Vill du först tala om vad socialisation är, för oss sociologiskt obildade ?

Då får man först göra klart om man kan släppa KÖN när man bestämmer vad som är kvinnligt resp manligt?

Eller är det KÖN vi ska diskutera?

för om det är båda…. blir det som i Yin o Yang o FG tråden….

Socialisation är de sociala mönster vi växer in i och formas av under vår barndom. Och som fortgår genom hela våra liv då vi formas och tar intryck osv av grupper vi vistas i eller väljer bort. Kort sagt den inverkan socialt utbyte har på oss.

Nu förstår jag inte Mariann?

#2: Är det inte det som är meningen, Hoppfull - att flytta den diskussionen från FG- och yn/yang-trådarna?

Jag tänker mig att vi i denna tråd försöker göra klart för oss om det finns några egenskaper som är kopplade till biologiska kön. Eller?

Ok… så det är egenskaper som ska diskuteras… feminina o maskulina….

som inte nödvändigtsvis är kopplade till kön?

ursäkta men jag är lite dum… har ju inte studerat mer än till frisör så… hjärnan är inte så himla intellektuell om ni förstår…

Hahaha, fast jag förstår inte det du skriver, maskulina egenskaper och feminina… jag tror ju inte riktigt att det finns sådant. Det är DET jag vill diskutera… :)

Som Gronstedt säger så kände jag att det var dags eftersom detta kommer upp med jämna mellanrum och får trådarna att spåra ur så kanske vi kan försöka plöja ner oss i genus då?

Jag tycker det som ska diskuteras är OM det finns egenskaper som är feminina, det vill säga kopplade till biologiskt honkön, eller maskulina, det vill säga kopplade till biologiskt hankön, och vilka de i så fall är.

Mariann, nu blir jag påträngande personlig (ta fram den hoprullade tidningen, om du vill), men varför be om ursäkt sådär? Det är en grej som brukar kallas feminin, att spela dum och förminska sig själv. Fast jag tycker inte den har med honkön att göra, utan med underdånighet - och det bör ingen behöva känna att man behöver ta till.

fakta vännen fakta… ajg  har inte språket och begriper  inte allt….

nix inte har den emd något feminin å göra… den har väl då emd socialisation elelr vad det nu var det hette…

Jag tycker det som ska diskuteras är OM det finns egenskaper som är feminina, det vill säga kopplade till biologiskt honkön, eller maskulina, det vill säga kopplade till biologiskt hankön, och vilka de i så fall är.

För mig blir ju då egenskaperna satta på kön o det går inte för mig…

för mig FINNS det egenskaper som maskulint o feminint… men det har inte med kön o göra överhuvudtaget….

#8: Men det har inte med "dum" eller "intellektuell" att göra! Jag fattar inte vad ni pratar om ego och logos och invigningar och allt det där - inte f*n gör det mig dum! Det är samma här, du är utanför ditt "expertområde", men lika smart, snabbtänkt och lättlärd som vanligt! Så backa inte, hoppa i med båda fötterna om du tycker ämnet är intressant. Inga rätt, inga fel, inga experter med given sanning, och fattar du inte så fråga. Det leder till att du får veta mer och de som svarar dig blir tvungna att ta en extra titt på sina påståenden och uppfattningar - och kanske rentav revidera dem. Utveckling, typ .

# 11 Köper jag!

Väl talat Gronstdet!

Ok Mariann, men då får vi flytta själva inledningen av diskussionen till feminint och maskulint. Du har andra definitoner av dessa än de gängse eller? För i det gängse ÄR dessa kopplade till kön.

 i mitt inlägg # 10 hoppade jag in  ;)

*gör vågen för Gronstedt*

du är bara för go !!!!!

#13

nej ajg har inte andra definitioner än gängse… men det som jag inte gör  är att koppla de till kön!!!

däri är skillnaden.

Då tappar jag bort det hela lite… eftersom feminin är beskrivning av kvinnlighet och kopplat till kvinnligt kön och tvärtom, hur frikopplar du dem därifrån? Då måste du ju se femininitet som något helt skiljt från kvinnlighet?

#16: Jag tror jag kanske är med - menar du att egenskaper som brukar kallas feminina inte är förbehålla varelser med äggceller? Och egenskaper som brukar kallas maskulina inte är förbehållna varelser med spermier? För i så fall håller jag med.

