#0:

Där ser man att "nobody is perfect", inte ens Buddhas lärare. Men åtminstone erkände han att det inte finns mycket mer som han skulle kunna lära Buddha.

I början på en andlig väg är det ju så att man lyssnar på andra och läser böcker. Man har ingen erfarenhet och vet inte vad som är viktigt och vad som är irrelevant. Somliga stannar i den fasen medan andra inser att ord bara är koncept och inte verkligheten.

Utifrån den insikten hamnar man i den "mogna fasen", där man släpper alla dessa koncept, föreställningar, teorier, modeller och trossystem. Man släpper behovet av att förstå med huvudet. Det är här den verkliga vägen börjar.

Vägen börjar med att man behöver en karta. Sen måste man kasta bort kartan. Först behöver man ord. Sen måste man gå bortom ord. Först behöver man modeller. Sen måste man se att dessa modeller är ett hinder.

Böcker, ord och skrifter kan inte ge en verkligheten. De kan bara peka mot den. Jag slutade upp att läsa böcker för 15-20 år sen. Speciellt reiki böckerna läste jag många av. Men någon gång insåg jag att författarna inte kan lära mig någonting längre. I stället tittade jag i mig själv och började att utveckla egna tekniker att arbeta med reiki. Senare fick jag reda på att Usui lärde sådana tekniker i Japan. Men man lär dom inte i västerlandet. Vi har all visdom i oss själva. Ord och skrifter hindrar oss bara att upptäcka dom.

#1:

Nu vill jag först bara säga att detta så klart nog inte är en berättelse som beskriver Buddhas liv exakt (alltså boken), utan troligtvis har författaren fyllt i ganska mycket själv (utifrån hans perspektiv).
Men det kanske de som läser här redan förstår.😊

Men ja, jag håller helt med dig. Ord står mest oftast i vägen. Tidigare, för ändå ganska länge sedan nu, så läste jag massa "andliga böcker", och såg massa "andliga videos"…mycket för att jag var nyfiken, men säkert kände jag också att jag kunde lära mig något av dem.
Nu mer läser jag ändå ganska lite "andlig litteratur" (i stort sett ingen…), och ser inte så ofta på andliga videos. Men när jag gör det är det nog snarare pga att det är lite avkopplande, om inte annat.
T ex denna boken om Buddha, ser jag som en egentligen helt vanlig roman (skönlitterär berättelse) än en andlig bok som kan lära mig något.
Så det är nog "avkoppling i hängmattan" mer än något annat.
Allt det de beskriver blir nu mer en upprepelse för mig…jag har hört det mesta förr… och har mina egna erfarenheter som ingen bok, eller lärare skulle kunna nå.😊

#2:

Visst kan det vara intressant att läsa om Buddhas liv. Det är ju bara historia som man an intressera sig för.

#3:

Precis 😊

Tilläggas kan väl att i boken berättades det också att Buddhas denna lärare blev väldigt arg på Buddha, när han ifrågasatte läraren.

Jag tänker nog att den där läraren inte helt riktigt levde som han lärde ändå… Men men, nobody is perfect…😉😄

#5:

Då var han väl fortfarande ganska egostyrd och tog sig för väldigt viktig, om han blir arg för att ha blivit ifrågasatt. Man kan ju argumentera sakligt i stället.

#0

Jag tycker att det första citatet är särskilt intressant.

Så som jag tolkar det bygger det på idén att man först lär sig sanningen och sedan börjar leva den.

Men jag tänker att det egentligen är tvärtom.

Man kan inte bestämma sig för att leva sanningen.

Om insikten är verklig förändras livet av sig självt.

Det är alltså inte den inlärda kunskapen som förändrar människan, utan den direkta erfarenheten 😊

#7:

Det håller jag med om. Kanske är man inte ens riktigt medveten om att man lever sanningen till en början…det kanske går så spontant, med andra ord, så att sanningen lever sig själv, genom människan.😊

#8:

Ja, jag tänker också att det sker spontant. 😊 Det jag ville peka på var egentligen att det inte är viljan eller den inlärda kunskapen som förändrar livet, utan själva insikten.

#9:

Så är det nog 😊