Det är detta jag ofta möter motstånd på och "stöter på patrull" inom new age och alternativvärlden…. för många där är inom självförverklignade och ska så vara… men VI som inte är det då!!?? Utan går just dessa vägar som skulle kunna kallas för Mariavägen eller Kristusvägen =INVIGNINGSVÄGEN

Varför finns det så lite förståelse för de lite mer annorlunda än den gängse new agaren?

Vi är inte bara mer annorlunda än vanliga människan utan också new agaren eller vad vi nu kallar alla alternativare…

Kan man förstå vilken smärta det kan vara att uppleva detta… att gå från alternativare till alternativare och inte mötas av förståelse!!??

Först när man stöter på typ sådan info som i ovanstående artikel "ramlar kronan ner"….

(en parantes ifall nu någon får för sig att jag pratar bättre eller sämre här så är det lååångt ifrån så, ett vanligt motstånd jag möter)

Jag tror på att man genom sitt sätt att leva kan visa andra nya rikningar i livet.

Att ha full förståelse för andra ger ofta förståelse tillbaka utan att man går samma väg eller ens åt samma håll….

Jag har släppt tanken på att få människor att bli veganer och ljusarbetare, det ger mig en större inre harmoni.

"Att ha full förståelse för andra ger ofta förståelse tillbaka utan att man går samma väg eller ens åt samma håll…."

Kloka ord. 

För mig handllar livet om själsförverkligande som självförverkligande, vilket inte utesluter personlig transformering. Personlig transformering och inte upplösning…

SANT!

men jag är glad att det finns några som pratar om det iaf.. för annars så hade jag fortfarande gått och känt mig ensam och övergiven även i alternativ världen… men det är ju bara jag det förstås

Det är ju lite därför som jag själv gärna pratar om det, för jag inbillar mig att det finna andra som jag  som aldrig hört talas om det och kanske… fast bara kanske förstås, behöver få veta om att det finns…

men det tål att grunnas över om man ska ge upp sin strävan att förmedla annorlunda kunskaper… för det är ju helt sant det ni säger…

Det finns många teori-källor till saker och ting. Men går de att leva efter? Stämmer de med mina upplevelser?

Vi har var och en sin egen unika väg och bakgrund, även historiskt sett.

#3

 det är ju heller inte allas mål att personligheten ska upplösas… utan de flestas mål är ju just det du säger personlig transformering.

Alla har ju lite olika mål med inkarnationsrundan…. det är ju just det som lite är problemet här att de flesta inom alternativrörelsen ser allas mål som samma:  transformation av personligheten, ett självförverkligande utan ego…

men för de som ska genom upplösningen då…  ska de av oss bara acceptera sina olikheter och att saker inte funkar på samma sätt… ska de av oss inte få lov att jobba på sin väg med de problem som då uppstår….

är det inte bra om det då finns alternativa synsätt som kan guida dessa människor vidare?

jag har inte grunnat klart om jag ska ge upp mitt sätt ännu att presentera nya förståelser 

Jag tror inte att vi klarar av att leva med ett upplöst ego här. Hur skulle det gå till? Jag har träffat en person med just detta som bakgrund och som har stora problem att klara sig i livet nu.

Jag tror hellre på att nå till gudomliga tillstånd genom personlig transformering. Dvs Att bli sin själ.

Jag vet inte om jag förstår fullt ut vad du menar Mariann. Jag har läst artiklen och det enda jag inte kunde hålla med om var slutsatsen om att det enda målet med livet är att vara kvar här på jorden och tjäna.

Men visst måste vi igenom smärtor här och att det är själens val, det är helt klart tycker jag.

Nu tror jag också att det blir lättare att diskutera detta om man läst detta kapitel som är delat i 3 delar… för dessa lösryckta stycken förklarar inte mkt… det blir lätt missförstånd då…

#7  Nej vi klarar inte det nu!!!

men det kan ju vara målet för fler… i en framtid… ett upplöst ego är ju en 4 invigd!

Och är det upplösning av egot som det handlar om, så de som går den vägen har andra problem helt enkelt… jag tror också det står mkt om det i artikeln att "mista sig själv"…

Jag hävdar ju ofta att det är mer nyanserat än så… och info för alla på frigörelsens/självförverkligandets väg vimlar det av, men ytterst få böcker o info för de djupare vägarna…

men det börjar komma nu… det är bara det att de på den andra vägen förstår inte de som går på denna…

och därför inbillar jag mig att sådan info behöver komma upp i ljuset…

vem ska förmedla dom om inte dom som sitter på infon?

har inte grunnat klart ännu ;)

Jag tycker att det är jättebra Mariann!! Samtidigt som jag väl kan förstå i viss mån varför det blir så otroligt svårt och farligt för en del. Det är lite av kristalliseringen som visar sig där det är svårt att liksom bara acceptera och säga ok, så är det för en del.

