Vilken undergång?
Om du inte gör si eller så
kommer du att gå under.
Jag vet inte
hur många gånger
jag har läst sådana budskap.
Från människor
som säger sig vara här
för att hjälpa mänskligheten,
höja dess vibration
och leda människor
mot frihet.
Och varje gång
jag läser sådant
kan jag inte låta bli
att undra.
Vilken undergång?
Är det krig?
Sjukdom?
Att förlora sitt barn?
Att bli övergiven?
Att leva i ensamhet?
Att förlora sitt hem?
Att bli utsatt för våld?
Att dö?
Det finns mycket
som kan hända en människa.
Och mycket av det
är fullständigt fruktansvärt.
Men när jag läser
den här typen
av andliga budskap
får jag känslan
att de syftar
på något annat.
Något ännu värre.
Som om det finns
en andlig katastrof
som väntar den
som inte vaknar i tid.
Och det får mig
osökt
att tänka
på de stora religionerna.
På kristendomen,
som också länge
har talat om
att den
som inte väljer
den rätta vägen
går förlorad.
Är det egentligen
så stor skillnad?
Förr var det helvetet
som väntade.
Idag verkar det vara
den andliga undergången.
Förr behövde du
bli frälst.
Idag behöver du vakna,
höja din vibration
eller göra
tillräckligt
med inre arbete.
Språket
har förändrats.
Men själva mekanismen
verkar inte
ha förändrats alls.
Först ett hot.
Sedan en rädsla.
Och därefter
en väg
som sägs leda
till räddning.
Som om det fanns
något ännu värre
än sjukdom,
förlust,
krig
och död.
Och redan det
är brutalt nog.
Det värsta
som kan hända.
Och när jag säger
att det är det värsta
som kan hända,
menar jag det.
För efter det
finns ingen
större katastrof.
Ingen andlig undergång.
Ingen kosmisk bestraffning.
Människan
kan gå sönder.
Kroppen
kan dö.
Psyket
kan kollapsa.
Men det vi verkligen är
kan inte dö.
Kan inte gå förlorat.
Kan inte gå under.
Så i slutändan
spelar det ingen roll
för
det vi verkligen är
om vi arbetade
med oss själva
eller inte.
Om vi höjde
våra vibrationer
eller inte.
Om vi kom
till insikt.
Eller aldrig
gjorde det.
För i slutändan
är det värsta
som kan hända
att vi dör.
Att kroppen
är borta.
Att berättelsen
tar slut.
Och att allt det
vi trodde
att vi var
faller bort.
Kvar finns bara
det
vi verkligen är.
Vår sanna natur.
Om du vill
kalla det
Gud,
Källan
eller rent medvetande.
Det spelar ingen roll.
Men det
lider inte.
Och det
gäller oss alla.
Oavsett
vad vi trodde.
Oavsett
hur vi levde.
Oavsett
hur andliga
vi ansåg oss vara.
Så var finns då undergången?
#0:
Det som du beskriver är ett arketypiskt mönster som är så djupt rotat i i människans psyke att det dyker upp i nästan alla religiösa, esoteriska och pseudoandliga system. Människan är evolutionärt programmerad att reagera starkare på hot än på neutral information.
System med hot och belöning är psykologisk arkitektur för att styra människor. Denna mekanismen förekommer även inom sekter, politik, föräldrarskap (gör läxan, annars…..) och annat. Det är ett arketyptiskt, evolutionärt och psykologiskt grundmönster som nästan alla pseudoandliga och religiösa system bygger på.
Pseudoandlighet är en modern variant av religiösa kontrollsystem:
“Du är född i synd” (kristendom). “Du har dålig karma” (österländska religioner)
“Du har låg frekvens” (new age). “Du är i 3D och måste uppgradera dig” (new age).
Sammanlagt säger alla att det är någon fel med oss och att vi måste följa en viss väg för att inte hamna i pisset. Följer vi vägen blir vi belönade. Men det är inte andlighet utan marknadsföring.
Dessa system bygger inte på andlighet utan på ett arketypiskt mönster av rädsla och hopp som aktiverar människans evolutionära drivkrafter.
Verklig andlighet saknar både hot och belöning.
Skillnaderna mellan andlighet och pseudoandlighet är följande:
Pseudoandlighet:
“Om du inte höjer din frekvens kommer du inte upp i 5D.”
Verklig andlighet:
“Se verkligheten som den är.”
Pseudoandlighet:
“Du måste rensa karma, annars fastnar du.”
Verklig andlighet:
“Var närvarande.”
Pseudoandlighet:
“Du måste följa processen.”
Verklig andlighet:
“Undersök själv.”
Verklig andlighet kräver ingen tro, lovar inga uppgraderingar och hotar inte med konsekvenser. Den handlar om att se verkligheten som den är. Pseudoandlighet däremot behöver hotet för att skapa beroende och belöningen för att skapa identitet. Därför liknar alla pseudoandliga system varandra, oavsett om de talar om synd eller vibrationer.
#0: 🙏
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
I en gratistidning, som kommer hem i brevlådan en gång i veckan.
Brukar en pastor skriva artiklar, där han i sin vardag har sina liknelser till bibeln.
Som jag brukar ögna igenom, kan inte annan än låta bli att le.
Tänk om vi inte hade uppfunnit Gud,
vem skulle vi då tro på.
- Redigerat 2026-07-19 18:03 av Gråeld
#3:
Det har ju uppfunnits tusentals gudar genom tiderna. 😊 Religioner är som smörgåsbord. Man kan ta för sig vad man vill. Var och en hittar sin smörgås. 😄
Behövs Gud?
Vad har vi för nytta av Gud.
Vi har ingen nytta allas av Gud.
Gud är nog det mest onyttiga som finns.
Gud är en relation, som vi inte kan hålla ifrån oss.
Vi älskar väl inte för att vi ska ha någon nytta av det, utan för att vi inte kan låta bli.
Så Citerar ur boken ' släpp fången loss'
Av KG Hammar fd. Ärkebiskop
Kanske är det så med all annan tro också, som uppfinns.
- Redigerat 2026-07-19 18:28 av Gråeld
#5: Så är det nog 😊
Ja, till slut går vi alla under. I alla fall den "falska delen". Klart det gör ont, när man identifierar sig med den.🙄..