#0: I vår djupaste essens. Finns det inget som skiljer oss åt.

Väldigt klokt och
insiktsfullt skrivet.🙏Inte bara rubriken i sig utan hela texten.

Ibland tänker jag att hela den verkliga verklighetens uppbyggnad är en villfarelse, en utopi. Någonting som är så långt ifrån vår inersta essens som det bara går att komma.

Allas olika viljor
Allas rop efter bli sedda, uppmärksammade och älskade.

Alla gruperingar och uppbyggandet av vad vi är som mäts efter kvalifikationer, rikedommar och så alla möjliga hiarkier. Där någon alltid står över eller under någon annan.

Där den jämlika mänskligheten inte räknas.

Fint skrivet av er båda.🌸

#1:

Ja, de två extremerna. Från enhet till separation. Det inre, det yttre. Och sen insikten om att de två inte existerar.😊

#2: Tack!

#0:

Ja, bra skrivet!

Vem som skapar sådana roller söker betydelse genom egot. Men den andliga vägen innebär att skala av sig alla roller, att inte identifiera sig med dom. Så länge som egot är upptagen med sådana rollspel tar det oss längre bort från ett andligt medvetande. Ett andligt medvetande känner inga roller, det känner bara att vara.

#1:

Tack 😊 Ja, och kanske är det just berättelserna om vilka vi är som gör att vi upplever oss så olika, trots att det i vår djupaste essens inte finns något som skiljer oss åt. Kanske är det alla roller, identiteter, hierarkier och berättelser som får oss att så lätt glömma det vi faktiskt har gemensamt 💚

#2:

Tack 💚

#4:

Tack. Ja precis 😊

#5: Ja,jag tänker att det är så.

#5:

Det stämmer nog..🤔 har vi inga berättelser som vi identifierar oss med…då finns det heller inget som tycks skilja oss åt. I tystnaden är vi alla lika.💕