Findhorn ett nya tidens samhälle
Experimentsamhället Findhorn i Skottland startades 1962 av makarna Peter och Eileen Caddy samt Dorothy Maclean. Det är nog det mest kända av de New Age-centra som bildats i olika delar av i världen, inspirerade av "det nya medvetandet", som anses uppstå hos allt fler människor.
På Findhorn har man en vision av en ny människa i en ny tid - en människa som lever i samklang och samverkan med den övriga skapelsen, medveten om att hon är en del av helheten och intimt förenad med naturen i övrigt.
Eileen Caddy hade sedan 1953 i meditation hört en inre röst, som gett henne detaljerad ledning för livet. Hon uppfattade det som att Gud talade. Eileen och Peter följde röstens anvisningar, och det ledde till framgång. Men plötsligt blev Peter arbetslös och makarnas situation besvärlig. Då sa rösten att de skulle ställa sin husvagn på en campingplats intill byn Findhorn - det var inte stort mer än en sandig avskrädeshög, där ingenting växte. De lydde uppmaningen och bosatte sig på sandhögen tillsammans med sin sekreterare från sin tid i hotellbranschen, Dorothy Maclean. För att klara sig började de odla den magra marken kring husvagnen i hopp om att få litet grönsaker. Resultatet blev överraskande. De kraftigaste grönsaker och de vackraste blommor började komma upp, har de berättat.
Sedan fick Eileen av den inre rösten ständigt upplysningar om vad de skulle göra. Ett litet samhälle uppstod kring husvagnen, när människor från olika delar av världen drogs dit sedan de fått höra om miraklet i Findhorn.
Dorothy Maclean upplevde kontakt med devor och naturväsen, som gav anvisningar om hur Findhorns trädgårdar skulle skötas. Findhorn blev berömt för sina trädgårdar men också som ett "framtidssamhälle", ett "andligt kraftcentrum".
Idag är Findhorn ett center, där människor med en gemensam vision arbetar tillsammans. Antalet permanent boende är omkring 350 och gästerna räknas årligen i tusental. Folk kommer från hela världen för att se, uppleva och inspireras. En del New Age-konferenser förläggs till Findhorn.
- Findhorn har varit och är fortfarande styrt av gudomliga krafter, sa Peter Caddy vid ett Sverigebesök 1977.
Peters och Eileens pionjärarbete avslutades 1979, då de avsade sig ledarskapet. Sedan dess har förändringar skett. Idag är tanken att var och en som tillhör Findhorn-kollektivet skall finna sin väg genom eget inre lyssnande. Det finns en speciell Findhornmetod: attunement: man tonar in på varandra, på naturen och på det Osynliga för att få vägledning, när problem skall lösas.
1979 sa Peter Caddy:
- Min uppgift nu är främst att resa för att informera om Findhorn och ge människor inspiration till liknande arbete.
ARTIKELN FORTSÄTTER HÄR SÖKAREN
Blissis, du var ju här på 70 talet!! Hur var det? Kan du inte berätta lite?

Jag var där för ca 5 år sen som turist.
Var imponerad av att se "campingplatsen som vuxit ut till ett fungerande samhälle".
Mycket intressant.
Se om ni kan hitta boken om Findhorn- den är faktiskt läsvärd!
Den finns i tråden Att öppna inre dörrar av BigMama 
Hoppas Blissis ser denna!! 

Here I am!! 
Findhorn… Det var så länge sen. Ska försöka berätta det jag kommer ihåg. Jag bodde -79 - 80 i Den Haag och tänkte att jag skulle ta en tur förbi Findhorn innan jag åtevände till Köpenhamn där jag hade min "bas" så att säga. Så jag måste ha varit där våren -80. Jag skulle tro att jag stannade där nån månad? Jag har för mig att jag hade läst The Findhorn Garden i Holland och blivit nyfiken. Jag kanske hade läst God spoke to me också? Jag hade iallafall stora förväntningar och var öppen för att vara där ett bra tag.
Cluny Hill låg för sig själv och var som ett stort engelskt stenslott i tre-fyra? våningar med källare. Där togs grupper emot, där hade man kurser och där bodde och åt gästerna. Det fanns också en liten trädgård och en mindre bokaffär. Naturen runt om påminde om Norrland med granskog. Grupperna fick en handledare som ledde dem i olika aktiviteter. Det jag kommer ihåg var:
Sacred dance
samtal om devor och andra väsen i trädgårdar
en tur till där de hade husvagnen och odlade i början. Det var ute på sanddyner, alldeles vid havet. Där odlades gigantiska grönsaker, verkligen stora.
berättelser om hur allt tog sin form och hur de från ingenting hela tiden fick pengar till nästa steg att skapa detta område. Först att köpa Cluny Hill och sedan resten (husvagnsparken, bygga Universal Hall, köksbyggnaden i husvagnsparken, köpa ett till slott som inte var lika stort som Cluny Hill. Hade jag stannat var det i det slottet jag skulle bott. Kanske fanns där fler byggnader?) Det var en fascinerande berättelse om att ha tillit och tilltro. Hur stora penningbelopp kunde komma från en dag till en annan, i sista stund ibland som jag kommer ihåg det.
En tur ut till husvagnsparken där en husvagn visades upp. Den var som en långsmal liten villa med alla moderniteter i. Inte primitiv alls. Jag har sett likande i Sverige efter det. De står permanent uppställda. Vi åt mat där ute, i "kökshuset". Det var jättemånga människor där. Alla som bodde där hade gemensam mathållning i den köksbyggnaden som jag kommer ihåg det. Ville man stanna och jobba så var det främst köksarbete och städning och tvätt som gällde. Jag kommer inte ihåg hur det var med trädgård och om de odlade till sin mathållning.
Vi tittade också på Universal Hall, en vacker rund? träbyggnad? med en stor kristall i mitten? Det var samlingslokalen för alla som bodde där en längre tid och som höll till i husvagsområdet. Jag kommer inte ihåg om vi var där och lyssnade på musik? Kanske.
Jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket av kursinnehållet när jag var med i kursen. Peter och Eileen såg man aldrig till. Jag vet att jag blev besviken över det. Jag trodde att det skulle vara mycket mer andligt. Det kanske det var men inget som man som boende gäst märkte av så mycket. Personerna som var där upplevde jag som rätt "jordiska". Det var kanske karma yoga genom arbete? Utan hårt arbete hade inte detta kunnat byggas upp och hållas igång. Men bakom fanns vägledning men det var inget som man märkte av. Jag trodde att det skulle vara mer "avancerat" andligen generellt sett, att denna vägledning skulle genomsyra alla dem som var där men det upplevde jag inte.
Så jag reste vidare
.
Ååå vad roligt att läsa, Tack Blissis!!
1979 gav ju sig Peter o Eileen av, eller iaf lämnade över… kanske var därför som de inte syntes till….

Skulle tro det…