Exempel: Det brukar kallas maskulint att vara driftig, men det är inte något som är mer typiskt för äggvarelser än för spermievarelser, så det har inget med KÖN att göra. Är det så du menar?

Hmmmm…jag är grymt kvinnlig…..men inte feminin….

Jag bejakar att jag ÄR kvinna ….men är inte feminin….

Jag älskar att vara kvinna ….men är inte feminin….

jag är ruskigt handlingskraftig…men inte maskulin…..

jaja det går att sortera som man vill *ler*

alltså att en människa med penis kan mkt väl vara feminin o tvärtom…

vet inte hur jag ska uttrycka mig…

den manliga kroppen kanske bättre lämpad till maskulina egenskaper i VISS mån

Jag kan ju inte se kroppen som något annat än en kostym och i vissa lägen krävs det en kvinnlig kropp och andra en manlig…

Nu! vet ajg… det handlar  ju om själen… som inget kön har…

det är därför ajg får svårt med att sätta egenskaper på kön…

#18 JAPP!!!

#20   nej det det behöver den inte vara tänker jag… manlig kroppa alltså…

#21: Då menar vi samma sak! Det jag vill ifrågasätta är precis om de egenskaper som KALLAS feminina/maskulina verkligen är kopplade till äggvarelser (femininer) eller spermevarelser (maskuliner).

Första frågeställningen: Muskelmaskiner, metall, mekanik är sexigt. Är det maskulint eller feminint att tycka så, och i så fall varför?

Jag kan inte bedömma den egentligen till någotdera…

men jag kan se att sosialisationen säger ett maskulint uttryck om det… varför… för att män jobbat med just det genom tiderna…

men jag läser inte några egenskaper i något av orden….

Jag tycker att det är individuellt, jag kan inte koppla ett intresse eller en smak till ett kön. Men jag vet att generellt ses detta som ett typiskt manligt uttryck.

Men titta närmare på det … varför är det manligt? Det sägs ofta bero på att metall hör till den manliga sfären, därför att vapen för jakt och strid hör till dem manliga sfären (varför det nu skulle göra det). Men inte ens om man går på detta använde ur-män mer metall än ur-kvinnor - även köksknivar och kastruller är av metall.

Är det inte snarare så att tyglandet av maskiners kraft ger makt och därför förbehållits det kön som tagit makten? Medan det kön som fråntagits makten låtsar ett ointresse eller till och med rädsla för att inte "utmana"? Till exempel var det förr kvinnors sak att så och rensa, medan alla måste hjälpa till med skörden - så länge det gjordes för hand. Men när såmaskiner, harvar och skördetröskor kom blev det exlusivt manligt att sköta fälten och kvinnorna förvisades till att krafsa i kökslandet.

För mig handlar det om intresse…

jag är inte fascinerad av maskiner… gubben har många…

det som jag tror styrt mkt är att kvinnor föder barn… det går ju tyvärr inte å ändra på (ännu) så de har fått vara hemma… vare sig de vill eller ej…

Skulle se snyggt ut med unge vid bröstet o två vid benen o sedan ut i krig… för kung o fosterland…

#27: Men kunde man så fälten med ungen på ryggen förr, kunde man ju lika gärna köra såningsmaskinen med ungen på ryggen.

#28 absolut….

jag uppskattar om jag slipper  ;)

Håller med igen Gronstedt, visst är det så! Kvinnorna duger till alla hårda arbeten så länge statusen är underordnad mannen! Kvinnor har helt emot det som berättas ofta utfört de tyngsta göromålen plus att de fött barn och skött hushåll!!

Det är det här jag menar med att kopplingarna mellan kön och olika egenskaper och annat är bara kultur och socialisering, det har inget med gener eller anlag att göra!

#27: Förresten, vad med kvinnor som inte har några barn i kjolhängande ålder? Eller som har bekanta som kan amma/ansa dem i stället?

#30: Jag föreslår att vi försöker rannsaka påståenden om manligt och kvinnligt och ser om vi kan hitta någon biologisk grund för dem.

