hemma mest ensam som det är lätt för mig att säga JA det skulle jag gärna :)

För mig handlar det alltså om fysisk kapacitet, utan den, inget sådant som kräver fysisk aktivitet… man kan ju fundera över varför jag hålls fast i denna sist… som stannar upp allt och sätter mig i ett totalt nolläge!

En annan fråga man kan ta med och som Jesu lärjungar måste ha stått inför när frågan eller påståendet kom…

Följ mig!

Det var väl minst en av dom som lämnade sin familj?

Nu ska man ju veta att denna kurs behandlar vägen mellan 2-3 invigningen så….

det jag skrev om att när eleven är redo så kommer Mästaren stämmer ju… ingen får frågan förrän man är redo

men den tåls att tänkas och kännas på

Hur många skulle lägga 3 timmar varje dag år ut år in på ovanstående uppgift utan lön? Eller 4 timmar 5 dagar i veckan?

utan att komma med, njae, jag kan inte för ditt o datt… jag måste först….

Jag hade förbehåll iaf…

tror du inte att lärjungarna hade det?

Jo vissa hade nog det, och fick jobba på att ändå följa… + att det spott o spe som de säkert fick utstå kan inte varit lätt….

Jag tror nog att de allihop hade sina tvivel, kval och sina förbehåll. De var ju precis som vi och man (vi) lämnar inte sin familj, försörjning och sitt sociala sammanhang hur som helst.

Sedan var ju Jesus en ganska speciell mästare, det är väl inte riktigt som någon vi skådat och fått ett sådant erbjudande av :) Det påverkade med all sannolikhet besluten det med.

Jodå… han var speciell… men om vår Mästare skulle visa sig så vore han/hon precis lika speciell… alla Mästare är speciella med stort S!!

Det är lätt att säga Ja… på lite avstånd och när man vet att man faktiskt inte står inför frågan…

men om man verkligen verkligen är ärlig och känner på det så…

Absolut, men det är väl oxå avgörande i viss mån för svaret?

Att bara tänka sig den frågan utan att ha just en sådan kraftfull mästares inflytande i känslan gör ju att den blir lite extra svår som jag ser det. Overkligt liksom… jag har då aldrig mött någon som påverkat mig på det sätt jag inbillar mig att Jesus gjorde med människor. Jag tror att min reaktion skulle bli helt annorlunda inför det faktum jämfört med att bara tänka på frågan som i att lämna och överge den trygghet och de förpliktelser man har.

Jodå, jag kan nog tänka mig att om min Mästare verkligen kom och jag var 100 på att det var Mästaren…. och om mitt hjärta brann, som det gör  antar jag vid sådana tillfällen, så skulle nog inga vilda hästar hålla mig från att följa….

fast mitt ego känner jag, ville nog hellre följa, än ta detta 20 timmars jobb i Gbg….

Hahaha, ja då är du normal ;)

Jooo.. jag har noterat det…

jag är ytterst mänsklig *fniss*

Frågan är komplex.

Med utmattningssyndrom och NPD-problematik skulle jag inte helhjärtat kunna ropa JA, eftersom det är genom att under trettio år tidigare ha tänjt gränserna för min förmåga som jag idag har förtidspension.

Samtidigt är jag säker på att Mästaren inte skulle be mig om något jag inte hade kapacitet att klara av. Och i så fall, om arbetet bestod av något som jag kunde utföra utan att bräcka sönder mig själv, skulle jag gärna göra det.

Ett utåtriktat arbete direkt med människor tjugo timmar i veckan skulle vara närmast oöverstigligt, eftersom det är oerhört tröttande för mig att vara bland människor. Det blir ingen energi över.

Tjugo timmars tjänstearbete vid datorn skulle vara en helt annan sak.

Som sagt, jag tror att var och en som får ett uppdrag från Mästarna, får det i samklang med sin personlighet och sina speciella förmågor.

exakt… när eleven är redo kommer mästaren 

men jag tyckte ändå tanke/känslo experimentet var givande….   för man får se på sig själv..

Jag VILL svara "Javisst, gärna, självförglömmande tjänst när som helst!".

Men jag tror nog att det beror på vilken uppgift som ges mig. Gäller det att måla hus är det nog bättre att be nån annan.

Att hålla en döende i handen gör jag däremot med kärlek och ödmjukhet. Redan som undersköterska har man stor möjlighet att bidra med något.

Men hur var det nu, är det inte intentionen som räknas? Att VILJAN TILL GOTT redan är ett steg på vägen, det tror jag på.

Om Jesus kom tillbaka, skulle jag följa honom och vara lycklig att han bad mig!

Observera att förutsättningen för att kunna utföra ett tjänande i självförglömmande anda är att man i sanning inte upplever tjänandet som något obehagligt eller orättvist elller krångligt eller ansträngande. Dvs att det lägre egot inte har någon som helst talan.

om man tänker Den här skiten gör jag bara för att min mästare bett mig! Då har man misslyckatsinnan man börjat. Hjärtat måste vara rent. Tanken obefläckad av egots behov. Det uppoffrande syftet får heller inte ligga i fokus för det kan också utgöra näring för egot. Tjänandet måste vara präglat av kärleken till skapelsen och får jag medverka på något sätt så är jag priviligierad. Och då är jag beredd.

