Jag skulle mer kalla det att din själ och solängel är det som styr över dig i mångt och mycket…

så i vissa lägen kan man tänka sig till döds, utan att det får den minsta inverkan på det fysiska ;)

beror helt på vad som är meningen med ditt liv och det vet ju egentligen bara själen…man själv kan ju försöka ta reda på det genom att lyssna till hjärtats röst… men den är svår, mkt svår å höra… eller kanske jag ska säga att den är svår att skilja från personlighetens röst.

Många säger att då tror du inte tillräckligt starkt.. att felet ändå ligger hos en själv. Så hävdar jag med det bestämdaste att det inte är.

Egot/personligheten har en enorm kraft att styra och ställa… men ligger det inte i din dharma att ha det på ett visst sätt, kommer det att motarbetas av själen och solängeln…

I grunden är det alltid själens om styr… så man är i en situation så länge man ska vara det och så länge det gagnar ens utveckling enligt själens syn på det hela…

Sedan betyder inte det att vi ändå ska kämpa att bli bättre… det kan ju vara det som är ens uppgift som personlighet att jobba på å bli bra… göra sin del… möta själen på halva vägen…

 bara mina spontana tankar omkring detta….

Jag tror att man kan vistas i så negativa miljöer så att kroppen inte klarar att hålla försvaret upp till slut. Jag tror att det kan vara så enkelt oxå så att det är ett rent fysiskt resultat på en långvarig extrem (fysisk och känslomässig)stressituation. Sedan att man tillåter situationen att pågå så länge är ju andra saker som exempelvis den egna självkänslan som avgör.

Jag tror att man kan bli frisk! Men jag tror att det förutsätter att man åtgärdat de saker inuti som tillät att personen fann sig i den situationen så länge så att kroppen kollapsade. Jag tror inte man blir frisk förrän kroppen är helt trygg i att man aldrig kommer att försätta den i en liknande situation igen. Jag tror även att kroppen behöver extra ren näring för att reparera alla celler som kollapsade när det hände.

Har du läst boken Resan av Brandon Bays? Om du inte har det rekommenderar jag den starkt!

#2: Jag tycker det låter otrevligt fatalistiskt … ?

:) jaa det där med att allt är förutbestämt är jag inte heller helt överens med… det känns så meningslöst då.

 # 2 - Skulle mitt sjukdomstillstånd vara nödvändigt för att min själ ska utveckla sig och bli större än egot? Är det så du menar?

# 3  - Men du är vi inne på ungefär samma tankebanor. När det bara blir för mycket negativt så hittar själen en utväg. Det som var så märkligt var att just denna sjukdom började att ploppa upp som svampar ur jorden just då i mitten på 90-talet.

Den där boken skulle jag vilja läsa, vet du om den finns någonstans att köpa? Förresten detta kan jag ju själv kolla!

Har kollat den nu! Där finns en negativ och en positiv synpunkt om boken. Den negativa handlar om hon skuldbelägger folk som är sjuka, men jag vet ju inte - har inte läst boken.

Detta med att skuldbelägga sjuka människor har jag råkat ut för förut, på en annan sajt, inte här på iFokus. Där var det många "förståsigpåare" som hade helt klart för sig att alla sjukdomstillstånd var eget skapande. Jag ifrågasatte då hur det förhöll sig med smittsamma sjukdomar, eller att bli bliten av en malariamygga. Då fick jag till svar att det är min själ som önskar bli biten av en malariamygga *suck*

Jag är lite "allergisk" mot sådant tänk.

#4 det må vara hänt,  men så förklarar jag iaf det hela  genom att det finns många där tankar inte funkar… tänka sig frisk menar jag alltså…

och när jag har studerar själen och utvecklingen så komemr jag fram till detta… men jag kan ju givetvis ha fel det är ju mina grunningar…

#5

ALLT är inte förutbestämt.. men de stora dragen…  och sjukdom skulle jag nog vilja hävda är de stora dragen… men som sagt därmed inte sagt att man inte skulle kunna göra nått åt det… men tankens kraft funkar ju inte på mig iaf…

men däremot att påkalla ett högre ljus har gjort det…

#6 Eventuellt, sa inte att det Är så… skulle kunna.. och om det är så så hjälper inte tankar hur mkt man än tänker… då hjälper bara att öppna sig för själen ännu mer inte att köra igång huvudet å tänka…

fast för vissa hjälper tankar… så jag ska inte säga varken bu eller bä… testa är väl det man måste…