Angående maskiner, metall och mekanik anser jag personligen att de är extremt sexiga saker. Watt är den sexigaste enheten som finns, motorer ger mig ståpäls, blanka vapen får tåssingarna att krylla sig. Men watt är en sexig enhet även när det handlar om hästkrafter i form av hästar, till exempel. Att 700 kg häst gosar intill mig för tillgivenhetens skull, eller lyfter sig och mig över ett hinder, eller utför en komplicerad dressyrrörelse för att jag ber om det, är det lika sexigt som när 260 kg hoj lyfter på framhjulet.. I maskiner är det kraften, i metallen dess resonans, hos mekaniken precisionen som tilltalar mig.

Och jag påstår att detta handlar om en finstämd förmåga att reagera på och samverka med omgivningen. Sådant som brukar kallas kvinnligt, alltså.

Jag har funderat, studerat och tuggat detta i massor av år och jag kan inte finna någon som helst koppling mellan biologi och det som samhället kallar manligt och kvinnligt. För det är ju en viktig sak, att det är kulturellt. Precis som synen på idealkroppen (smal eller tjock) så varierar ju synen på vad som är kvinnligt och manligt.

Kvinnors låga status är ju egentligen inget särskilt gammalt fenomen. Jag tror att det är just detta med status som ställer till problem, om alla hade samma värde skulle ju de oilka egenskaperna och vart de nu skulle kopplas vara ganska oväsentliga.

Det som mest stör mig är att samhällets "regler" för kvinnlighet så ofta hänvisar till barnen. Och visst, förutsättningar och krav är olika för folk med barn och folk utan. Men alla kvinnor har inte barn, och det är inte bara mödrar som kan amma/vårda/fostra.

Det är detta som är the Hail Mary assumption. Uttrycket är myntat av författaren Sheri S. Tepper och avser samhällssystem där kvinnan är ett repositorium för mannens säd, ett käril för mannens fortplantning, och har sitt värde först när hon helgats genom att ha mottagit säden. Detta tänkesätt går igen i många, många aspekter av samhället, i synnerhet de delar som bygger på romsersk-kristen grund.

Jag måste ju säga att jag vill amma mina barn själv och vara en närvarande mamma.. ingen som drar i krig o annat (karriär) o lämnar barnen till andra… då hade jag hellre valt att inte skaffa barn.

 Och gjort min karriär osv…

Men nu är det ju jag… en kvinna som i många tidigare liv valt  bort både man o barn , mest barn p. g av just sådant… att jag vill inte vara bunden…

denna gång ska det vara annorlunda…

Detta är ett så komplext ämne eftersom det är så mkt som spelar in i detta… tidigare liv…. vad är syftet med detta… och som jag tror vi ska ha provat det mesta för att riktigt känna det…

Så att vi går i ytterligheterna omkring detta är givet… och när vi gör vad  vet vi inte…

Fast jag tror att det primärt är samhällsnormen som avses här. Den norm som ger kvinnor skuld om de väljer bort barnalstrandet, om de inte ägnar sig åt hemmet, om de inte medvetet arbetar på att hålla sig attraktiva (ur ett manligt perspektiv), om de satsar på sig själva osv. Den går ju inte helt att skylla på själnes tidigare inkarnationer eller är jag ute och cyklar nu?

Nej ….för visst finns det det och den ska bort… men jag tror ändå att denna norm upprätthålls så länge som folk inte har hjärtana öppna… den dagen alla har det finns det inte längre…

jag tror alltså att det fyller ett syfte på så vis… men syftet är nog nu slut mer eller mindre nu…

Vi har ju levt under ett mansdominerat samhälle i många tusen år… men det ska lära finnas bevis för att det funnits matriarkaliska (heter det väl) samhällen förut…

 och vi är ju helt klart på väg in i en feminin tidsålder nu… där fokus kommer att ligga på det feminina…

#34: Men om du ammar din och grannens minsting på morgonen, och hon ammar båda på kvällen, får ni båda möjlighet att komma bortom stugknuten en stund under dagen, utan att någon av er är en mindre närvarande mamma. Dessutom skulle ungarna få bättre immunförsvar.

Varför är förresten just den biologiska mamman så fantastiskt viktig? Varför inte den biologiska pappan eller vem som helst som hör till barnets utökade klangrupp? Jag tror att människan inte är gjord för kärnfamilj, utan för att växa upp i större grupper på högst 30-40 personer.

