Spontant tänker jag att det är något fel när denna ständiga otillfredsställelse helt riktas mot yttre ting och inte mot inre. Och även när den riktas mot inre ting så måste man gå på kurs, gå hos den hetaste gurun, ha trendigaste radbandet och bli frälstast och upplystast på kortast möjliga tid, så man hinner i tid till nästa utveckling. Känns som om man missat något .

Mm, precis så tänker jag med. Men är människan så svag eller lättledd så att vi inte kan tänka själva och självständigt? För det är ju så många som förstår de här mekanismerna och hur de påverkar jorden men som ändå inte kan hejda sin konsumtion. Eller som du skriver Gronstedt, shoppar man inte prylar så shoppar man för att bli mest medveten. Men är detta otillfredsställelse eller handlar det om behovet av att vara bättre, behovet av att mäta sig med andra?

Jag tror faktiskt inte människan som djur är speciellt självständig och tänkande.

Spelar det någon roll om man är otillfredsställd i största allmänhet eller otillfredsställd för att man inte är bäst?

Jag såg inte programmet, kanske går det i repris. Satt i stället och såg på "Det okända" på TV4+.

Det är en intressant frågeställning, detta om begäret. Blir det kanske så att när vi har de mest elementära behoven tillfredsställda så har vi tid/ork/pengar över till att konsumera.

Nu vet jag inte vad som blev sagt i programmet men mycket av vår konsumtion är ju väckt av reklamen både i tidningar och TV. Alla inredningsprogram väcker ju också vår lust att göra om hemma. Personligen så är jag mycket påverkbar när det gäller dessa program eftersom jag tycker om att skapa i färg och form.

Det finns förmodligen också att behov av känslan av helhet i detta prylarnas tidevarv, vi känner att någon saknas i vår tillvaro och tror det blir trevligare med en shoppingrunda istället för att blicka inåt och söka efter den inre tillfredsställelsen.

Var det någon som begrep detta svammel??

Hmm, ja alltså jag tänker mig att uttrycket kan te sig olika. Vill man bli bäst måste man ju inte ha det dyraste prylarna, då kan man ju jobba sig till erkännande och kanske få tillfredsställelse därigenom.

Men jag funderar mera på hur mycket av de här behoven som är skapade för att vi just ska vilja ha mera och konsumera mera. Jag vet i alla fall att när modet skapades så var det av en man som helt medvetet gjorde kläderna för smala för kvinnors kroppar och när han frågades om varför svarade han: ja så att kvinnorna ska ha något att sträva efter (alltså fokusera på för att flytta fokus från viktigare saker…)!! (åtminstone om mina föreläsare i skolan haft koll på sitt material!)

Jag ser konsumtionen som ett surrogat för att folk tror lyckan kommer med nästa pryl… det ger en lycko kick att handla…

Detta kommer å fortsätta tills folk är mätta på det och inser att lyckan ligger inte utanför sig själv… men man märker ändå tendensen bland folk att många börjar inse det, men har svårt å bryta gamla vanor…

varje männska utvecklas åt det hållet att bli mer o mer analyserande… och tillslut når även de konsumtions galna fram till att inse att det finns andra värden….

var sak har sin tid… det är en fas alla ska igenom bara…

Så ser jag det.

En annan tanke är att man inte riktigt vet vem som ligger bakom vissa TV-program, trender osv. Är det någon som medvetet försöka påverka oss för att tjäna pengar på oss??

Reklam är reklam, men hur mycket annat vi ser och läser är egentligen reklam men i en annan "kostym" ?

#1 Jag håller fullständigt med dig om att allt är någon sorts tävlan och tillbehören måste köpas. Till och med det innre sökandet.