Ljus och skuggor
En kort historia, ta det hur ni vill….alltså en historia från en "Outsider", jag själv menar jag…tjohoo 
Föreställ er en tjej som sitter i en biosalong, men att hon inte riktigt vet att hon sitter där. Hon är placerad på ett sådant sätt att det enda hon kan se är den stora vita duken; inga andra säten, bara duken. Vad mer är att hon är fastkedjad. Hon kan inte röra sig, kan inte se sig omkring. Hennes huvud och kropp hålls fast av kedjor.
Hon har varit där hela sitt liv. Det är den enda verklighet hon vet av, sittande där, seende på skådespelet som pågår framför hennes ögon på den vita duken samt lyssnande på soundtracket. Låt oss säga att detta är det enda hon vet om verkligheten.
Tänk på hur de är att gå på bio. Du gör en överenskommelse med dig själv varje gång du ser en film. Du låter det särskiljande sinnet slappna av och låter filmen komma in. Du vet att filmen inte är verklighet, men du kommer att sitta helt stilla i de närmaste två timmarna och TILLÅTA dig själv att uppleva filmen SOM OM den vore verklighet.
Du sjunker in i en historia med empatiska band till olika karaktärer och till själva filmen, och i gengäld agerar figurerna på ett sådant sätt att de är trovärdiga. Och sedan då filmen är över går du ut i det starka dagsljuset med kisande ögon för att återgå till verkligheten, du upphör med fantiserandet om att filmen är verklig.
Så vår tjej sitter där, ser på filmen, fullständigt absorberad och övertygad att det här är allt som finns i livet, detta är allt. Hon kan inte ifrågasätta vad hon ser, hon har inga referenser. Hon är empatiskt bunden till karaktärerna och till det som pågår. Trots allt, VAD annat kan hon veta? Bilderna på duken är verklighet och det är vad livet ÄR.
Men…..en dag, av någon outgrundlig anledning, av en händelse råkar hon titta ner och får syn på att kedjorna inte är låsta. Hon säger; " vad i helv….". Med en känsla av mäkta förvåning gör hon sig fri illa kvickt. Hennes bundenhet har hela tiden varit en illusion som inte blivit ifrågasatt.
För första gången i sitt liv står hon upp och ser sig omkring. Då hon ser sig omkring, blir hon medveten om en verklighet som tidigare har gått honom förbi, som hon har varit helt ovetande om. Det får henne att undra och förundras över de bilder och historier som hon aldrig ifrågasatt och dessutom trott varit verkliga.
Vid sin orientering av omgivningen ser hon ett ljus som flimrar mot duken och som fyller den med rörliga bilder, hon spårar ljuset till sin källa. I denna mörka teater, har hon alltid sett på ljuset. Ljuset som reflekterar mot duken. Men nu ser hon källan till ljuset, källan till hela illusionen, till bilderna som framträder på den vita duken, källan till hela misstaget. Hon har identifierat källan till verkligheten hon tidigare såg, det enda ljuset på hela stället.
Vår tjej har börjat befria sig själv från illusioner och börjat sin process till att vakna upp till en verkligare och större realitet.
Tjejen tar sina första steg i att bryta sig fri och för att upptäcka sanningen. Hon ser att det som hon trodde var verklighet var endast ett två dimensionellt trick av ljus och skuggor. Hon drar tillbaka draperiet och avslöjar den ansvarige magikern bakom hela illusionen.
Han ler lite pillemariskt, som en som gillar rackartyg och pekar mot något snett bakom vår tjej. Det ser ut som en nödutgång som sällan används. De två första bokstäverna i en skylt som hänger på sniskan lyser inte. E och X på "EXIT"-skylten är mörka. Man kan bara läsa "IT"….?? Det….oj!
Vår tjej öppnar dörren och går ut till en verklighet som alltid väntat på henne…."IT".
Vad får ni ut av detta…….?
![[Mariann]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Frihet… 
att kunna urskilja det verkliga från det overkliga…
men vad synd att du inte satte mannen i stolen ;)
Att frigöra sig från illusioner är en del på vägen.
Många gånger börjar ett uppvaknande med en känsla "Var det här allt?". *sjunger* Is that all there is?…
Mitt svar är Nej! Illusionen är inget. Utanför finns DET. ALLT!
