Jadu Farwuq, de beskrivningar jag läst och hört säger nog just som du tänker, att när man lämnar en nivå så "dör" man där och går över i nästa nivå.

Så ser jag på det.

det tror jag… de flesta dör fysisk/eterisk död… är kvar i sin astralkropp på något av astralplanen… tills man tröttnat… blivit mätt… sedan lägger du av dig den "kroppen" och kliver upp i mentalplanet och därifrån inkarnerar igen.

Men det finns väldigt många människor tror jag som inte kommer dit till det mentalaplanen utan inkarnerar från astralplanen direkt… de har ingen mental utveckling….

sedan har vi nog också dom lite högre utvecklade som knallar direkt till mentalplanet för de VET att de inte har sin utveckling där, de går direkt till de högre mentalaplanen

dvs att du kommer dit till dit du har nått i din känslomässiga och mentala utveckling…

det är just därför jag är oerhört skeptisk till att man kanaliserar andar… för var befinner dom sig…. vad tar du kontakt med…

Ja, det låter sant, när min storasyster dog hade vi kontakt med varandra dagligen i nästan ett år….Där pratade vi om allt mellan himmel o jord!
…..tills hon sa att hon måste vidare till en annan nivå där jag inte längre kunde ha denna enkla kontakt längre.

Det fick bli ännu ett avsked och nu har vi inte den kontakten längre, bara en stark känsla av kärlek när hon är nära mig.. 

Så det du skriver Farwuq tror jag på.

Hmm… Jag har hört talas om ett slags spöken som kan finnas i den astrala världen, dvs. kvarlevorna efter någon som hoppat upp ytterligare ett pinnhål, tydligen är värladarna "där uppe" mer lika än man anar.

Hur som, att dö är något väldigt "naturligt", man gör det tydligen flera gånger; undras om de som är på väg att "dö" i den astrala världen är lika nervösa som de som är i den fysiska världen?

#3 Snälla Camilla, berätta något av det hon sade, saker som är allmängiltliga och som kan förstås av oss andra.

Berättade hon något om hur hon hade det?

Jag tror att för å ha kontakt med en på de mentala höga planen så tarvas det en oerhörd clairvoyans som knappt någon fysisk offentlig person har…

astral världen är nog nästan en koipa av denna… fast ljusare… ifall man nu snackar de övre nivåerna av astralplanet

På mina astralutflykter har jag varit i en värld ganska lik vår men där saker - ibland - tycks lysa av egen kraft. Jag har varit på kaféer och träffat människor men de verkade lite udda, precis som att de förstod att jag var en levande och att de skulle hålla en låg profil mot mig.

jag har uppfattat att du i mångt och myckat skapar den världen där själva… genom begären…

så dess självmordsbombare som blir lovade dessa 100 jungfrur… får nog tyvärr dom …. ;))

kanske kasnke inte är det så….

Hon var strålande av kärlek och energi, humor i massor. Hon gick mer och mer över från att vara en ljusgestalt till att bara vara två strålande ögon.

Vid ett tillfälle begärde jag att få veta meningen med mitt och allas liv, vad som finns bortom universum, har universum ett slut osv…såna där svåra frågor.

Svaren som kom telepatiskt genom hennes strålande ögon(det var som om jag fick låna hennes medvetenhet) var glasklara, jag skrattade högt, allt var så enkelt, självklart och underbart! Minns att jag gång på gång tänkte, men att jag inte tänkt på detta innan!!!Så enkelt allt är!

Hon sa att detta får du inte minnas när du kommer tillbaka igen, det som lever kvar är en vetskap om att vi ska ta lättare på saker och ting, släppa in mera lekfullhet, glädje och liv i våra liv och att vi alla är precis lika viktiga pusselbitar i detta stora pussel.

Och att vi allla är så nära släkt med allt liv i universum och på jorden. 

Ja, det stora jag fick ut av detta är att jag hittade en ny livsgnista som aldrig kan slockna igen. Den dagen var den första dagen i mitt nya liv! Första dagen med ett leende igen :)

#9 Åh Camilla, vilken stark berättelse! Tack för att du delade med dig! Jag kan riktigt "se" hennes klara strålande ögon….

#9 Så vackert.

#8 Jag har funderat lite i den riktningen. Tänk viket fasansfull liv det blir med tiden om du får allt du vill, precis som du vill.

Ja det är ju det det blir…

hur ser du på att vissa kanske hoppar över astralplanet vid övergången?

Jag tror att astralplanet "ligger på vägen" så det måste passeras. Sen så tror jag att tiden där varierar helt beroende på vem man är och hur utvecklad man är. Skillnaden blir nog snarast att man slipper avigsidorna med de lägre nivåerna i det astrala, det är nog bara en fråga om att återhämta sig från livet och systematiskt släppa det kroppsliga, sedan så drar man vidare "uppåt".

Det här synsättet innebär ju en oåterkallelig stigning i vibrationsnivå för alla, eller? Om man så att säga stiger uppåt och det man lämnar "dör" så kommer ju alla till slut att vara på en högre vibrationsnivå, som en helt naturlig evolution, intressant :)

#15 så ser jag det…

#14 det är nog sant, man hoppar nog inte över i den meningen, man går snbbt i genom den, eftersom man kan släppa den kroppen inom en sekund so to speak… för att ta sig till den nivån som är "hemma"…

Kom precis att tänka på något.

Har ni läst Sture Johanssons  Resan till ljuset och/eller  Robert Monroes Yttersta resan? Där hittar man en del intressanta saker.
Sture Johansson leds genom de astrala världarna och får se en massa saker, både mindre trevliga och de som trevliga. När han nådde gränsen för det astrala så fick han och hans fru som var ledsagare åt honom gå igenom en port och där "släppa" sin astrala kropp, troligen gick de då över till det mentala planet. Där på den nivån mötte de då en ande som talade med Sture. (Detta var innan han mötte Ambers).  

Robert Monroe talar om olika sfärer i Yttersta resan. om jag tolkade honom rätt så hamnar de starkt troende i speciella sfärer anpassade för dem. De andra med öppet sinne slipper undan och hamnar på en nivå som ligger över dessa.

Så intressant det sista du skriver om sfärerna. Hm, får nog snart skaffa mig lite litteratur…

Har läst en historia om vad som händer när man dör - om än bara i detta liv. Vore intressant och höra era tankar om det som berättas. Texten är hämtad från en annan tråd där jag skrev:

Jag har precis läst en fantastisk historia som handlar om när Mellen-Thomas Benedicts hade en nära-döden-upplevelse (han visade inga livstecken under 1½ tim).

http://www.mellen-thomas.com/stories.htm src="http://overnaturligt.ifokus.se/Images/Buttons/linkArrow.png" alt="Länken öppnas i nytt fönster" />

Text hämtat från aktuell hemsida:

"After suffering from a terminal illness, in 1982 Mellen-Thomas Benedict ‘died' and for an hour and a half he was monitored showing no vital signs. Miraculously he returned to his body with a complete remission of the disease - and what may be the most inspirational near-death experience story known to date."

~ 

Har precis fått boken "Livet efter döden" av Deepak Chopra som lär handla om samma sak. Någon som läst den?