Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

jag återkommer med mer när jag grunnat lite… men denna bön tänkte jag på först!

Jag tänker som så här: Det som har hänt har hänt, vi måste acceptera att det har hänt. Det är alltså meningslöst att älta något som inträffat, eftersom det ju inte blir annorlunda för det. Däremot både kan och bör man agera utifrån det som har hänt och välja hur man låter det inträffade påverka sitt liv.

Hit hör också att analysera det inträffade (inte det samma som att älta), tänka efter och ta till sig erfarenheter, så att man kan göra nya, annorlunda val nästa gång.

Inte som en mig närstående person som en gång tappade en viktig sak och sprang runt och gapade och levde över förlusten, men som VÄGRADE leta, eftersom det är helt och absolut givet att just h*n aldrig skulle hitta något. Jag förhörde vederbörande om dess rörelser och fick veta att vederbörande samma dag krupit under ett staket, jag tvingade vederbörande (praktiskt taget handgripligen) till denna plats och si, där låg saken på marken. Med den upphittade saken i handen hävdade vederbörande fortfarande att det är helt och absolut givet att det aldrig är någon som helst idé att leta, eftersom det är helt och absolut givet att just h*n aldrig kommer att hitta något …

Numera säger jag mest Jasså när vederbörande tappar bort saker .

Hahaha en liten lärorik historia som vanligt, du är full av dem Gronstedt! Tur att vi har dig här på sajten!!

Jag tänkte nog lite i banorna av under händelsens själva skeende med… alltså när man står mitt i något, en kris, en sjukdom, förlorat arbete… ska man som en del luta sig tillbaka och se vad som kommer till en (för många som gör så löser sig ju saker av sig själv s.a.s.) eller ska man kämpa för förändring, aktivt engagera sig för att själv hitta lösningar? Har fått råd om både sätten… och känner ett visst mått av förvirring :)

Är det så att man ska göra tvärtemot det som tilltalar en mest eftersom det troligen är det som lär en mest? I mitt fall skulle det innebära rulla tummarna och försöka att bara vara kvar i situationen tills den ändrar sig och se vad den då bär med sig.

Kan det finnas ett "ska" här? Men generellt kanske det är klokt att hålla tillbaka sin omedelbara reaktion lite grand och känna/tänka efter? I mitt fall är detta oftast att inte börja skrika fula ord direkt utan tänka en gnutta först. Innan jag börjar skrika fula ord, alltså .

Om inte annat blir kanske kämpandet mer målinriktat och effektivt.

Vissa gånger är det väldigt viktigt att tänka innan andra gånger är det bra att agera på ingivelsen… och när gör man det ena eller det andra… ja det är ju där skon klämmer…

Precis, det är den balansen jag är ute efter :)

Japp håller med. Men att tillägga i tankebanorna är att "kris" betyder "utväckling". Hur man än gör så kommer du att utväcklas. Det går inte att sluta utväcklas (förns möjligtvis efter döden då men det är det skilda meningar om);)

#7 där håller jag med dig fullständigt…. KRIS=UTVECKLING!!!

man pratar ju ofta om lycka

och i deva-änglavärldarna är det en ständig lycksalighet…. och inget motstånd…. the way of least resistance kallas det också

men det tar eoners eoner att utvecklas genom den vägen….

Så eftersom allt ska gå så himla fort nuförtiden ;) så väljer många av dessa väsen och stjärnmänniskro att inkarnera här på jorden… där det krisar hela tiden..

Det håller även jag med om, utan kris ingen utveckling var det någon klok som sa.

jag tror ändå att det är viktigt att vi någonstans kan acceptera livet som det nu än ter sig… men för den skull inte bli "soffpotatis"….

så då måstte man ju vara beredd på att jobba framåt oförtrutet men ändå acceptera att det inte blir som man själv tänkte sig… det är väl där det ligger… accepten…

*grunnar*

Att acceptera tillvaron och sig själv så som det ter sig just nu, det är grunden för att man ska komma ur lidandet.

Jag tror ju på att man kan skapa sig ett gott liv med mycket själskontakt på ett medvetet sätt. Illusion eller inte? Det sättet att tänka ger mig HOPP!

Det finns ju också ett sett att se det. När man använder tarot brukar man säja att "Major arkana" är sånna saker som man inte kan påverka. "Minor arkana" är dem saker som går att påverka.

Det finns nog både och. Det gäller bara att hitta rätt saker att ändra på;)

#12 Huvudet på spiken!!!

Det är väl just det jag är ute och fiskar efter… hur ska man veta vilka saker man ska kämpa med och vilka man ska acceptera… jag är ju en kämpe ut i fingerspetsarna och kan offra massor. Men jag är inte helt säker på att jag alltid satsar på rätt kort s.a.s.