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
Vad gäller att vara "Outsider" så har jag varit en utpräglad outsider hela livet. Så väl mött, roshi1!
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
jag ansluter mig också till det gänget…
om vi blir många så är vi egentligen inte outsiders ;)
…vi e la nån annan species… … en annan sort liksom… *asgarvar*
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
Det är tur att man träffar andra som är lika konstiga som en själv,Ensam om att vara outsider är inte kul, menom man är fler blir livet roligare. Tack Mariann för att du visade vägen för 12 -13 år sen. Känner mig numera som en Insider alla andra fattar o de måste väckas. Håller på för fullt.
Varsågod
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
Och vad får du ut av detta roshi?
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
#2
Många gånger börjar ett uppvaknande med en känsla "Var det här allt?". *sjunger* Is that all there is?…
Det är här det börjar….man börjar se sig omkring. "var det här allt?"….är frågan.
Liknelsen jag beskrev….när hon av en händelse ser att kedjorna aldrig var låsta. Den händelsen är uppvaknandet….resten kommer av sig självt.
Om jag fortsätter på liknelsen…..så här:
Efter att hon har befriat sig från kedjorna ser hon sig omkring och ser att salongen är full av folk som hon känner, vänner, nära och kära, andliga lärare, alla sitter i sina kedjor som inte är låsta och ser på föreställningen och är fullständigt inne i "storyn".
Vad är din första reaktion?
Min första reaktion är "Vad f*n skulle hon där att göra från början?"
#10 Jag har rest mej upp ur stolen och gått för länge sen. Minns knappt ens bion.
Men detta handlar väl inte om mej heller? Det kanske handlar om dej och din egen befrielse?
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
Tack roshi1 för berättelsen, jag tyckte det var en bra metafor för uppvaknande. Så, tack. :-)
Gillade exit-skylten. ;-)
Tack roshi 1. Jag gillade också den liknelsen, och skylten:-)
Jobbar för fullt med att bli fri mina projektioner - och kliva ut ur salongen…. Tänk att hela världen är ett skådespel? Hela världen sitter och kollar på film! Helt otroligt….
#1 Kan ha fel, men tjejer eller kvinnor verkar vara överrepresenterade i sökar-verksamheten. Du mariann…har du en bra förklaring?
#12 Jag skulle nog försöka få mina nära och kära inse att de redan är fria….men förmodligen blir det bara irriterade på mig för de vill inte bli störda….de vill inte missa vad som pågår på duken…de är inte intresserade av kedjorna.
Personligen talar jag aldrig om andlig upplysning eller andlighet med min närmaste omgivining…aldrig.
#11 Det är en av de "BIG ONES", varför är vi här överhuvudtaget? Varför all denna strävan, till vilken nytta?
#16 Vi har ju en undersökning om just det här
Om du grunnar över varför jag tyckte mannen skulle sitta i bojorna så är det just min feministiska sida som säger mig att vi sätter alltid kvinnorna i underläge och mannen i övertaget… och så traditionsbundna är vi att det kom fram även i den storyn…
#15 I ögonblicket du ser att det är ett skådespel, att vi sysslar med en massa saker, konflikter och relationer, min karaktär spelar sin roll i existensen. Gör så gott jag kan. Men allt detta händer för en karaktär, ett spel.
Tänk dig att du är en åskådare i publiken som ser på ett skådespel och att du identifierar dig med en av karaktärerna…
Allt händer någon annan….
#17 Det gör jag också. Vännerna och familjen vet hur jag ser på livet. De tar till sig det de kan och lämnar resten åt mig.
Var och en är sin egen frälsning närmast!
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
#20 Så blir jag fri från bojorna menar du? Eller som när jag börjar fundera och analysera en jobbig situation, så kliver jag "ur huvudet" och tittar på?
Nja, vet inte om vi talar om samma saker. Kliva "ur huvudet"?, man kan ju försöka. Jag menar…
Ens historia och bilden som man har av sig själv…är precis vad det är: en föreställning, en ide som man upprätthåller och odlar hela tiden…….för vissa är iden blodigt allvar och för vissa en axelryckning. Tankarna skiftar och vi med den. Vi är vad vi tänker…när vi inte tänker är vi inte.
Starta ny diskussion