Tolkningar om verkligheten
Människor skapar hellre mening än att lämna ett fenomen oförklarat. Om det saknas data för att förklara ett fenomen, fyller hjärnan ut dessa luckor med något som den känner eller/och kan föreställa sig.
Det är ett mönster som har ett evolutionärt ursprung. Det var bättre att misstolka ljudet av vinden som ett rovdjur än ljudet av ett rovdjur som vinden. Det hjälpte människor att överleva.
Men på så vis ser man inte verkligheten som den är. Man tolkar upplevelser genom de berättelser som vi har fått av andra t.ex. kulturen som man växeer upp i. Var och en har sin egen tolkningsram.
Bibeln berättar om en gud som ingriper, satan, änglar och demoner. Det pratas om tecken och prövningar. Inom new age pratas det om guider, kanaliseringar och dimensioner.
Inom New Age plockar man lite Bibel, lite buddhism, lite taoism, lite shamanism, lite hinduism och blandar ihop det till ett eget system. Men eftersom dessa traditioner motsäger varandra, blir tolkningarna av upplevelser lika förvirrade som blandningen. Det är därför Osho och andra upplysta säger att man måste släppa alla trosföreställningar. Annars ser man inte verkligheten, man ser bara sina lånade idéer om den.”
Inom new age belönas deras sätt att tolka verkligheten om man använder sig av deras föreställningsram. Inom religioner belönas det att tolka händelser genom det som bibeln säger.
Men vem som går en andlig väg försöker att se verkligheten som den är och inte genom berättelser som man har fått av andra. Detta belönas inte, varken av religioner eller new age. Man får t.ex. mothugg om man inte tror att det var en ande som var ansvarig för ett fenomen eller blir avstängd från forum. Förr i tiden var det ännu värre. Spinoza blev förklarad som "fågelfri" för att han tänkte själv.
Nån gång kommer man till ett ställe där man måste välja mellan att följa någon sorts mainstream rörelse, eller om man gör som de upplysta säger, kastar alla dessa berättelser i soptunnan och ser till att dessa föreställningar inte smyger sig in genom en bakdörr.
#0: Exakt! Någonstans på vägen inser man förhoppningsvis att man faktiskt behöver välja sin egen väg. Istället för att blint följa någon annans.
🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Just det. Det var jättebra skrivet. Tack för det 😊
#1:
Somliga inser, somliga inser inte och somliga inser inte att de inte inser. 😊
#2:
Tack! 🙂
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0:
Det var bra förklarat.
I början av sitt "andliga" intresse så vet man nog inget annat än att följa andra. Man har ju på något sätt inget att jämföra med. Och gärna får det vara något som lovar "guld och gröna skogar"…för vem vill inte ha det..?
När sedan acceptansen förhoppningsvis kommer, över det som verkligen är. Får man hoppas att man inte flyr sin väg. Att besvikelsen inte blivit för stor.
Men när man väl har insett vad andlighet är på djupet…så finns ingen återvändo. Man har sett klart, en gång, och den gången var nog.😎
#5:
För mig fanns det ingen att följa. Det var ju i början på 80-talet som min väg började. Det fanns inget internet, ingen new age rörelse och inte ens esoterikmässor. Det fanns bara böcker, fast ett mycket mindre antal än idag. Jag började med att läsa Castaneda, sen Michael Harner, sen psykologi (C.G. Jung) och en massa böcker om hur medvetandet fungerar.
När new age rörelserna startade i början på 90-talet granskade jag en massa saker, som tarot, som fungerade för mig. Jag testade ut att pendla och läste böcker om det, men det fungerade inte så det kastade jag i soptunnan. I mitten av 90-talet lärde jag reiki och hade jag mina samadhi erfarenheter och sen kastade jag allt möjligt i soptunnan som jag hade på min "radar". Min inre lärare var reiki energin.
- Redigerat 2026-06-17 10:21 av Condor
#6:
Ja, på många sätt var det ändå bättre förr. Så även inom detta.
Det finns nog tonvis med "skräp" där ute på internet, att fastna i om man är ny.
Själv minns jag ändå i början av min andliga väg, att jag ganska ofta besökte biblioteket och läste i, och lånade böcker av t ex Osho. Internet var ju heller inte lika "stort" då som nu…men visst började det komma en hel del skräp redan då, på t ex Youtube.
Men som tur var fanns det "motpoler" till skräpet, så som Tolle, Mooji, Adyashanti, Burt Harding, och så klart fanns det ju även då videos med Osho…men för många räcker nog inte de motpolerna, för att inte fastna helt i skräpet.😕
Ps.
Den inre läraren är ju så klart den bästa läraren.
Och den bästa yttre läraren, är ändå den som visar vägen till ens inre lärare.
#7:
Dom som sprider skräp är dom som hörs mest och internätet bidrar till utspridningen till väldigt många. Det finns ju inte lika många personer som Tolle, Mooji eller Osho som det finns skräpspridare och vilseledare.
Egentligen kan man lätt känna igen skräpspridarna. De har finpolerade hemsidor med en massa ljusbabbel, där de har framställer sig själva omgivna av ljus och somliga sätter till och med en gloria på huvudet. Något som jag aldrig har sett upplysta göra. 😄
#8:
Jo, precis. Vad ska man säga..?😄 En gloria på huvudet…😂
#9:
Ja, det var Lundberg i en av sina youtube klipps. 😄😂
Starta ny diskussion