När jag ser tillbaka ser jag att färger jag gillat har varit dom jag just då behövt. Jag tror vi klär oss i och tapetserar i dom färgerna vi behöver just då.

Exakt vad jag med tror  jag brukar säga att bitvis ser jag bara en färg, alltså jag uppmärksammar bara saker, kläder osv i en färg… den färg jag behöver! Den var under många år blå för mig… älskar blått!! Men nu är jag lite bredare i mitt val :)

Ja, just nu är jag grön och det stämmer ju. Men barnsligt förtjust i rosA OCKSÅ!

…sitter i lila och har mycket rosa just nu….

Nån som kollat på Aura Soma om färger och deras betydelse?

Guld är healande också. :)

Jaa!!

Guld i auran visar på fin förbindelse till de andliga högre planen. Visar också på illumination och intuition och sägs också häva intellektets nivå!!

Lite fel är det att vit inte är en färg.. samma sak som svart…

Vitt är väl alla färger? Och svart ingen färg alls? :)

Vitt är just ALLA färger!

Svart i auran visar på hat  och förvirring. Grå, bruna och svarta kläder eller att omge sig med dom anses inte så bra, men de kan ge ett visst beskydd.

#9 OOOPS! Jag blir ju så smärt i svart!

Svart har varit en alldeles nödvändig skyddsfärg för mig under många år. Jag tycker att svart är en gränssättningsfärg som passar alldels utmärkt när man behöver hjälp med det. Man kan dock gärna ha något med färg under det svarta :)

#8 #9 vad jag vet så är svart alla färger, om du blandar ihop alla färger i en palett så blir det svart vilket är en beskyddande färg.

Jag tycker det är rätt intressant att titta på vad folk har för färger på sig för genom dom kan jag få en glimt av hur dom mår och vad dom önskar…

#12 Välkommen som medlem till oss på AU!  

Det här står att läsa på Wikipedia:

Svart är en färg som kan definieras som frånvaron av alla andra färger eller som närvaron av pigment av alla andra färger. Orsaken till att något för ögat verkar svart är att inga synliga färger reflekteras.

Så här står det på ett annat ställe:

Ex: Ljus faller på ett papper. Vissa färger reflekteras upp till ditt öga andra absorberas av pappret. När alla tre finns samtidigt är resultatet svart.  Hämtat ur FÄRGLÄRA

Detta att diskutera svart som val på kläder och omgivningarna är lika svårt (om inte svårare) som att diskutera vegetarism med andligt inställda 

Men som sagt inget är fel, man ska bara veta vad man väljer….

Färgen är beskyddande, därav att man valt det som en färg när man sörjer. När man är i sorg behöver man beskydd. Nu börjar man göra mer uppror omkring det, och det är bra tycker jag. Det hänger nog ihop med att vi någonstans börjar tänka oss att vi inte dör!

I en framtid kommer det nog mer vara glädje vid död precis som vid födsel! Den dagen vi alla vet och förstår LIVET.

Men är det inte så i andra länder (kina, indien??) att det är tvärtom? Att det är vitt som är sorgens färg?

Jag tror inte heller att man ska lägga för stor vikt vid detta. I dagens samhälle styr mode och förebilder mycket mer än det någonsin gjort och det gör att våra val styrs inte i samma utsträckning av vår inre känsla. Dessutom är utbudet så enormt så det är mycket svårt för många med urskiljning.

jo det är nog så att det bara är här i väst som det kan ha varit sorgens färg.. men den är beskyddande!

men som sagt tur att det håller på att försvinna…

Nej vi måste abslout göra som man känner…en avslappnad attityd även där.

Men i en framtid (även där) när vi förstår vad färger gör med oss, vilka vibrationer som färgen sänder ut, kommer vi nog göra mkt medvetna val av färg.

Jag vet att i västindien firade man den döda på begravning för att denna själen var på väg hem igen, då bar dom vitt.

Jag tänker att svart just är fantastiskt på att hålla saker ute, idag omges vi av så mycket energier så våra kroppar klarar inte riktigt att hantera dem. Svart får mycket energi att studsa tillbaka och vi blir på så vis skyddade. Men som sagt, det är ingen nackdel att ha färglatt under det svarta :) och att omge sig i sitt hem med bra färger :)

# 16 Ok

 det handlar ju faktiskt om förståelse här för  många av oss västerlänningar som ju bara tror man dör and thats it!!

När vi förstår döden och livet så sörjer vi inte…

#17

precis!!

Svart är verkligen en skyddande färg ja! Man har en bra sköld att skydda sig med. Har också haft många svarta år.

Ja vi har mycket att lära kring döden som skulle lätta på sorgen när någon går över.