Kämpa på, jag stöder dig fullt ut även om jag inte besitter din kunskap (ännu!!).

Jag har gått igenom att mista mig själv. När jag vågade släppa rädslan för detta kom Kristus och en enorm transformering och jag tänkte: vad är det jag har kämpat för hela tiden??!! För detta ego!! Så onödigt då frukten av att släppa det är så underbar!! Men det var inte tomhet som kom utan istället gudomliga tillstånd. Egot löstes upp men en transformering kom istället.

Såg just att det finns en artikel om att mista sig själv på förstasidan. Läste bara som hastigast  början men tycker att det är viktigt det som står att för att det ska kunna ske så måste först personligheten vara hel.

De mest träffande uttrycken för detta är ”att mista sig själv för att vinna sig själv” eller ”att mista sig själv för att vinna livet”. Från artikeln.

Eller kanske att vinna själen? Vinna sig själv på en högre sannare nivå av sig själv. Det var min upplevelse. En del av den processen. Den hade startat redan innan. 

Den verkar intressant den artikeln och jag känner igen mycket. Ska läsa igenom den när jag har mer tid. Nu är det annat som kallar!

Det är precis det det handlar om att vinna själen dvs sig själv, sitt sanna jag…

sedan mister vi ju givetvis i mindre bitar… det är det som är invigningsvägen… genom 1 o 2 o 3 invigningen osv…

jag brukar säga att 1 invigningen är man 10% själ o 90% personlighet. 2 inv 50- 50 och vid 3 inv 90% personlighet o  10% själ… för att vara 100 % själ antar jag vid 4 ….

Mariann, vilka problem är det du talar om som uppkommer på den upplösande vägen. Det känns som om du vill säga något…

"ska de av oss bara acceptera sina olikheter och att saker inte funkar på samma sätt… ska de av oss inte få lov att jobba på sin väg med de problem som då uppstår…. "

"Och är det upplösning av egot som det handlar om, så de som går den vägen har andra problem helt enkelt… jag tror också det står mkt om det i artikeln att "mista sig själv"… "

Joo, jag försöker få fram  att de av oss som går denna djupa väg om vi får kalla den så, har alltås gått så djupt ner i Jordens mrörker att allt inte löses upp genom enbart postitivt tänkande. Somd et ju gör för de av oss som går frigörelsens väg. Och som det står i artikeln msita sig själv del III så är det jätte många sådana här av alternativarna/new agarna.

och tyvärr så drar de alla över en kam att de inte förstår att många av oss går denna djupa väg och lyfts inte av lite affirmationer o postivt tänkande…

vi har blystövlar fastlimamde på fötterna och de är djupt nersjunkna i Jorden, helt ner till mitten faktiskt… och detta förstås inte av gengse "new agare", varpå många v oss som går just denna väg i blystövlar, blir oerhört missförstådda inte bara av den vanilga mänsnikan utan även new ageren/alternativaren… vet inte om jag fick fram något bättre nu…

men det är helt klart en smärta i mig iaf.. som jag känner att jag har kvar.. att inte ens blir förstådd o accepterad av alternativarna pg av att jag går denna djupa väg… och att de gängse förståelser som används där inte inte alltid passar på mig… och andra… vi fler än man tror…

Jag förstår Mariann, men varför är det så viktigt att bli förstådd och accepterad av dem? Som jag förstår del 1 av artikeln om att mista sig själv så handlar livet om att släppa taget om bekräftan från andra. Jag tror inte du kan finna bekräftan hos dem för det man själv inte har gått igenom har man svårt att förstå.

Man kanske har olika bitar där man söker bekräftelse? En del söker det i familjen, andra nån annanstans.

Det handlar väl även om acceptans… att inte bli kallad för motsträvig och ovillig att arbeta på det sätt som vissa tror är den enda vägen.

Dessutom är det ju så att om man inte diskuterar och lyfter fram att det finns olika vägar som fungerar på olika sätt och kräver olika metoder för att komma vidare så får ju vare sig de som går den vägen men inte vet det utan är vilsna (just på grund av andras ihärdiga pekande åt ett hål som de inte kan gå åt)eller de alternativare/andliga utövare vilka dunkar folk i skallen med sin andliga väg vet att det finns andra sätt. Nog så viktigt som jag ser det.

