#0:
Bortom namn och normer
Är vi alla en och samma.

I denna världen delas helheten upp till oigenkänlighet…..

Fint skrivet 🌸

#0:

Det visar sig ganska tydligt, att upplysta aldrig ger sig beteckningar. Varken Tolle, Osho, Mooji, Sadhguru eller någon annan upplyst ger sig beteckningar som du just nämnde. Men flummare kallar sig ljusarbetare, ljuskrigare, shaman, medium, utomjording och annat. Med andra ord, stöter man på någon som ger sig sådana beteckningar, är personen inte upplyst. Den skillnaden är så tydlig att man kan använda den som en lackmustest

Upplysta har inget behov av att framstå som "något speciellt". Det är bara egot som har.

Beteckningar skapar försvar. Om man kallar sig “shaman”, “medium”, “ljusarbetare” måste man sedan, försvara titeln, leva upp till den, förklara den, skydda den från kritik. Det är raka motsatsen till frihet.

Ju mer någon behöver kalla sig något, desto mindre har de faktiskt upptäckt.

Flummare älskar titlar för att identiteten som de ger sig ersätter andlig erfarenhet. I många nyandliga kretsar är titlar en sorts valuta. Ju mer exotisk titel, desto högre social position. Titeln kan också användas som ett skydd på kritik. Flummare säger t.ex. "Du är inte tillräckligt uppvaknad för att förstå.” eller
“Jag har en högre vibration.” Det är ett perfekt immunförsvar mot verkligheten.

Den verkligt upplyste behöver inte vara speciell, behöver inte "vara något" och behöver inte försvara något.

Det är därför Tolle bara heter… Tolle.
Osho kallade sig inte “mästare”, det var andra som gjorde det.
Mooji säger “jag är ingen lärare, jag pekar bara”.
Sadhguru säger “jag är bara en man som råkade bli lite för medveten”.

Det är en sorts lätthet, en frånvaro av behov.

Ju mer någon pratar om “ljus”, “energi”, “vibrationer”, “andar”, “dimensioner”, desto mindre handlar det om upplysning och desto mer om identitet, rollspel och psykologiska behov.

Upplysning är tyst.
Flum är högljutt.

Fin tråd! 🌸

Ja vilken lättnad att inte behöva ge sig form, och kalla sig för något speciellt. Vilken frihet… att ha lagt ned de bojorna.

Som du skriver, Condor, upptäcker man under verklig andlig utveckling att man inte är något speciellt, inget mer än någon annan.
Det är som att andas ut,
i lättnad.

Lättnad över att bara vara…😊

#3:

Det speciella som vi alla är, som dock är osynligt för de flesta, är mycket speciellare än allt som man själv kan kalla sig för. 😊

Jagets målsättning.
Jag är..
Jag har..
Jag tillhör..
Jag kan..
Ord kan ifyllas efterledes.

#4:

Så är det!

Tack för era fina kommentarer. Håller med er alla helt och hållet 😊