Så det är bara egot som sörjer då… alltså som saknar den personen som gått?

#21 Bra fråga Hoppis!

det skulle jag nog vilja påstå.. egot/personligheten… själen sörjer inte….

egot…personligheten…själen…

de är svåra att skilja åt… de flyter ju in i varandra… de som är lättast att skilja är väl de som är i ytterkanten av det ovan skrivna….

Och vad är i ytterkanten?

alltså

egot…personligheten…själen…

dvs själen och egot står ju längst ifrån varandra här, då inbillade ajg mig att de går å skilja medan personligheten är svårare att urskilja…

äsch jag flummar i tanken… dvs tänker högt (igen)

Ja, jag tror att det är personlighet/ego som sörjer, själen har nog  kontakt med den som gått över tror jag.

Jag tänkte faktiskt som du Mariann, att egot och själen i så fall skiljer mest ifrån varandra. Själen har ju inga känslor i den bemärkelsen, medan egot är bara känslor… ungefär så ser jag det. När jag styrs av känslor är det egot som talar.

iaf negativa känslor, eller?

Hm, vet inte… själen styrs väl inte av känslor? Den styrs väl av energi, ren kärleksenergi? Det kanske yttrar sig i positiva känslor men det är väl egot som känner dem?

Är det därför rosa tvingas på flickor och till och med väljs av flickor - för att flickor "ska" lyftas och lugnas så att de slutar vara mänskliga och inte längre har kvar hela sitt känslospektrum?

Det är ju just här som det svåra kommer in .. jag tror att personligheten känner postiva känslor och att själen gör det me!! Känslor i den meningen att de är kvaliteter! Egot är mer den negativa kärnan i personligheten, men jätte viktig!! iaf en lång tid i evolutionen.

inom esoteriken säger man att själns enda begär är tjänanade! sedan befinner sig ju själarna  på det buddhiska planet som ju är kärleksplanet. Så de är ju kärlek.

Men frågan är om själsutveckling innebär att kvaliterer ska skapas, dvs dessa positiva då (utgår ju man ifrån då).

#30 Bra fråga… kasnke det du! Det har jag inte tänkt på… men det är något med att ljblått är femenin och rosa maskulin… minns inte hu r jag hört det… ska grunna….

Ok, men känslor och kvalitéer är väl inte riktigt samma sak? De kanske på något sätt hänger ihop men är inte samma…

Jag ser inte egot som enbart negativt, egot blir ju bara negativt om det inte har kontakt med själen… eller? Kan egot bara vara själviskt?

Om själen är kärlek och dess enda begär är att tjäna andra, i kärlek då, behöver den ju inga känslor? Den är ju redan det den behöver vara? Däremot behövs egot och personligheten för att själen, som ju är fullkomlig redan, ska få förståelse för de känslor egot bär.

Gronstedt, det tror jag inte :)

Skit svårt… men oerhört intressant detta…

känslor o kvaliteter är inte samma sak…. hmm… kvaliteten medkänsla, förlåtelse, förståelse… känner man dom? förståelse känns som en mental kvalitet…

vad finns det för känslor och kvaliteter?

Nu känner man att man skulle vilja prata istället för att skriva…

Själen utvecklas för att skaffa sig kvaliter och förmågor, det är jag säker på! Annars är det ju ingen vits å ta sig en personlighet å traggla  detta levande…

För mig käns det smo att egot är helt själviskt… det andra är personlighet

Ok, ja det är svårt… för man kan ju egentligen aldrig veta, bara skaffa sig en egen bild av hur det kan hänga ihop.

Jag uttryckte mig kanske luddigt, men jag menade att själen utvecklas för att kunna förstå egot och personligheten. Om inte själen kan förstå dessa känslor, kan den ju heller inte tjäna? Åtminstone inte på ett effektivt sätt :)

Jag tror inte att våra känslor är så förfinade, känslor är ganska triviala och fysiska, medan kvalitéer är förfinade och mentala. Kanske liksom steget vidare efter basala känslor?

Jaa, vad finns det för känslor? Ilska, glädje…

Hat, avund, sorg, lycka, passion, melankoli, frid …

Svart och vitt är fortfarande ingen färg. Dom har inte någon egen frekvens. Alltså ingen färg:P

ok

kvaliteter då?

Men är inte hat, avund och sorg samma ursprungskänsla? Passion är det inte det ren kemi? Frid är kanske snarare en kvalitet… hm, jag vet inte alls… har inte funderat kring detta så det måste jag nog göra… :)

#39: Nej, jag tror definitivt inte att de är samma ursprungskänsla.

Passion kallar jag känslan, den kemiska delen skulle jag kalla lusta eller kättja.