Jag tror att även detta med den biologiska mammans suveränitet är en kuturellt betingad sak. Det har ju inte alltid sett ut så, förr delade man ju och hjälptes åt på ett helt annat sätt. Jag tror att det viktigaste för barn är trygghet och den är det ju absolut inte enbart mammorna som kan ge. Även jag tror att barn skulle må bättre av lite större socialt nätverk än man har nu för tiden. Och på det sättet är det faktiskt av godo med alla skilsmässor som ger barnen en lång rad extra syskon, föräldrar, far och morföräldrar och andra släktingar och vuxna!

I övrigt är ju vårt samhälle tämligen uppbyggt kring ego, jobb, karriär, aktiviteter i mängder, träning och annat för att bygga fysisk skönhet och många nära släktingar, som farmödrar och mormördrar har ju faktiskt inte tid för sina barn och barnbarn idag. Och blir man då fler i barnens nätverk ökar chanserna radikalt för att någon har möjlighet att finna där när det behövs.

Absolut är pappa o andra också bra o mkt viktiga…

men som den stora egoist jag är vill jag vara  med mina ungar… o vara emd andras kan ajg också… inga problem… jag var dagmamma under minst 10 år så…..

jag tror att mycket i samhället är skapat av socialisering, men det finns vissa saker som gör oss biologiskt olika. De saker har att göra med hur vi ser ut och hur vi utifrån det bäst agerar.

Typiskt manliga - kvinnliga roller tror jag är helt socialiserade.

lisa *matriarken*

Jag tror oxå att vi är biologiskt olika, vi har ju olika hormonuppsätningar osv. Men det är inte de olikheterna som skapar de manliga - kvinnliga rollerna som idag nästan ses som biologiska, vilket jag personligen tycker är ganska hemskt! De biologiska skillnaderna gör våra kroppar olika, inte våra känslor och handlingar, våra egenskaper och attityder.

Hmm…jag tycker inte alls om dom här indelningarna, feminint/maskulint…

I mitt inre är jag nog otroligt feminin, ja jag är feminin.

Men mitt yrkesliv var väldigt maskulint. Jag har lika delar av båda i mig, känner att jag varken vill spela någon roll som varken feminin eller maskulin.

Camilla handlar iklädd skogskläder efter skogshuggning likaväl som i vacker vit långklänning efter ljustjänst. 

Att skapa vackra landskap med min gamla 6,5 tons grävmaskin ser jag som feminint om man ska dela in saker…Lika feminint som att måla en vacker tavla, laga en vacker god måltid eller något annat kreativt, skapande..

Är det feminint att klippa tyg, sy ihop det till ett klädesplagg medans det är maskulint att klippa till en plåt, bocka den och skruva,toglocka, popnita,punktsvetsa ihop den till en plåthuv…? Ser ingen skillnad där…

Spela roll, Maskulint och Femenint kommer snart inte finnas, för folk kanske börjar upptäcka att man endast kan vara en, Sig själv..

Helt riktigt Ijin! Då kan man sluta spela roller..vara sig själv ;)

Helt rätt tycker jag Camilla! Det är ungefär det vi diskuterat här… men tråkigt nog finns det rådande roller utifrån kön fortfarande i samhället och ännu mer tråkigt är att det faktiskt finns så många som på fullt allvar tror att vi föds MED de egenskaper som förknippas med manligt - kvinnligt!

Sådana här diskussioner kan ju dock lyfta blicken för någon kanske och det är ju alltid av godo som jag ser det.

jag håller fullständigt med dig hoppfull, men jag tror ändå det faktum att vi ser olika ut har viss betydelse. T.ex. (och jag vill påpeka att jag INTE är freudian) så tror jag sexualiteten  och det sätt vi utövar älskog på har betydelse för hur vi agerar, att vi har olika sätt att hantera livet. hmm.. har aldrig satt ord på dom här tankarna så jag har svårt att formulera mig…

jag har läst både sociologi och utvecklingspsykologi och jag tror inte att det är så svart eller vitt som det båda lärorna menar.

Hur menar du nu? "det sätt vi utövar älskog" ???

