Hmm nä inte alltid så lätt det där men jag försöker iaf att inte upprepa misstagen

Har väl inte riktigt kommit till den delen där jag är kärleksfull mot mig själv,lättare att vara det mot andra.

mmh.. det är inte alltid så lätt… ibland är det lättare och ibland svårare att vara kärleksfull mot mig själv.. Men jag tror att bara det att man försöker är viktigt.. Man kommer väl så småningom till en punkt där det går automatiskt… Hoppas det iaf!!!

Jag tror också vi måste bli  mer kärlsekfulla mot oss själva.

Att liksom inse vi inte är några helgon… ock det är ok!!!

Många gånger lättare sagt än gjort… men något  att jobba iaf….

Skrev du artikeln direkt till mig eller? Känner mig träffad i a f..

Men som Mariann säger, det är lättare sagt än gjort att förlåta sig själv och lära sig av sina misstag.

Ett exempel på kärleksfullhet mot sig själv då?

Att vårda sin kropp? Att köpa blommor till sig själv? Att ställa sig framför spegeln och säga: "Du duger som Du är!"?

Precis!!!

men också inte ta sig själv på sånt himla allvar… det är ok  att fela så att säga…

Jaa det tror jag med… vi måste bli lite mera slarviga :) alltså tillåta oss att inte söka fel i allt vi gör utan bara låta oss vara.

Ja det är verkligen svårt att acceptera sig själv, försöker öva på att tillåta mig att göra fel…

Det ÄR lätt att älska andra, men när man bara accepterar andras övertramp så kostar det mycket energi tror jag..  (jag vänder allt till självförakt när inga lösningar finns) 

Tänk vad gott om man på allvar skulle kunna säga att det där accepterar inte jag, du sårar mig! Istället för att bara förlåta och lägga sig och vänta på nästa slag…

Varför kan du inte det camilla?

Oj…det ligger nog i liv tillbaka…följer gamla mönster att trycka ner mig själv…har försökt så mycket hela livet, velat så väl så blir det bara pannkaka av alltihopa…

Men jag fortsätter försöka i mån av ork ;)

Mmm, jag känner igen det där! När egenvärdet sitter i de handlingar man utför är det svårt både att älska sig själv och att sätta gränser för andra.

Jag tror att det både är viktigt och en bra hjälp att tänka att man faktiskt inte är snäll mot andra genom att låta dem såra en. Att låta andra bete sig negativt är ju egentligen inte snällt, alltså kan man tänka att jag hjälper dem att bryta sina negativa mönster genom att säga stopp. Samtidigt som man ju faktiskt hjälper sig själv och de egna negativa mönstren genom att göra så.

Helt rätt!

Men…så svårt att göra…hur höjer man sig själv så mycket så att man känner att man har RÄTT att säga stopp? När man inte ens jobbar för tillfället… Det är ju eg självklarheter, men när det kommer till en själv så bara går det inte..

För att ärligt kunna säga ja måste man ärligt kunna säga nej…

Träning, träning och åter träning :) Att börja med att säga nej till saker man gör och går med på som man egentligen inte vill eller gillar. Jag klarade inte ens det förut! Jag började med att öva mig i att säga nej utan att ha "giltiga skäl" till att säga nej. Det skakade hela mig… men jag insåg ganska snabbt att ingen reagerade över att jag sa nej utan skäl Familjen är förstås knepig eftersom de är vana vid att man ställer upp men även dem går att lära om

Om det är likadant för dig så börja med den övningen, säg nej när du brukar säga ja fast du egentligen vill säga nej.

Tack, detta ska jag prova! Åååh…….håller med dig det känns som om hela kroppen gör motstånd när man ska säga nej…finns liksom inte…Och alla har ju giltiga skäl att säga/göra som dom gör…alla utom jag…herregud så larvigt att sitta fast i sånthär mönster…

Jag tror ju att alla alltid gör sitt absolut bästa just då, och då får man ju inte ställa krav eller säga nej…

Hitta sitt egna värde kräver ett visst ego, självförtroende tror jag…det har vi inte för mycket av….

Jag har också och ligger i träning i att säga NEJ….

många kvinnor måste träna idet….

Nej precis, det var därför jag undrade kring det här med egot i några andra trådar. Det krävs ett visst mått av uppbyggt ego som du säger, för att klara den här övningen. Om egot är för svagt, ger man inte sig själv vad man behöver. MEN övningen i sig bygger egot oxå så den är väldigt bra.

Jag var sådan att jag tänkte ut långa orsakskedjor till att säga nej… och i början gjorde jag så bara för att överhuvudtaget kunna säga nej. Nästa steg blev att säga nej utan att att säga orsakskedjorna men ha dem som en reservutgång IFALL man blev ifrågasatt, sedan kom steget att säga nej helt utan orsak. Jag tänkte ofta, för att öva, att jag kräver ju inte av andra att de ska ha en orsak när de säger nej… varför tror jag att de kräver det av mig? Det var oerhört viktigt för mig att intellektualisera mina känslor, att tänka rationellt och liksom se på känslorna utifrån för att de skulle bli tydliga.

