![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Glädje och frid utan vidare anledning
Bilden är AI-genererad
Ibland kan man märka att man kommer på sig själv med att vara nöjd, tillfredsställd, och glad helt utan vidare anledning. När jag var yngre kom ibland tanken när jag kände mig så här; "Av vilken anledning är jag egentligen glad?", och eftersom att jag oftast inte hade en direkt anledning, så kom efter den tanken en känsla av nedstämdhet. Man bör ju ha en anledning till att vara glad… Eller? Till exempel att man köpt något nytt, att man har tillräckligt med pengar… med mera. Dessa saker är inte fel att vara glad över, tvärt om.
Men man kan också vara glad utan vidare anledning. En förnöjdhet som helt enkelt kommer från insidan…
Nu för tiden om jag kommer på mig själv med att ha den glädjen i stunden, och tanken kommer; "Men, jag har ju ingen direkt anledning att vara glad just nu." Då kommer sällan den där nedstämda känslan per automatik efter som förut.
Jag vet nu med mig, att "äkta glädje" kommer från inom. Men det kanske inte är riktigt den glädjen som man oftast föreställer sig. Ett bättre ord är kanske en inre frid. En förnöjsamhet av att bara vara… att få finnas till, hur hårt livet än kan te sig emellanåt.
Så glöm känslan av att man hela tiden behöver ha en yttre anledning för att känna frid, och glädje. Den verkliga glädjen, är Själens glädje. Varats glädje.
Och den räcker gott nog.😊
#0:
Det som du menar är nog den sortens lycksalighet som kommer inifrån, som inte är beroende av yttre omständigheter. Det som är vår sanna natur när man ger den chansen att uttrycka sig. 😊
#0
Vad fint och sant skrivet av dig.😊 Känner samma sak, det är som att vara i noll punkten. Sinnet lurar oss med sina uttryck, det som kommer inifrån. Vår sanna natur är uttryckslös, den bara är. 💜
#1:
Ja, exakt! En inre frid och lycksalighet. 😊 jag saknade lite ord att benämna den med… Tack för ditt tillägg.
#2:
Tack! Och ja, precis så är det. Sinnet lurar oss, känslan som kommer efter kan skugga den inre friden, och lycksaligheten. Men lycksaligheten kan aldrig riktigt släckas, eftersom dess källa är den sanna naturen som vi på djupet är.
- Redigerat 2026-08-07 11:24 av [snowy00]
#0: Ja, jag kan känna igen mig. Jag har ju ingen anledning till att känna så här…
Det var en grund tanke som så gott som alltid ploppade upp. När jag kände mig
Nöjd, glad eller tillfreds…. för katadtrofer väntade runt hörnet
Det fanns ju så otroligt mycket att faktiskt inte vara glad och nöjd över.
Och sen när jag väl kunde köpa den där saken som jag ville ha… så blev jag ju glad. Men det var en sorgligt kort upplevelse… Det får mig idag att tänka på tomheten - avsaknaden av det som borde vara en självklarhet - fast det inte är det….. för väldigt många.
Närhet- trygghet- gemenskap- värme och omtanke.
Idag när jag ser tillbaka på mitt liv känns det som jag gått balansgång mellan ljus och mörker….. och är idag väldigt tacksam över att den där glada spralligheten, lugnet och stillsamheten ändå har följt med mig…. hit till idag. 🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#4:
Fint skrivet, tack för din reflektion.😊
"Idag när jag ser tillbaka på mitt liv känns det som jag gått balansgång mellan ljus och mörker….."
Kanske är livet så för de flesta? Grejen är nog att inte trycka undan mörkret, och inte vara rädd för ljuset. Att uppleva och acceptera båda sidorna av myntet fullt ut…och samtidigt inse att man är skild från, och bevittnar, de båda…att "leva i Världen, men inte av den"…
- Redigerat 2026-08-07 18:17 av [snowy00]
Något jag också kom att tänka på idag, är att även om jag någon gång går runt och känner mig nedstämd, så kan en liknande tanke säga i mitt huvud: "Vad har jag egentligen för anledning att gå runt och känna mig nedstämd så här?". Och då släpper en stor del av nedstämdheten…tvärt om till vad jag beskrev i #0 på något vis.
- Redigerat 2026-08-07 18:20 av [snowy00]
#5: Ja, precis så 🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#7:
🤗
#0:
Jag läste det här redan igår, men i värmen gick det inte att samla en enda vettig tanke. 😄
Jag tycker det är fint det du skriver om att glädjen inte alltid behöver ha en anledning. Vi är så vana vid att söka orsaken till allt vi känner, som om även glädjen måste kunna förklaras. Men den där stilla förnöjsamheten över att bara vara behöver egentligen ingen förklaring. 😊
#9:
Ingen fara. Jag tänker så, att ni nog inte orkar vara helt lika aktiva som vanligt här när ni har denna värme.🤗
Tack. Så är det! 😊
Starta ny diskussion