Adyashanti - en i mångfalden

Adyashanti, Eckhart Tolle, Burt Harding, Gina Lake, Nirmala, Ramana Maharshi, Papaji, Gangaji, John Sherman, Tony Parsons, Mooji, Francis Lucille, Mukti, Lao Tze, Buddha, Jesus…m fl, m fl, m fl…

Många är de som förmedlar och vägleder i budskapet om uppvaknande, upplysning och alla på sitt sätt. Det är charmen tycker jag, mångfalden bland dessa "lärare", även om de ju alla talar om samma sak.
Jag sätter "lärare" inom situationstecken just för att uppvaknande i sig inte handlar om att lära sig något nytt (skaffa sig ny kunskap) och att det egentligen inte finns någon lärare och elev, när man tittar djupare.

Som Papaji sa:

"Look within,
There is no difference
between yourself, Self and Guru.
You are always Free.
There is no teacher,
there is no student,
there is no teaching."

Att man dras till olika "lärare" är nog inte så konstigt. En av dessa har för mig varit, och är, Adyashanti.
Jag är nyfiken på ifall det finns någon annan härute i cyberrymden som också dras till hans sätt att förmedla? ;-)

[Mariann]

2008-06-10 23:05

Ett av mina slagord är "enhet i mångfald"!!

Har inte läst eller hört Adyashanti, så om det kan jag inte uttala mig.

men det jag funderar över är ju att i min nuvarande livsförståelse utvecklas ju själen och tillgodogör sig nya kunskaper/färdigheter/förmågor. Ifall nu själen och anden=monaden skulle vara färdiga och inneha det ultimata medvetandet från början så vore ju inkarnation och det att ta sig en ny kropp/personlighet igen o igen fullständigt onödigt.

Eller har jag missat något…

Tunrida

2008-06-10 23:26

Jag ser det så här; att jag är, har alltid varit och kommer alltid vara det jag är. Innan jag tog denna form, alltså föddes, under tiden jag är i denna form och efter. Det förändras aldrig. För det jag är har alltid varit medveten om allt som skett i detta livet sen barnsben. Det som betraktar/bevittnar (det jag är) förändras inte. Utifrån det absoluta betraktas och upplevs det relativa.

Men detta med inkarnation kanske inte behöver ha en speciell anledning eller mål? Kanske är det helt enkelt så det enda Livet uttrycker sig? Det är som en ständig in- och utandning, utan anledning.
Och om det finns en anledning (utifrån vår begränsade syn) så är den kanske för att kunna uppleva sig själv, gång på gång, i all mångfald. Underbart! (enhet i mångfald ;-)
För vi människor vill ju gärna tro att det finns en anledning och förklaring till det mesta, eller hur? :-D