Jag skrev minneslappar på datorn som jag tog fram när jag pratade i telefon med vissa som "hade mig på kroken" s.a.s. de som i viss mån skapat det här mönstret hos mig att jag var rättslös och inte hade rätten att kräva saker. :) Det stod exempelvis: gå inte på det där och det där :) låt henne/honom inte få dig att känna xxx, med enorma bokstäver… för hos mig hade känslorna tagit makten så att när jag hamnade i dessa situationer kundr jag inte tänka klart, kunde inte se eller förstå så lapparna var helt avgörande för att jag skulle minnas mönstren och inte hamna i dem just då i situationen.

Jag var tvungen att ha många konkreta åtgärder för att börja vrida mitt handlande i en annan riktning. Jag klarade det inte med bara förståelsen för hur det hängde ihop, jag behövde konkreta verktyg att använda.

Jag jobbar med detta fortfarande, har kommit en liten bit på vägen men är ganska långt ifrån målet ännu :) Men när förändringen börjar komma blir det bitvis lättare och lättare. Det är som att sätta en stor sten i rullning… när den börjat röra sig fortsätter den framåt lite av sig själv och det går liksom snabbare och lättare hela tiden. Men en stor sten är alltid tung att rulla så inte förrän jag fått den över kanten kommer det att gå av sig självt :)

Jag tror att om man är för kärleksfull mot sig själv drabbas man av högmod.

Lagom är bäst… men många av oss kvinnor har mkt svårt att äslska oss själva och i synnerhet inkarnerade änglar

# 4 Jag tror att jag skrev den till oss alla..…  Jag tror att vara kärleksfull mot sig själv är att handla på ett sätt mot sig själv som man blir glad av. Att man inte hackar på sig själv och att man kan skratta åt det man upplever att man gjort galet…. För egentigen.. Vad tjänar det till att älta saker om och om igen.. det ger ju en bara ont i magen…

# 7 Jag tror inte att förlåta handlar om att lägga sig ner och vänta på nästa slag och acceptera dåligt bemötande eller harmfulla handlingar.. Jag tror att förlåta betyder att NÄÄ nu är jag inte villig att bära runt på smärtan/ilskan/besvikelsen som detta orsakar mig längre.. Men det betyder inte att man tycker att det den andra gjort är ok… Att se på en människa som just sårat en och säga det är mycket befriande. Det är inte helt enkelt men Gud så skönt det känns inombords när man klarar det.

# 16 Jag tror du har blandat ihop EGOISM med kärleksfullhet.. Att vara kärleksfull mot sig själv betyder inte att man tror att man är bättre än andra eller blir arrogant mot andra. När man är kärleksfull mot sig själv har man också lättare för att vara kärleksfull och förlåtande mot andra.. Jesus var aldrig högmodig.. inte heller Buddha…..

Tänk så här:

1: Vill jag egentligen hellre trava stan runt med min tråkiga släkting som var tionde minut att det är synd att jag är så tjock, annars kunde jag köpt *en hoper djävelfula saker som jag inte vill ha*. Eller vill jag hellre slafsa runt i trädgården i en ful mysdress och se om jag hittar någar skojiga saker som växt upp? Tänk noga, svara ärligt - och stoppa. När du svarat "Vill räkna krokusar!" så STANNA DÄR! Fortsätt inte med några "men" eller "jomen kanske", mota bort alla "Men släktingen blir ju/vill ju/kan ju …"

2: Vem tycker jag egentligen har störst rätt till mitt liv - jag eller släktingen? Tänk noga, svara ärligt - och stoppa! Inga "Jamen så kan man inte säga", inga "Fy vad jag är självisk", inga "Så får man inte tycka", inga "Men släktingen blir ju/vill ju/kan ju …"

3. Agera utifrån dessa två svar och inga andra! Gå ut i trädgården och räkna ogräs, och ta INTE med telefonen!

I ovanstående kan naturligtvis "släkting", "tjock", "handla", "trädgård", "mysdress" med flera ord bytas ut mot mer tillämpliga. Deäbaraettexmpel .

I agree!!!!!

Problemet uppstår när man har barn (ok, det är ett jämrans tjat om dem men de är överallt och hela tiden) för då går det ju inte riktigt att applicera den där tankegången, även om den går på allt annat :)

Jag har precis insett att jag MÅSTE utöka barnvaktsfrekvensen!!!! Mera eget liv och egen tid!! Jag har liksom bara lagt ner mig själv i väntan på att barnen ska bli stora… ja, pga omständigheter av familjära slag med förstås men ändå!!

Vad skönt att ingen vet var jag bor ! Syrran ska flytta till den stad jag bor utanför och jag fasar redan för fruktade förfrågningar i den vägen …

Men skämt åsido, visst har du rätt! Alla behöver tid för sig själva, det är trams att tro att man kan "förverkliga sig själv" genom någon annan. Lej bort dem som arbetskraft på svarta marknaden!

Hahaha, de är så lata så det skulle garanterat innebära att jag fick betala en massa omkostnader för dem istället…

Sönerna behöver ju ingen barnvakt… men åttaåringen… fast det kanske är dags att börja använda farmor och farfar… de har ju aldrig tid men vi får väl planera låååångt som tusan i förväg då

Kan inte sönerna mutas/skrämmas att passa åttaåringen emellanåt?

Jo den store har vi faktiskt kunnat börja använda nu… inte den andre, han har så mycket testosteron-ilska i sig så det vore rent livsfarligt. Men jag skulle vilja att hon var hon någon annan… så att jag får äga mitt eget hem ifred ibland s.a.s.