Frid tycker jag är en känsla, eller kanske den ska kallas ro? När man är helt lugn, inte har ont någonstans och bara betraktar utan att uppleva.

#35

Nu är vi egentligen OT

Känslor är ju astralt

nu är jag snurrig… men kan känslor lyftas upp till kvalitet och bli mental?

jag vet ju att negativa känslor blir när de är förvandlade till något mkt bra och positivt, för själen att använda. för de bevaras i kausalkroppen och kommer att finnas för alltid, evig tid… då ÄR själen dessa kvaliteter. allt ska ju läras och erfaras… för målet är ju att mästra dessa tre plan fysiskt astral/känslor och mentalt

#37

det är ju sant på så vis!

Ok, men det ser jag snarare som ett tillstånd… ro alltså. Vad skiljer sorg, hat och avund åt? De är ju känslor som kommer ur något och vad är det?

#43 Egot skulle jag säga då!

#43: De kan ju komma ur vad som helst - det är helt subjektivt vad som gör att den den ena eller andra personen upplever sorg, hat eller avund. Vad som skiljer dem åt är hur de känns.

Var det svar?

Ska vi göra en ny tråd?

Det är nog bra… för detta är ju en intressant diskussion

#45 alltså min tanke här var att gå ett steg bakåt, innan specifikationen av känslan, var kommer den ur. Om den kommer ur egot så är det ju liksom samma sak hela tiden… egot vill ha, egot är ego helt enkelt, så allt som går egot emot skapar starka känslor av att någon annan gjort en någon oförätt. Alltså skapas hat (pga någon annan) ilska(någon annan) sorg (någon annan som lämnat) avund (definitivt någon annan)… ur att egot inte fick det som det ville ha. Ilska kan ju handla om en själv oxå men även då för att man låtit något hända som egot inte ville, egot fick inte det det ville ha.

Jag har en tid nu försökt att verkligen identifiera mina känslor och allt verkar handla om detta.

Men positiva känslor då? De kan ju vara lika starka?

För övrig kan man väl känna sorg och hat gentemot sig själv, och möjligen också avund.

Det tror ajg är rätt!

Men jag upplever tydligt att det finns positiva känslor, lycka, hängivenhet, medkänsla mm

De måste ju höra hemma mer i personligheten den utrensade delen av personlighten då… själs delen… elelr iaf den del som själen kan ta i anspråk…*funderar*

Ja alltså jag funderar bara högt här :)

Men även känslorna av hat osv gentemot sig själv bottnar ju i att egot inte fick det det ville ha.

Men är medkänsla och förståelse känslor eller är de kvalitéer? För du kan ju inte känna medkänsla utan att ha lärt dig vad det är och fått erfarenhet av det som orsakat någon annans lidande…

Äh, jag vet inte…

Tja, jag är ju inte riktigt med på det här med egot, så jag resonerar utifrån andra förutsättningar, tror jag.

Hahaha, knappt jag heller… jag testar olika teorier nu för att se vilken jag kommer att sluta mig till… om någon…

Men nu ska jag yoga och meditera en stund…

det var ju just det… är det kvaliteter, vilket jag tror det är… då är dom ju positiva och hör själen till så att säga och de negativa hör egot till… men för att få positiva kvaliteter MÅSTE vi känna de negativa känslorna som omvandlas till positiva kvaliteter..

jisses vad flummigt det låter… får grunna mer…

#54: Hat hör till egot, glädje till själen, menar du?

Kvaliteter borde väl vara FÖRMÅGAN att känna hat eller glädje eller vad det nu är?

Hhmm… får verkligen grunna över vad ÄR en kvalitet.

Men för mig är det omöjligt att en negativ kvalitet hör själen till, fullständigt omöjligt, men helt klart att egot har en mängd sånna….

Men om man tar det från början… vilka känslor är "medfödda" hos ett litet nyfött barn? Knappast hat, avund eller liknande. Det är ju "känslor" som utvecklas i takt med att egot utvecklas… har man då duktiga rådgivare omkring sig som hjälper en att bli empatisk och skapa stor förståelse så utvecklar man kvaliteter som medkänsla, empati och förståelse. Detta är vad själen tar till sig eftersom den är kärlek. Ju fler kvaliteter man utvecklar ju mer utvecklad blir då själen.

PRECIS, klart och koncist!

#57: Inte heller kärlek, medkänsla eller glädje är medfödda. Inga känslor utom rädsla är medfödda.

Hoppfull skriver inte medfödda utan om man har goda hjälpare som hjälper  en att utveckla det…

Jag tror inte heller att medkänsla och glädje är medfött, däremot kärlek tror jag faktiskt att man föds med förmågan att känna.