Kontroll är inte andlighet
Jag kom just att tänka på något
som verkar vara nästan universellt i andliga kretsar.
Det handlar om viljan att skapa, forma och styra livet.
Att manifestera det vi vill ha, undvika det vi inte vill ha,
att tro att vi kan korrigera vår verklighet
så att den passar oss bättre.
Här har jag valt att kalla det kontroll-andlighet.
Den visar sig överallt: i intentioner, affirmationer, kurser, tekniker.
“Allt jag vill ha ska komma till mig.”
“Harmoni ska skapas.”
“Jag ska bli bättre, starkare, mer upplyst.”
Det finns en tro på att livet kan vikas och formas,
som om vi vore skulptörer och verkligheten lera.
Men verklig andlighet ser inte ut så. Inte för mig i alla fall.
För mig handlar andlighet om något helt annat.
Om att släppa försöken att styra,
att sluta jaga det vi tror att vi behöver,
att sluta bedöma livet och låta det vara som det är.
Då uppstår stillhet.
Då uppstår kapitulation.
Och när kapitulationen är total,
ser vi att livet inte behöver förbättras.
Och kapitulation kommer inte ur styrka,
utan snarare ur trötthet.
När vi inte längre orkar hålla ihop en verklighet
som aldrig var vår att styra.
För det är inte vad vi gör i världen som det handlar om,
utan hur vi förhåller oss till världen.
Kontroll-andligheten säger:
“Jag ska skapa harmoni.”
Verklig andlighet säger:
“Harmoni finns när jag inte stör.”
Kontroll-andligheten säger:
“Jag ska manifestera det jag vill ha.”
Verklig andlighet säger:
“Jag ser vad som redan är här.”
Kontroll-andligheten säger:
“Jag ska bli bättre.”
Verklig andlighet säger:
“Jag slutar försöka bli något.”
Kontroll-andligheten säger:
“Jag styr min energi.”
Verklig andlighet säger:
“Jag låter livet vara som det är.”
Och här blir det riktigt klart:
Kontroll-andlighet är handling.
Det är att söka resultat. Att vilja förändra.
Verklig andlighet är mottagande.
Det är att se det som är, utan att döma, utan att agera, utan att jämföra.
Vi kan kanske få livet att gå lite lättare.
Vi kan kanske manipulera verkligheten till vår fördel —
få det jobb vi vill ha, den lönen, den partnern, det huset.
Men det är inte stillhet.
Det är inte kapitulation.
Det är inte verklig andlighet.
Verklig andlighet handlar om att vara här,
helt, fullständigt, utan villkor.
Att se livet som det är,
inte som vi önskar att det vore.
Och i det, när vi släpper kontrollen,
uppstår en stillhet
som är större än alla intentioner.
Kapitulation är inte passivitet.
Det är klarhet.
Att se att livet redan rör sig,
med eller utan våra ansträngningar.
För i sin kärna är kapitulation en frihet
från vilja,
från begär,
från alla försök att manipulera livet.
Att vila i det som redan är,
utan att försöka göra det annorlunda.
#0:
Det som du pratar om är det som kallas Wu Wei.
Kontrollandligheten skulle jag kalla för pseudoandlighet, för det har ingenting med andlighet att göra. Osho sa, att antingen pratar man själv eller så pratar gud. Wu Wei är att låta gud prata. Kontrollerar man, pratar man själv och gud håller tyst.
Jag kommer ihåg en satsang med Samarpan, när någon av lyssnarna ställde en fråga om energier och chakras. Samarpan svarade att han inte intresserar sig för sånt eftersom han låter gud ta hand om dessa saker. Man behöver bara se till att inte störa sina energier, t.ex. med egotrips, så är allt i harmoni.
Skiljer ni då på kontroll inom just andlighet, och i övriga livet? Nu vet jag att egentligen så går det inte att skilja andlighet från övriga livet… 😊 Men om jag t ex kör bil, så måste jag kontrollera bilen, t ex styra den, för att inte köra av vägen. Det gäller ju även t ex träningsrutiner… Är inte det en form av "kontroll"?🤔 Eller tänker ni på just t ex meditationsrutiner, yogarutiner, och andra "energiarbeten"…? Som kan klassas för "andliga"…
Men över lag håller jag med om att kontroll oftast står i vägen, oavsett hur man pratar om det.
#2:
För min del så menar jag att om man försöker att använda sig av andliga energier för att få det som egot vill ha, är man på fel väg. Det funkar inte ens. Men släpper man taget om dessa saker, kan det hända att man får det som är möjligt. Det som man klamrar sig fast vid går mest förlorat.
Men det är klart att man måste hålla saker som att köra bil under kontroll.
#3:
Då förstår jag nog…😊
#2
Ja precis, det är en riktigt bra poäng! 😊
När jag pratar om kontroll i texten menar jag inte den praktiska kontrollen som behövs i vardagen, som att köra bil, träna, eller ta hand om livet. Den är helt naturlig och nödvändig.
Det jag kallar kontroll-andlighet handlar mer om försöken att styra själva livet, våra upplevelser och känslor, som om vi skulle kunna “fixa” verkligheten så den passar oss perfekt. Det kan vara genom intentioner, manifestationer, att styra energier, eller meditationsrutiner med ett specifikt resultat i sikte.
Så ja, kontroll behövs, men när den tar över hur vi förhåller oss till livet blir den ett hinder för stillhet och kapitulation. Det är den formen av kontroll jag försöker sätta ord på 😊
#1:
Ja, “pseudoandlighet” är nog ett mer passande ord, men för sent för det nu 😅
Det var en fin jämförelse med Wu Wei. Det är verkligen samma princip jag försöker sätta ord på.
Kontroll-andlighet handlar om när vi försöker styra livet och våra upplevelser, och därmed “pratar vi själva” istället för att låta livet vara som det är.
När vi släpper försöken att styra uppstår stillhet och kapitulation, ungefär som Wu Wei, att låta det gudomliga, eller livet självt, få ta plats.
#5:
Ah, tack för förtydligandet. Då håller jag helt med dig.😊
#0
Nu kom jag osökt att tänka på boken the secrt……
Vilket otyg… väldigt välskriven, intressant och faktiskt bjöd den in till * djävulsdansen*
mellan vad jag ville - och inte ville…… en invändig dragkamp med egot och den ständiga kampen….
Det fanns inte så mycket annat kvar att göra än att släppa taget om kamp, motstånd och flykt……
Det var sannerligen inte min väg att gå.
Men oj, vad den lockade…..🫣
Och oj så mycket enklare allting blev.
När acceptansen kom och hälsade på.
🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#4:
Jag tänker t.ex. på den där zen historian som jag en gång ställde in här:
"Lyckan är som en fjäril", sade mästaren. "Jagar du den, så flyr den dig. Sätter du dig ner, så landar den på din axel."
"Vad ska jag alltså göra för att nå lyckan?"
"Sluta jaga den."
"Men finns det ingenting jag kan göra?"
"Du skulle kunna försöka sätta dig ner i stillhet, om du vågar."
#9
Den zen historien knyter ihop säcken, med FM`´s text.💚
Någonting så enkelt, men ack så svårt man gör det för sig själv.
#9:
Ja, det är en vis historia. Nu blev jag ju påmind om att jag ska sätta mig i stillheten en stund.😊
#10:
#11:
Ja, den där zen historian gillar jag väldigt mycket. 😊
Starta ny diskussion