#9: Jag skulle snarare tro att det där högre ljuset har givit dig avslappning och frid att komma i balans och börja läkas - på samma sätt som mitt tåräknande från "Balans mellan kropparna" givit för mig. Jag har aldrig fattat hur affirmationer förväntas kunna läka, de ger ju bara större anspänning .

Hahaha, jag jag är nödd att hålla med dig ang. affirmationerna Gronstedt, det är oerhört stressande att upprepa detta tusentals gånger HELT utan effekt, och än mer stressande sen när det kommer ett smart ass och säger att det är för att man inte vill!

Jag tyckte inte att hon skuldbelade någon i boken, däremot så går den ju ut på att alla kan bli friska från precis vad som helst… och det kanske är en aningens amerikanskt :) Men man får ta det med en nypa salt och njuta av det man gillar. Jag tyckte att den var kanonbra och har använt mig av övningarna för att hitta och hjälpa mina trauman att släppa greppet!

#7: Jo, jag är också allergisk mot det där att allt alltid ligger i mig, inte i någon annan. Om någon slår mig är det jag som har problem därför att jag upplever det negativt. Om en malariamygga biter mig är det för att min själ vill det. Om jag blir överkörd beror det min dödslängtan. Blääääää!

Jag skulle tro att ingen av oss här är själ ännu… fast vet gör jag inte… men som mest är vi det 10% … tror jag

och för mig blir det då någon annan..

jag dvs min personlighet som jag ju är till 90% vill inte ditt o datt och vill ditt o datt… 

själen vill nått annan

måste väl då kännas utmärkt att kunna skylla på själen?? det gör jag iaf…;)  flummar Mariann iväg…

Jag gör det som måste göras. Där det finns ett problem finns en lösning!

Men självklart kommer vissa sjukdomar för att stoppa oss när vi blint rusar åt fel håll!

Jag gick med dunder o brak in i väggen för 7år sedan, det var min stora räddning ser jag nu. Då rusade jag längre och längre ifrån mig själv, min själ bara för producera så mycket som möjligt,att bli accepterad av omgivningen.

Men att gå och säga att allt kommer från själen köper jag inte, men man kan välja att se det positiva i allt som sker.

#16 - I mitt fall kom min sjukdom dels som en "räddningsplanka" och dels som en riktig "örfil" för att få mig vakna upp och inse hur felaktigt jag levde.

Men frågan är varifrån kom sjukdomen (örfilen)? Från mitt eget undermedvetna eller från mina hjälpare?

Hur som helst så har jag lärt av örfilen och skulle såååå gärna vilja bli av med den

Men är det ingen här som tror att den fysiska kroppen kan slitas ut helt sonika så att den kollapsar helt utan att det handlar om hjälpare eller det undermedvetna?

Jooo det tror jag nog… jag tänker på alla människor som inte ännu har en själskontakt ens 10% de kan nog mkt väl slita ut sig fullständigt…

Men även de har ju en solängel som styr, frågan är hur mkt de styr… får liksom in i huvet nu : något som småskrattar och säger att de behöver inte styra så mkt då… för personligheten gör det så bra själv, försätter sig i knipa…

*fundersam*

Haha, jadu Mariann där har du rätt! Personligheten är inte att lita på! hihi

Jag har nog inte fattat det här ännu… men det du menar är att jag skulle ha kunnat haft (har kanske i så fall) en solängelk som styrt mitt liv till att vara ett långt helvete från det att jag var i de tidiga tonåren tills jag själv tog beslutet att gå i terapi (och flera år efter den börjat med)? Vad vill den "ängeln" uppnå i så fall?