Jag tycker att jag har accepterat att det är så här,jag söker inte bekräftelse och förståelse av andra. Jag har tilräckligt med att förstå mig själv, att jag är som jag är. Och allt föll faktiskt på plats för mig genom mysteriskolan i Dk och clairvoyansen hos Yvonne. Jag fick ett inre lugn och frid i att det är ok, jag vet varför jag drivs till ljustjänst arbete, jag vet varför jag inte är som alla andra och det är ok.

Sen kanske jag alltid varit lite konstig och inte känt mig som alla andra, så jag kunde lika gäna ta steget fullt ut. Hihi

Sen tycker jag att de mesta diskussionerna har jag haft med frikyrkliga människor som inte alls fattar vad jag pratat om, inte så många new ageare

 ALLA ""….."" de ord ska inte läsas rakt av för vad de normalt betyder utan det är bara ett symboliskt ord, ok.

Det är ju så att vi färdas i olika miljöer…. jag har färdats uteslutande i "new age" miljöer… och det är väl därför som jag ser "problemet" från det hållet..

Den frikyrkliga miljön skulle säker inte heller förstå.. men det är ju mer självklart! Hur underligt det låter, jag menar att man ser det som självklart….

Men det som är grejen är ju att detta får det inte pratas om, för är man inom "new age" så får det inte "kritiseras", det är tydligen något med att man inte får belysa de "missförstånd" som finns där, för detta är ett "heligt land"…

Kanske är det min uppgift att "röra runt i den grytan" som kallas "new age"… visa på att allt är inte förstått ännu…. det är ÄNNU mer nyanserat än så…

Sedan då för att förtydliga det som fler är inne på här om att söka bekräftelse och förståelse…

Jag söker inte bekräftelse eller förståelse för egen del, det är inte där skon klämmer, skon klämmer att det finns ( antar jag, där kan jag ju ha fel) säkert fler som jag/vi, och möter de det som jag mötte under mina första år inom new age, så önskar jag bespara dom det, genom att försöka få ut denna info så långt ut i kretsarna som det går… ev ingår just det i min livsuppfigt, eftersom jag brinner för just att få ut info… översätter ju som en galning har gjort länge, och inte är det för min skull, jag läser danska utmärkt… ;)

Det tog väl ungefär 2 år att inse att jag är någon annanstans, är är sällsynt sort inom dessa kretsar… Sedan har jag ju mött liten förståelse för detta genom alla 15 år, men det har inte bekymrat mig för min egen del….

Det är ju just det att jag tänker mer på andra som kan möta samma… och som inte förstår att de är inte bara mer annorlunda än människan på gatan utan, även den gängse new agare….

Jag är inte ute för att missionera och omvandla alla till att bli vare sig ljusarbetare eller att gå en "djupare" väg, det bestämmer inte jag, det gör deras själ… det vet jag om någon… men det som #17  säger är just det som jag önskar göra… visa vägen för de av oss som tom skiljer sig från gängse alternativare!

Sedan att min gamla frustration över vad jag fått möta lyser igenom det får ni ha överinseende med… hoppas jag…

Jag brukar sammanfattat det jag mött så här:

De religiösa ser detta som new age och new age ser detta som religiöst….

Grunnar vidare… "skiljer sig"… kan ju givetvis också vara att det är dags att ta nästa kliv på utvecklingsvägen…

Personligen så tyckte jag att det var svårt att förstå vad det var du avsåg med "upplösning av personligheten", även om jag själv gått den vägen. Det var först när du skrev "att mista sig själv" som jag förstod. Svårigheten med ett forum är väl att det läses av så många olika slags människor. Om man säger upplösning av personligheten och det tas bokstavligt av någon så kan det bli farligt för den då det krävs att man kommit till ett visst stadium innan man naturligt får uppleva detta. Det går inte att tvinga fram en process.

Jag har mött psykiskt sjuka människor som fått kundalinipsykos efter att ha framtvingat kundalinienergin. Stora psykiska problem efter att ha tvingat fram en upplösning av egot. De här processerna kommer naturligt på ens väg och personligheten måste vara hel och vara själsgenomströmmande innan upplösning kan ske. För de flesta är det nog med att se till att personligheten blir hel.

Jag tyckar att om man läser de artiklar du lägger ut ( t ex om att mista sig själv) så när det är dags för den individen att komma till den punkten så erinrar sig den den artikeln. Själv brukar jag tänka i tillitstermer. Jag har tillit till att de upplysta guidar dem som behöver till rätt information när det är dags.