Det finsn iaf egenskaper som är feminina o maskulina… övertygad om det… men att en man är enbart maskulin NIX vi är blandningar av desa båda

som jag  är övertygad om UNIVERSELLA poler

yin o yang osv…

Jo Mariann det håller jag med om, när man pratar om dem i ett könlöst perspektiv. Alltså där femininitet inte betyder kvinnlighet och maskulinitet inte betyder manlighet. Eftersom de begreppn liksom klistrats ihop med varandra uppstår det problem när man pratar om feminina egenskaper… per automatik läser då människor: kvinnliga egenskaper. Det är som det där med själ och ande vi pratat om tror jag :)

Precis… f..n vad det ska vara svårt att förstå rätt sak på rätt plats… eller vad man ska säga

inte undra på att mänskligheten är förvirrad …….

jo, men alltså. mannen är utrustad med en penis, kvinnan med en vagina. mannen tränger in i kvinnan när man älskar. Detta tror jag får konsekvenser i resten av livet också. När kvinnan inte vill av någon anledning "stänger" hon benen, när hon vill så öppnar hon sig. Mannen har inte samma valmöjligheter, om mannen vill så syns det tydligt. På grund av våra fysiska förutsättningar går det också att tvinga en kvinna, det går inte på samma sätt med en man (och jag är inte ute efter någon diskussion om huruvida man kan våldta män, det är svårare iallafall). Detta tror jag på många sätt påverkar hur vi beter oss i livet. På vilket sätt det gör det går jag inte in på just nu för det skulle man nog kunna skriva en avhandling om. Skulle kanske vara intressant att forska om det faktiskt.

#52: Nja, nog syns det på en kvinna också om hon vill eller inte, låt vara att det inte syns som en bula nedanför bältesspännet.

Just det där resonemanget, med att mannen penetrerar och erövrar medan kvinnan blir penetrerad och erövrad, ligger i botten av the Hail Mary assumption och har medfört en massa sociologiskt (menar jag sociologisk?) överbyggnad av att det är natulrigt för män att ta och kvinnor att bli tagna. Jag tror att man bedriver älskog på olika sätt beroende på när, med vem och av vilken anledning - det medför större skillnader än skillnaden mellan penis och vagina.

Men en aspekt är mycket intressant: I takt med att homosexualitet blir mindre skambelagt blir homosexuella våldtäkter mellan män mer omtalade. En man som blir våldtagen homosexuellt blir ju "tagen" på samma sätt som en våldtagen kvinna. Vad gör det med mannen och mansbilden? Och om en man blir våldtagen och mekaniskt penetrerad med något föremål av en kvinna, vad gör det med mannen och mansbilden - när det blir uppenbart att män kan bli lika "erövrade"?

jag menade inte automatiskt att män tar och kvinnor blir tagna.

man kan också tänka så att kvinnor har makt över männen eftersom hon "har tid att välja" hur hon vill ha det när hon upptäckt mannens åtrå.

en kvinna som inte är intresserad "korsar" benen och det gör henne mindre - lite osynlig. En man gör sig inte osynlig på samma sätt eftersom han inte behöver "stänga" något, däremot blir han stor och "bröstar" sig när han vill - för att visa upp "bulan"

män sitter ofta med benen brett isär, som för att visa upp sin stolthet - men tänk "bak"vänt. vad kniper dom ihop?

HUR detta påverkar oss och våra roller låter jag vara osagt. kanske fungerar våra "könsroller" inte alls så som vi hittills trott.

lisa *som känner för att springa hem och öppna sociologiboken eftersom hon glömt så mycket*

Kvinnor som inte uppfostrats att vara "blygsamma" sitter väl lika ofta med benen isär (i alla fall om hon hunnit duscha)?

hmm… inte jag iallafall… och speciellt blyg är jag inte..

men, det var inte det som var poängen. kanske är dessa kvinnor som ofta sitter med benen isär extra "sugna"?

*funderar på om det finns någon forskning på hur kvinnor sitter när de är tillfredställda/icke tillfredställda*

#56: Skulle utifrån personlig erfarenhet inte tro det. Kvinnor som inte är uppfostrade att det är fult att skylta med ni-vet-vad-jag-menar sitter som det känns bekvämt. Och att sitta bakåtvräkt med knäna isär är ganska bekvämt. Erfarenheten säger mig också att det är därför män sitter så  - för att det är bekvämt och för att de inte uppfostrats till att tro det är fult.

Hm, det där får inte jag ihop riktigt heller… en kvinna sitter ju med benen hop för att hon lärt sig att kvinnor som sitter brett isär med benen bjuder ut sig och är därmed billiga och lösaktiga!

