Ibland läser man på nyandliga sajter saker som "det där är din sanning och det här är min sanning", som om det skulle finnas flera olika sanningar. Det kan vara ett sätt att undvika att säga "du har fel" för att undvika en konflikt. Om en övertygelse är kopplad till ens självbild blir det lättare att kalla den “min sanning” än att riskera att den ifrågasätts.

Men det kan också vara så att de nyandliga har missuppfattat någonting som Osho sa. Han sa att en sanning först blir till den egna sanningen om man själv har erfarit den. Annars förblir det en tro, även om tron skulle vara korrekt.

Tro är något som man accepterar utan egen erfarenhet. Det är lånad kunskap och intellektuell förståelse. Erfaren sanning är förkroppsligad, direkt upplevd och transformativ.

När människor säger “min sanning” idag, använder de det ofta som ett psykologiskt skydd, för att slippa bli ifrågasatta, för att slippa skilja mellan känsla och fakta och för att undvika konflikt.

Fast även det som man har upplevt måste inte nödvändigtvist vara en objektiv sanning, eftersom sinnet kan feltolka upplevelsen. Sinne och tolkning är fulla av illusioner och ibland tolkar man upplevelser enligt den egna föreställningsramen. Ett ljud eller en känning kan lätt bli till ett spöke eller en ande.

Upplevelsen är sann, tolkningen är en hypotes. Men i många nyandliga sammanhang presenteras tolkningen som om den vore själva upplevelsen och därmed oantastlig.

Osho uppmanade människor att misstro sina tolkningar och gå djupare in i själva upplevelsen. När man håller isär upplevelse och tolkning händer något befriande. Upplevelsen får vara ren och sann, tolkningen blir lekfull, öppen, undersökande, man fastnar inte i dogmer och man blir mindre sårbar för självbedrägeri

Det är en sorts andlig mognad.

Motsatsen till denna sortens andliga mognad har blivit till en affärsmodell med mekanismen "upplevelse och tolkning".

Exempel: någon upplever något oförklarligt. En "expert" tolkar det som "det är en ande" eller "du har ett portal i huset" eller "du är medial" och sen finns det motsvarande tjänster som husrensning, kurser i medialitet och andliga guider som tar betalt.

I många nyandliga miljöer är det socialt belönat att tolka allt som “andar”. Och så är det förstås mer spännande att tro att man är omgiven av andar än att huset knakar. Man blir "en av dom", ett "medium" en som ser och det känner sig egot bättre med än en "tråkig" förklaringsmodell till upplevelsen.

När tolkningar blir till affärsmodeller händer det något som är ett hinder på den andliga vägen.

Man slutar att undersöka, man slutar att tänka kritiskt, man slutar skilja mellan upplevelse och förklaring och man blir beroende av “experten”.

Det är just detta mönster som kan vara en fälla på den andliga vägen.

Andlighet börjar inte när man accepterar tolkningar, utan när man börjar undersöka dem.