Svårigheten är väl när man vill något för dem som inte vill inse, så spelar det ingen roll för dem. För dem blir det religiöst. Det är ju en skola du representerar med en viss tankemodell och det är inte alla som vill vara en del av den. Men man kanske kan uttrycka samma sak men med andra ord? Mer generellt bara? Sen är det upp till var och en att ta emot.

Jag förstår din frustration, du vill så gärna hjälpa andra. Men den esoteriska vägen är en mycket speciell väg (om man verkligen vill leva den och nte bara rabblar upp teorin bakom som en mental förståelse, utan om man verkligen upplevt den) och det är inte många som är redo att gå den. Det är min upplevelse ialla fall.

Jag håller med dig.

Det är just det jag önskar att "sakerna" finns tillgängliga för den som behöver det.

Jag "missionerar" ju inte mer än att artiklarna finns och att jag ju bara kan svara utefter mig själv… möjligtvis är jag lite envis och  trygg i min egen förståelse, eftersom det allra mesta är självupplevt infrån… jag tuggar länge innan jag sväljer om man säger så…

Jag känner också till om människor som ska "göra sig av med egot" fortast möjligt.. men det funkar ju aldrig eftersom det är egot som vill göra sig av med sig själv…. det är egot som vill vara långt andligt kommen och det vet egot att man ska sträva efter för det är bra… och egot vill ju alltid vara bra… så därför jobbar egot på att göra av med sig själv… vilket ju säger sig själv att det inte kan gå…

Så du har helt rätt i "De här processerna kommer naturligt på ens väg och personligheten måste vara hel och vara själsgenomströmmande innan upplösning kan ske"

Men visst är det väl ändå viktigt att man pratar öppet om detta även om det förstås av få… det bör ju vara fler o fler som kommer in på dessa stadier…och möter andra problem så att säga…

Men är det inte i egot som knutarna sitter bland de som inte kan tro/förstå det här? Att tro sig vara tvärsäker på hur saker fungerar och hur andra bör göra/leva handlar väl om ego? Att inte kunna släppa taget utan vara tvungen att alltid hävda sin åsikt… det är ju det man stöter på exempelvis när man diskuterar kring karma och att man kan ha en lite annan bredare syn på det… Det är ju som att få egodörren slängd i ansiktet med en lite nedlåtande kommentar om att så fungerar det punkt slut!!! Och det är väl ego om något? Ingen förändringsbenägenhet utan bara den egna övertygelsen som gäller…

# 23

Som jag ser det så är det en fråga om mognad vad man kan ta till sig.

Jag har inte rört mig så mycke i new age kretsar, så jag har inte blivit så utsatt för dem, men jag är åxå rät mesig när det gäller diskussioner, så jag låter dem prata om sitt och är de främmande för det jag tycker säger jag inte så mycket mer.

Sån är jag, kanske blir jag modigare i framtiden. Jag förklarar var jag står om nån frågar, och berätar gärna om mina upplevelser, vissa förstår och tycker det är intressant, andra undrar om jag hamnat i nån sekt.

Men jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker, jag går min väg och dom går sin. Kanske har jag blivit dräpt i nåt tidigare liv för att jag pratar för mycket, eftersom jag fegar i diskussioner nu

Jag har varit en sökare hela mitt liv och har pratat öppet, men jag har fått såååå mycket skit från folk som pekat på sin väg och när jag inte känt att det är min väg har de blivit assura!! Sagt ungefär: men skyll dig själv då när du inte gör som jag säger… det ÄR så här… om du bara affirmerar så… när jag försökt förklara att en del saker fungerar inte på mig så har jag mer eller mindre blivit dumförklarad och skrattad åt eftersom exempelvis då affirmationer ALLTID fungerar enligt den här typen av människor… och lika så laws of attraction osv så det är skallen i väggen, och hån och lite förnedring vilket inte är särskilt trevligt!!

Enligt Asger är de människorna som har de "enkla" lösningarna stjärnmänniskor. Det funkar inte på änglamänniskor. Och sen beror mycket på vad man lovat innan man kom hit, hur mycket själskontakt man har.

Jag känner bara att blir någon sur för att man inte har samma uppfattning är det deras bekymmer inte mitt. Jag kan inte leva någon annans liv, jag kan bara leva mitt och göra det så bra jag kan. Vi har alla olika saker i bagaget som formar oss och som vi ska ta itu med.

Sen kan man se det så att alla vägar bär till Gud, en del vägar går snabbare, andra tar längre tid.

