
Några insikter om livet..
Som precis nyregistrerad och efter att ha läst en del av de inlägg som finns så kan jag inte hindra mig själv från att vilja dela med mig av några av mina insikter i min egen "frälsning" om jag vågar uttrycka mig på det sättet.
Några reflektioner som kommer till mig efter att läst här är hur tankar, känslorna, ego och intellekt ges en egen identitet, och av betydelse i livet.
Inte för att jag är ute och söker en debatt, eller på något sätt ifrågasätta deltagarna här så ställer jag mig ändå lite frågande till dom här egenskaperna, företeelsernas betydelse.
Vad är en tanke? vilket syfte har den egentligen för vårt inre jag?
Min uppfattning är att tanken är en skapelse av intellektet och är inget annat än en reflektion ur det förflutna med avsikt att skapa en illusion i framtiden. Tanken blir därmed inget annat än en fantasi av något förutfattat.
Att tanken i kombination med intellektet är ett verktyg för oss i vårt vardagliga liv för att hjälpa oss att genomföra vårt arbete hyser jag därem inga tvivel om, men intellektet saknar all koppling till vilka vi egentligen är, vårt verkliga jag. Då näringen till intellektet kommer ur att skapa och definiera problem för våra tankar att lösa.
Och det är när vi börjar identifiera oss med vårt intellekt, vårt ego som vi också tillåter tanken att möta vår kropp när känslor skapas, Känslor är däremed i min definition en skapelse av vår fantasi.
Det är först när vi helt avidentifierat oss från vårt intellekt, och ego som vi kommer i kontakt med vårt inre jag och får uppleva det i livet som verkligen är betydelsefullt.
Kärlek, skönhet, glädje, kreativitet och inre frid.
Om jag nu läser rätt, så likställer du tanken och intellektet med Ego?
så läser jag iaf här: "är när vi börjar identifiera oss med vårt intellekt, vårt ego"

Du läser helt rätt!
Intellektet aktiverar våra tankar, och är vi inte medvetna om vårt inre jag så identifierar vi oss med intellektet och står därmed omdevetna i vår livssituation och överlåter till vårt intellekt att med hjälp av det förflutna projicera en illusion till framtid.
Med andra ord fatta besluten åt oss i vårt liv och i vår livssituation.
Intellektet i sin tur har förmågan att också väcka upp egot inom oss, Egot är på lika sätt som intellektet en energi inom oss som även det hämtar alla sina referenser i det förflutna och vill att vi skall identifiera oss med det för att därigenom ta energi.
Det här är vad jag vill påstå mänsklighetens "normal" tillstånd. Det är inte ett vaket tillstånd.
Så tanken är för mig inget annat än en illusionist, en skapare av fantasier. Därmed säger jag inte att det är något fel med tanken. Tanken i samarbete med vårt intellekt är ett verktyg för att hantera vardagen, men den har ingen koppling till vårt liv.
Så när vi tänker tankar om enhet, universalitet, broder-systerskap… så är det egot som är "på banan"?
Jag kan inte hålla med dig här, att likställa tanken - intellektet med Ego rakt av, möjligtvis den lägre mental kroppen och dess tankar går ofta i egots ledband.
För mig är det så att vi ska genom uttökad själskontakt börja mer och mer tänka lysande tankar. Tankar om t.ex. enhet, universalitet, broder-systerskap, sådana tankar är långt från egot.
Egot är separatism och rädslor, vrede… men ur dessa sk negativa känslor utvecklas vi att bli individuellt tänkande analyserande individer, som med tiden lär sig att tänka själens tankar/universella tankar.
För mig är det lika viktigt att utveckla alla tre aspekterna i en människa
Vilja Kärlek intelligens