Jaadu… ta ett snack med den!!  (ska jag äsga som inte kan  snacka med någon)

Nej skämt åtsido.. jag vet inte om det är så i ditt fall… men man säger ju att stora saker i livet är inte slump… Så jag skulle tro att det finns en orsak.. men vad…det vet jag inte.. eller så är det slump…

Asger menar på att allt ändå inte är förutbestämt till 100% utan saken kan ändras efterhand beroende på vad personligheten hittar på…

men jag tror på att de stora dragen är det… *fundersam*

Nog tror jag att det finns mening med allt som sker, det är bara en fråga ifrån var styrningen kommer från.

Jag vet ungefär vart jag ligger i världen, och jag tror jag vet vad jag kommer göra. Men jag har inte precis någon lust med det..

#24

kan du berätta.. vad du ska, men inte har lust till?

#18: Jag tror kroppen kan kollapsa, men att den inte gör det förrän den så att säga får lov. Jag drev mig själv att arbeta 110 % genom tre omgångar av "gåiniväggen" under ett par år innan jag erkände och tillät mig att bryta ihop. Men då blev det ett hopbrott som hette duga. Inte för att jag slutade jobba för det, förstås, för jag är envis som en röd gris och fullkomligt oförmögen att ge upp, men det hade kanske varit smartare om jag brutit ihop på riktigt och inte detaljplanerat det också …

Hahaha, kontrollbehov?

Jag tror dock som du, den kollapsar inte förrän den får ELLER när den gått sönder helt enkelt. Kroppen har ju ett stopp för där den går söner till slut.

Jag såg en intervju med Eva Fröhling (om jag inte är helt ute och cyklar) om när hon gick i väggen. Hennes kropp var då driven så hårt så att den slutade fungera, hon blev inlagd på sjukhus eftersom hennes fysiska funktioner helt lagt ner. Hon fick exempelvis dropp eftersom kroppen inte längre kunde förbränna mat, alls! Hela den fysiska apparaten hade slutat fungera för det fanns ingen energi kvar i henns kropp!

#26

får jag skratta?? skrattar from röd gris… riktigt ser dig ligga där och skriva upp HUR det hela ska gå till och till vilka nivåer mmm

men är inte grejen det ändå då… att man liksom låter inte kroppen styra utan man själv vills tyra över kroppen…

Detta är ju en stor process upp till 1 invigningen.. att man själv är herre över det fysiska därmed också kroppen… kika runt så ser vi hur många är igång med processerna till dne invigningen den första, där själen inkarnerar med 10%…

Kika på gymmen, kika på hälsofokuset, kika på personligutveckling, kika på tankens kraft… Det finns så många bevis för att en relativt stor del av mänskilgheten i väst iaf.. är på G med processerna till 1 inv. Lägger man där till alla processer i att mista också, arbetslöshet, hälsa, prestige… mmm

Ja… då står det klart och tydligt skrivet i neonskrift framför mina ögon iaf….

1 invigningen  då mästrar men det fysiska till stor del, man låter inte det styra över en som tidigare… självklart finns det eftersläpningar…

#27: Kontrollbehov? Moi? Fast jag ser det inte som kontrollbehov, jag ser det som kontroll och tycker att det är en egenskap att vara stolt över …

Fast jag har fått lära mig att ta paus ibland och låta kroppen vara ifred för att hinna ifatt och smälta mat eller läka skador. Det är då jag räknar tårna eller bra sitter och glor tills jag börjar drägla …

Jadå det är en egenskap man kan vara stolt över, åtminstone så länge den inte tar över.

Jag har varit överkontrollerad… det enda som inte lät sig kontrolleras, oavsett hur mycket jag slet, var kroppen! Den har vägrat all form av styrning hela mitt liv, gjort som den velat och liksom levt ett eget liv. Jag har ofta känt mig som en trasa som bara har fått anpassa mig efter kroppen och försöka göra det bästa av dess krumbukter… inga roliga krumbukter, och har jag inte varit lydig så har kroppen straffat mig ganska så hårt och länge efteråt!

#25 Hjälpa världen att bli en bättre plats. Alltså hjälpa människor. Och det har jag fan ingen lust med.. 75% av världen förtjänar att dö.

#30 Du kan inte styra kroppen.. för du är inte riktigt en del av den, om du ska ha kontroll över kroppen måste du kontrollera ditt undermedvetna, och det är inte lätt…