Det är just precis av den anledningen som Hoppfull beskriver som gör att jag tycker det är väldigt viktigt att sådant kommer ut att det finns andra vägar som kräver andra lösningar än gängse "new age" lösning.

Jag och Hoppfull kan knappt  vara dom enda som stött på detta fenomen/"problem". 

Om vi har sett de fenomenen i 15 år, så tycker jag man kan få ha rätt i att få vara lite frustrerad när man tänker på det… även om både jag o Hoppfull är mkt väl medvetna om att dessa känslor för en inte framåt… men de kan behövas ventileras och isynnerhet som  det kan finnas fler människor med samma "problem" … jag tror våra frustrationer mer handlar om att andra måste möta detta också ibland, än att vi har gjort det, det skiter vi i, vi är ju vana  ;)

#27 Sedan är det precis som du säger att vi har så olika erfarenheter o vägar att gå och att alla vägar bär dit den ska tillslut, det är vi nog alla övertygade om!

Så min fråga är då, om inte detta fungerar för er vad fungerar då för er Vad gör ni för att komma vidare med era inre begränsningar?

För mig handlar det om en kombination av att lyfta blicken/samarbeta med själen och inte ägna mig åt "navelskåderi" och samtidigt vara mkt villig att se min del och vad jag innehåller och göra förändringar av det, antingen genom övningar och meditationer eller helt enkelt gå igenom svårigheterna och släppa och öppna mig för ett högre ljus och bli genomströmmad. 

Det ju just "positiva tankar o affirmations tanken" att den hjälper mot allt som vi båda reagerat på, det är det som inte går att applicera på alla. Det är ju givetvis inte hela new age konceptet den är vi ju en stor del av,

och

Att möjligtvis kan man nå "framgång" genom att först ge sedan få, och inte först måste jag ha själv för att kunna ge…. Den principen är också en del av detta…. för att förtydliga så handlar det givetvis inte om sjuka och svaga människor för självklart ska de ta vara på sig själv…

Jag inser att detta ser lika ensidigt ut som det som jag "protesterar mot"… men eftersom det ytterst sällan eller aldrig snarare, pratas om andra sidan av myntet… så blir ju även denna sida av myntet ett ensidigt studerande

dessa båda sidor finns ju samtidigt och jag vill visa "baksidan" mer, eftersom andra visar "framsidan" mest!

Bra fråga :) jag är öppen för lösningar… :)

Jag är inte en del av new age längre men jag kommer ihåg hur de flesta där ville ha små färdiga fixapaket som bara var att öppna. Nu hade ju jag gått en kultiveringsväg redan innan jag mötte detta och lärt mig att allt handlar inte om att bara ta bort.

Jag tycker att det du beskriver Mariann liknar väldigt mycket just den process man gör när man går en kultiveringsväg. Och som jag tror är det enda att göra om man vill bli en andlig varelse. Vem ska omvandla skräpet man har inom sig om inte en själv?

Sen tror jag inte att postiva tankar och affirmationer är dåligt. Om man använder dem för att fylla sig med nya föreställningar efter att man hivat ut gamla begränsade så tycker jag att de fyller en funktion. Nåt måste vi ju tro på hela tiden, att ledas av en mental positiv världsbild är väl bättre än att styras av känslotillstånd?

#32 Absolut! Jag tänker ofta positivt försöker och tycker jag lyckas ofta att se saker från ett högre perspektiv både mitt liv och världens probelm och de affirmationer som tilltalar mig är mer samklang med själen - Gud och mer utströmmande och tjänande aspekter… än att affirmera lycka o välstånd

affirmerar man lycka o välstånd bör det gälla världen, för då får jag automatiskt del i det :)). jag ser mig mkt mer som en del av en större helhet än enskild individ även om jag är mkt väl medveten om att jag är det, pinsamt medveten ibland…

jag har också förstått att våra vägar påminner om varandra :)

#31 för mig är lösningen lite av det du redan har börjat på, sedan har du ju ett fysiskt problem som skulle behöva lösas…

Mmm, kanske kan healingen få eterkroppen på plats och kontaktbar igen :) jag vet bara helt säkert att det kommer att lösa sig… det har jag aldrig tvekat på även om det känts nattsvart ibland! Men oj vad jag har lärt mig mycket längs vägen!

 Det är dom lärdomarna själen vill åt!!!

Hm, då kanske jag en uppgift som rör hälsa och hur man hittar helhetshälsa på alla plan…

*funderar*

låter sannolikt… grunna du över det…