Varför skall vi etikettera, bröder och systrar?
Vi är! vi är en gemnskap i det stora universum, vem sätter etiketterna? Intellektet, det är intellektets behov av att förstå! att värdera, att kategorisera.
Egot för mig är ett det "falska jag" som utger sig för att vara du. Egot är inget annat än en reflektion av det förflutna, Egot skapas redan när vi är små och börjar redan då utveckla det falska jag som vi så lätt identifierar oss med. Egot är en skapelse av vårt intellekt. Egot är källan till smärta, Egot är källan till konflikter. För egot finns ingen jämnlikhet mellan andra varanden i universum.
Jag skall i ärlighetens namn säga att jag inte förstår de olika "mentala" kropparna du nämner, För mig finns bara en verklig energi, en närvaro, den som finns inom oss, den som är bottenlös källla till kärlek, kreativitet, frid, glädje. Och det är Jag!
Men som jag säger i en annan tråd. Det finns inget rätt, det finns inget fel. All livssyn som leder oss närmare oss själva leder oss närmare ett medvetet varande i det gemensamma universum.
För mig är livet enkelheten, det okomplicerade, det kärleksfulla. glädjen och kreatiiteten.
För mig är ingen människas liv unikt, ingen människas behov är unika, Det som skiljer människan åt och gör oss unik är graden av hur komplicerad vi har lyckats göra vår livssituation.

Ok. Min uppfattning när jag läser detta inlägg är att jag tycker det ligger ngt. i det ni båda ovan säger.
Det är ju det som är så underbart,…att vi delar med oss av våran syn o erfarenheter o därmed skapar oss mer lärdom.
Att vi kan utbyta våra tankar så här är fantastiskt.
En grupp människor som ,antar jag,är mer eller mindre sökande och har ,förmodligen,i grunden ett gemensamt intresse.
Enligt mej finns inget rätt eller fel i inlägget som är abstrakt,bara våra egen tolkning av det hela.
Ser fram emot vidare upplysning.
Väl mött//Kram//Tm
#0 Intressant läsning och jag kan bara hålla med.
Det du beskriver här : För mig finns bara en verklig energi, en närvaro, den som finns inom oss, den som är bottenlös källla till kärlek, kreativitet, frid, glädje. Och det är Jag!
Det är barnet i oss som vi redan ÄR. 
Gitte - värd för personligutveckling
Hemsida: www.laserowcoach.se
Mariann…
Så när vi tänker tankar om enhet, universalitet, broder-systerskap… så är det egot som är "på banan"?
Jag kan inte hålla med dig här, att likställa tanken - intellektet med Ego rakt av, möjligtvis den lägre mental kroppen och dess tankar går ofta i egots ledband
Det är enkelt….
Vem tänker tankar om enhet, univ….osv?
KAN tanken tänka enhet? Vem är det som tänker det?
Intellektet, ego, jaget, förnuftet, personen är bara andra namn för en funktion….från två och ett halvt års ålder börjar vi identifiera oss med funktionen, jag-känslan utvecklas inom miljöer och den socialakultur vi befinner oss i. I vår individuella kultur har jag-identiteten blommat ut i sin full potential. Den här känslan av att något är fel finns inom varje individ, känslan av att något fattas, denna känsla är livets drama, denna känsla av tomhet fyller vi med allt möjligt….vad som helst, bara det inte är tomt……..the horror of selflesness
Awareness………håller med varje bokstav…
#3 Tror du har högt i tak………..inga "bad feelings"men…
För mig är det så att vi ska genom uttökad själskontakt börja mer och mer tänka lysande tankar. Tankar om t.ex. enhet, universalitet, broder-systerskap, sådana tankar är långt från egot.
Egot är precis den tanken som tänker det du säger; enhet, någon upplever enhet, någon tänker på universalitet ( vad nu det är för något?). I enhetsupplevelsen av det du kallar broder-systerskap händer inte för någon speciell, finns ingen som tar kredit för det.
Händer inget sepeciellt i broder-systerskap…det är ju den andan som ska skapas på Jorden, den skapas av att människor tänker just sådana tankar…det är där den "första" skapelsen sker… iaf i mina förståelser
Kredit för det… Självklart är det ingen som tar kredit för det.

Tack för att du delar med dig. Mina egna förståelser är svåra att sätta ord på men jag känner igen mig i dina ord och i Marianns beskrivning.
Mina förståelser bygger på en direkt upplevelse av källan. Ordlöst.
Så är det.
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
Vem sätter etiketten "gemenskap"? Vem anger kriterierna för den "gemenskapen"?

#0# Tycker du skriver jättefint,tar till mej det jag behöver,
Tack//Kram