Möte i natten
Hej vänner!
Har en upplevelse jag skulle vilja dela med mig av, kanske kan jag få ett vettigt svar av någon. För inte blir jag klok på detta själv…
Igårnatt var jag ute i trädgården och andades in energi från den otroligt vackra fullmånen. Jag kände mig otroligt "uppkopplad". Det var en härlig upplevelse…
Så gick jag sedan och lade mig klockan var kanske 12.30. Så när jag ligger avslappnad hör jag plötsligt kinesiska eller japanska… Det babblar på i en snabb fart… Även om jag hade kunnat språket hade jag aldrig hunnit uppfatta vad som sas. Så får jag se ett ansikte av en kines, han är barfota och har en stav, samt ett vitt tygstycke eller liknande med ett brett band runt midjan om kanske 30cm brett. Det var nogat färgat. Han hade långt hår bakåtkammat i en lång tofs. Jag bad honom tala på svenska istället, men det kändes som att jag tappade fokus då.
Han fortsatte på kinesiska(tror jag) Staven var inte helt slät utan det var tecken på. Jag fick känslan av att det kan vart en guide. Men ingen ev de som jag träffat på tidigare. Fick ett namn som jag tappat. Han var helt klart upprörd över någonting. Men vad… Vad ville han mig? Någon som får någon känsla? Kanske om jag mediterar att han kommer tillbaka… Hmmm…
Ja, hoppas att ni inte tycker att jag är helt skogstokig nu efter att jag har delat denna upplevelse med er*blink*
Med ljus o värme Kalcit
![[Mariann]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ingen är skogstokig…. 
och ett jätte tack för att du vill dela med dig! 
jag hade helt klart mediterat på upplevelsen för att se om det kunde komma någon förståelse omkring det hela….
jag får inga ideer… men bäst är ändå att tolka själv ju….
Säger som Mariann, meditera på det, och är det något du bör förstås så kommer det att upprepas tror jag. Kanske ska du bara vara öppen och tillgänglig för helt nya saker som är oväntade och som du inte ännu vet något om?
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Hej :) Tack för kloka ord. Som Hoppfull säger brukar det återkomma om det är av vikt. Som ni båda säger o som jag själv oxå känner- ska se om jag kan få lite ro o sätta mig i en stunds stillhet. Jag kan inte påstå att jag fått så mycket av det den senaste tiden med barn med sommarlov o gubbe med semester. Jag längtar efter hösten med sinnesro….
Håller med lite… hösten när allt blir normalt.. med skola och jobb…. när jag får mina goa morgnar helt för mig själv… min goa lunch för mig själv…
sedan att hela naturen börjar förbereda sig för vintern = meditation 
hmmm… var sak har sin tid… *grunnar* Mariann
Ännu så länge njuter jag av sommaren och sällskapet av familjen :) men det kanske beror på att jag inte haft ett arbete och/eller ett socialt sammanhang på dagtid på många år, så mina dagar är ibland hopplöst långa och ensliga…
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
*ler* Ja, jag har oxå mina dagar för mig själv… Har tidsbegränsad sjukersättning-fibromyalgi. HAr nog någon form av relationskris just nu oxå. Därav min stora önskan om höst o lugn.
Jag njuter ju ändå av mina örter som står i full blom precis som mina barn sonen börjar tvåan o tösen sexan. Jag tror att jag skulle leva utan man egentligen, men…. Mina älskade ungar, vårat hus som vi byggt på i tio år… Dilemma… Ja, nu blev det lite utanför ramen kanske…*flåt*
Solen skiner…NU…kanske bäst att ta en promenix o fylla på lite energi…
Kram till er båda!
Helt ok… man måste få snacka av sig…
relationskriser har vi väl alla då o då ;)
njut av solen!
Jag tror att alla emellanåt tycker att det är väldigt påfrestande att ha familj. Det är många viljor att ta hänsyn till och inte sällan prioriterar kvinnor barn och män framför sig själva. Jag är oxå en sådan som egentligen mår bäst när jag bor själv, men det vill jag inte så jag får ju kompromissa så gott det går. Med tiden lär man sig att tillfredsställa sina behov så att det blir hanterbart… och rätt som det är är ungarna stora och lugnet ökar för varje månad.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Tack*kram*
Fick en långpromenad med vovven, satt vid sjökanten o lät vågorna rensa min skalle. Det gjorde mig gott. *ler*
Så var det dags att gå dit igen då….
Starta ny diskussion