Att man sitter med benen isär är verkligen inte en signal om att "jag vill" i min värld! Det handlar mycket mera om att ta plats eller inte ta plats tror jag. Män lär sig från allra första stund att de ska ta plats medan kvinnor lär sig att de inte ska ta plats utan lämna plats.

Läste en bok för länge sedan, en kvinna som forskat på detta med hur vi som föräldrar/vuxna gör skillnad på barn. Hon sa att till och med HUR vi ammar, är skillnad. Man förväntar sig att pojkar ska vara glupska, äta mycket och fort och gapa stort över bröstet… medan flickor ska gapa försynt, inte äta för mycket och för fort utan lite och diskret… Alltså inte konstigt att kvinnor kniper ihop och gör sig osynliga, de är lärda det ända från den allra allra första början!

För inte så länge sedan fick ju kvinnor inte ens skreva så mycket som krävs för att grensla en häst … i alla fall inte om de var fina flickor.

Precis!!! Och fina flickor är ju norm!

Inte f*n! *halsar en öl och rapar mot solen med benen brett isär* (eller skulle göra om jag inte var på kontoret).

Hahaha, jag har alltid varit usel på att vara fin flicka, och jag tänkte nog inte att hon var min norm :) rapa är jag dålig på men halsa öl och sitta med benen brett isär är jag minst lika duktig eller duktigare på än sambon :)

okej, jag ger mig. det är mina helt ovetenskapliga tankar och funderingar. Ska inte gapa om det mer!

#63: Gapa på, du! Annars blir det ju ingen debatt .

Hihihi, så ska du inte känna Ikn (förkortar ditt nick om det är ok?)! Jag försöker förstå hur du menar, även om jag inte håller med. Det ger mig ändå en inblick i hur andra ser det och ofta varför jämställdhetsfrågor är så heta och svåra att ta i.

 jag är bra på att gapa… frågade för några dagar sedan min sambo varfrö dottern alltid pratar så högt och skriker. ehmm. svarade han.. för att du gör det?

Hahaha, så är det här med… tre högljudda, och sambon är ganska tystlåten (stackarn) så jag kan inte direkt skylla på honom eller på sönernas pappa som inte heller är någon gapig typ 

Haha, känner igen det där, är det en skada man får av att bo i hus med barn tro? Har en karl som är tysk o inte så tystlåten förstås, hihi Har diskuterat detta med väninnor som bor i villor med barn att det skulle aldrig gå att bo i lägenhet.

*asgarv*….

känns igen…

men en sak märkte grannarna och det var när jag började med meditation och blev starkt knuten till DGC i Danmark… så sa grannen en dag dvs efter ett par år… vi hör aldrig er gapa så mycket på barna längre, hur kommer det sig…

minns inte hur jag svarade….

När jag började "banan" så var minstingen 2 år….

Ja du har helt rätt, vad jag lätt gör e ju att jag ropar Sabbe telefooon istället för att gå till henne…  hade inte gjort så i lägenhet…

Men annars är det mkt mer harmoniskt i hela familjen nu, vi pratar istället för att ropa o skrika när vi e sura på varandra. (ja, vi får väl se när dottern växer upp förstås, ska inte ropa hej…)

Vi gastar också… av lathet… orkar inte knalla uppfört trappen o säga käk… det är lättare o stå nere vid trappen o gasta KÄK…

nu tänkte jag mer på gapet av annat….

J, jag missförstod nog lite…

Näe… # 71 det var mer det gapet jag syftade till så nada misssföstånd här inte.

Oki

Men för att återknyta till frågeställningen som Ikn02001 väckte: Nu för tiden nämns ibland våldtäkt mellan män i media och i skönlitteratur/film. Tidigare har ju våldtäkt setts som något som män gör mot kvinnor - men vad händer nu? Finns det en debatt om att en våldtagen kille har för korta byxor? Uppträder utmanande? Inte borde ha följt med? Inte borde varit full? Frågar man honom hur många sexpartners han haft förut och om han gillar gruppsex?

Och vad gör det med den församlade manligheten? Förskjuts gränsen mellan "riktiga karlar" och resten av världen så att de manliga offren och män som riskerar att bli offer hamnar på samma sida som kvinnor? Hur mår en våldtagen man? Blir han förutom kränkningen och de fysiska skadorna också omdefinierad till kvinna i sina egna och andras ögon?

Kom igen alla män här inne och känn efter! Kvinnorna får naturligtvis också vara med och tro och tycka.