#17 Kloka ord Andriel! Sen tycker jag att de små sakerna man kan göra i vardagen är så bra tjänande. Ett leende till en gammal människa t ex. Eller att säga att man uppskattar saker….

Det medför alltid problem med det ordet offer och självuppoffrande…. många ser det negativt, det gör inte jag. När du säger att det kan gynna egot är det ju iform av "Martyriesyndrom"… se hur duktig jag är, hur mkt jag offrar mig osv… för mig är inte det äkta självuppoffring, utan det är som du beskriver Andriel.

Sedan kommer ju inte frågan förrän eleven är redo…

detta var ju bara ett experiment, ett sätt att försöka hitta sin tröskelväktare… att få en möjlighet att hitta den delen som ibland kan vara dold…

 Min uppfattning om tröskelväktaren - jag avvaktar min 4 invigning innan jag tänker tampas med honom/den/det… Och det lär dröja…

 *fniss*

jag föredrar att ta han/den/det i delar… med förhoppning om att den är lite mindre att tampas med då till den tiden….

#21 Det kan ju vara bra att veta att den finns för att man inte ska gå in i sånt man inte är mogen för. Jag ska omfamna den med kärlek när det är dags för den skull!

Absolut, man ska ta de delar som dyker upp… andra ska ju finnas kvar… som sagt ända tills 4….

#19 jag ser det bestämt så… att självuppoffrande inte automatiskt är av godo (men att det absolut kan vara det oxå). Men det är väl problemet med fattigt språk igen :) för att vara självuppoffrande kan lika gärna vara negativt som positivt.

Om någon exempelvis säger: jag har offrat mig själv för min mans karriär så kan det mycket väl vara något som i början var av godo men som utvecklades till att bli ett offer av den egna utvecklingen. Och när man offrar egen utveckling är det inte av godo som jag ser det!

Så det vore bättre med ett ord som var "rent" och inte kunde tolkas så fritt :)

Ja vi har ju varit inne på detta förut med ord som det ligger så mkt i… vi borde skapa nya!

Hahaha, ja det kanske vore en idé :)

Hmmm … jag skulle fråga: "Hurdå jobba med prostituerade?" Och sedan, om jag inte gillade svaret, skulle jag förmodligen säga: "Glöm det, det tror jag inte skulle bli uppskattat av dem! Men om jag kunde dra igång det här projektet i stället, så är jag med. Vad har jag för budget?"

Men, å andra sidan, om den så kallade mästaren kom med förslag på ett jobb jag inte trodde skulle vara till nytta, skulle jag ju inte acceptera vederbörande som mästare.

Kallas också för urskiljning

här tänker jag på processen för Kreta templet…

Asger säger till sina inre inspiratörer att vi måste bygga huset före templet… för annrs funkar det inte för männsikor att jobba där nere ideelt… männsikor kan inte åka från danmark och behöva bo på hotell och ta sig  till grunden…. så

helt klart krävs det urskiljning i vad som nyttar till på jorden

men ändå inte vara så blind att man med sitt ego, bestämmer vad som är nyttigt…

Templet är ju byggt nu om man så säger….

Om man inte tror på uppgiften, alltså inte tror att man skulle göra nytta och hjälpa, så skulle man ju inte göra den helhjärtat, och då skulle man inte göra nytta heller. Lite rundgång i det där.

Precis… men som sagt att tänka tankeexperimentet kan ändå avslöja något i en… om man förutsätter att det ÄR mästaren och uppgiften gagnar en större helhet…

vad dyker upp i en av förbehåll?

Om man inte tror på uppgiften ska man såklart svara nej :)

#31: Jag vet inte vilka förbehåll det skulle vara om jag inte vet vilken uppgiften är. För mig handlar det om (och det är väl det som är det betecknande, förstås) att väga hur jobbigt det blir för mig mot vilken helhet det gagnar, hur mycket den gagnas och vems definition av gagn som ska gälla. Gäller det att leda bönestunder med de prostituerade eller att behandla underlivsinfektioner, till exempel? Gäller det att omvända dem från synd eller att knacka knäskålarna av otrevliga hallickar?

Så "felet" som avslöjas i mig är väl min benägenhet att anse mig ha rätt att välja själv HUR jag ska göra gott och att väga det goda mot hur obekvämt det blir för mig. Lättja och självrättfärdighet, således …

Å andra sidan Gronstedt så hjälper du hästar ideellt och även tog dig an en tjej som behövde stöd…

Så jag tror att man tilldelas sannolikt de uppgifter vi kan utföra på ett bra sätt för de som tar emot.

Men då har du ju kikat på dej själv och vet vilka förbehåll du har

alla förbehåll är ok, det handlar inte om att de är fel…

men man kan få veta något om sig själv vid ett sådant experiment

#35: Det räcker ju inte att bara säga "Tjaha, titta, ett förbehåll." Man måste ju också känna efter om man gillar sig trots, eller kanske på grund av, förbehållet - och ändra på sig om svaret är NEJ.

Precis!! Det är ju givetvis dit man vill komma….