Vore roligt att höra era erfarenheter…

jaaa…. detta är en av mina "käpphästar"… för jag ser nog inte andlig utveckling som gemene man… vilket också gör att jag möter motstånd omkring det…

för mig är andlig utveckling när man lyfter blicken utanför sig själv, när man är fokuserad på helheten…. helhetens väl o ve!

När man är fokuserad på sin egen personlighet och hur den har det och hur den mår mm då är man på personlig utveckling… och den är en förutsättning för att alls trampa AU….

Så därmed vill jag har sagt att PU inte på någotvis är sämre an AU, absolut inte, för hur kan ett outslagen knopp vara sämre en en utslagen….

 ett litet ps… jag personligen är trött och urless på detta värderande av högt o lågt och bättre o sämre…… när jag säger djupt, högre så är inte det ett = att det skulle vara bättre… jag kan inte se det så, absolut inte.

Jag har nog illustrerat förut min syn på de båda vägarna så här

PU------------------------------------------------

                                 AU-------------------------------------------

Ja så var det då hur den manifesterar sig….

först yttrar den sig att jag mediterar för helheten dvs tjänst hela tiden…. ytterst sällan att jag mediterar för egen del.

Jag är mer utströmmande hela tiden, nuförtiden…. det har bara utvecklat sig så.

+ att jag så mkt jag bara kan försöker se saker o ting, händelser omkring mig  från ett högre perspektiv i ett mer helhets perspektiv… när jag t.ex. pratar med mina kunder att jag är universell i mina tankar och åsikter så långt det bara går… tänker ett steg till helst fler och framförallt försöker lyfta blicken och hjälpa de att se mer och längre bort…

Ja, för mig har nog innebörden förändrats allt eftersom. Från en längtan, till att söka, till att finna, till att manifestera.

Andlig utveckling för mig är att hitta tillbaka till mitt ursprung. Längtan till mitt ursprung, söka efter mitt ursprung, finna mitt ursprung och manifestera mitt ursprung.

Så att manifestera mitt ursprung? Manifestera min andliga utveckling? Eftersom jag upplever att min sanna essens är villkorslös kärlek, välvilja, att ha tålamod och tolerans, medkänsla och barmhärtighet så handlar det mycket om tycker jag att hålla kvar den och inte förlora sig i egots känslor och tankar. Utan att kunna se helheten, att jag är en del i helheten.

Och så förlorar man sig med jämna mellanrum och går in i illusionen och måste finnas där och släppa och ge upp för att kunna komma tillbaka.

Sen handlar det också om tycker jag att se och uppleva lidandet och vilja hjälpa till att lyfta andra ur illusionen.

Jag har fått uppleva vitaste vitt och svartaste svart för att komma dit jag är idag, men så är det kanske för många?

Jodå… precis så är det….

jag känner igen allt i din beskrivning… för mig har det också handlat om att bli den jag är i min essens…. och jag är en inkarnerad ängel.

Vågar inte påstå att den är där i sin helhet… men jag arbetar på det,  på de visen du nämner Blissis.

"Sen handlar det också om tycker jag att se och uppleva lidandet och vilja hjälpa till att lyfta andra ur illusionen" Skriver du, precis så är det för mig med!! Det är då jag blir utströmmande av alla kvaliteter du nämner + healing vilket väl egentligen innehåller just alla de kvaliterna, så…. + att jag är ju de kvaliteterna då…

men jag faller i (ego)groparna… tyvärr, men jag ser det fort!!