Varje ord vi uttalar,
varje mening vi skriver,
sätter något i rörelse.

Det krävs inte alltid en handling för att sätta igång något
Ibland räcker det med en enda formulering.

En enda mening kan öppna ett rum
eller stänga ett.

Ord kan peka inåt.
De kan hjälpa oss att stanna upp,
för att undersöka och genomskåda.

Men de kan också peka utåt.
Stärka bilden av ett centrum.
Ge näring åt illusionen om att vi är någon
som måste bli mer, vara mer, veta mer.

Ord är energi i rörelse.
Inte i någon mystisk mening,
utan i det enkla faktum
att de skapar ringar på vattnet.
De fortsätter verka
långt efter att de har uttalats.

Därför är varsamhet viktigt för mig.

När jag skriver frågar jag mig:
Pekar detta mot klarhet
eller mot förstärkning av en identitet?
Hjälper det någon att se
eller hjälper det någon att fortsätta drömma?

För om mina ord håller någon kvar i illusion,
då berör det inte bara den personen,
utan även mig.

Om jag skadar någon med mina ord,
påverkar det också energin i mig.

Det är precis som Jesus sa:
att det inte är det som kommer in i mig som gör mig “oren”,
utan det som går ut ur mig.

För det som går ut
avslöjar min egen klarhet,
min förvirring, min kärlek, min intention.

Det säger inget om någon annan.

När det vi uttrycker inte skadar,
inte stänger dörrar,
inte förstärker illusioner,
och det vi sår bär frukt,
lyser vi klarare än när det vi sår blir ogräs