Det kan hända att dessa tankar är en repris…..

#0:

"Vi har alla en mer eller mindre outforskad värld inom oss - Tänker ibland tanken att var och en av oss är vår egen jord. Där våra tankar är våra invånare."

Ja, jag tänker ibland att det finns miljarder universum (världar, eller sätt att tolka Världen på), faktiskt exakt lika många som det finns människor… Alla har vi vår eget sätt att tolka om-världen på (som du själv är inne på)…

Världen är för oss inte som den är i verkligheten… Den är precis så som vi tolkar den! Och hur tolkar vi den? Genom de filter som vi har ärvt från världen (människorna) omkring oss… Och efter de erfarenheter som vi samlat på oss genom livet.

Det gäller förstås att bli mer van med att se genom våra egna filter, som är grejen.
Men, vi kommer nog aldrig att se världen precis som den är.😊

#0:

Ibland kan det hända att det är svårt att acceptera livet som det är, beroende på hur livet just är, medan andra kanske har ett liv som är lättare att acceptera. I Castanedas böcker handlar det om att en krigare måstre lära att acceptera sitt öde och även inom buddhism är det ett tema att acceptera varje situation som man hamnar i.

Grejen är ju den, att om man inte accepterar vad som händer, att det inte blir lättare, utan svårare. Det är det som Buddha menar med att man blir träffad av en pil och sen skjuter man iväg en till pil på sig själv.

Men att leva detta, att acceptera varje situation, är ofta väldigt svårt och en utmaning för var och en.

#3: Jo, så är det ju. Ju mer motstånd destomer svårigheter..
Livserfarenheten vet detta med säkerhet.

#0:

Jag tror verkligen det du skriver stämmer. Rädslan styr ofta mer än vår längtan efter fred och kärlek, och när många bär på osäkerhet och bristande tillit speglas det i världen runt oss. Fint och djupt skrivet.

#2:

Jag funderar på om det överhuvudtaget finns en värld att se utanför vår perception. Kanske är världen just det vi upplever genom våra sinnen och att allt annat, utan våra sinnen, skulle bara vara elektromagnetiska vågor, partiklar, fält och vibrationer. På så sätt är världen så so vi upplever den kanske inte en ‘förvrängning’, utan helt enkelt den värld som finns för oss, som förstås skiljer sig från person till person, precis genom det du beskriver.

#0
När jag läste din text så, tänker jag på det informativa flödet i dag är så stort.
Att man har svårt att hänga med, med allt som sker i omvärlden.
Just där är den lilla människan, i hopp och förtvivlan.
Med osäkerheten, rädslor som smyger på. Vad som är sant och inte.

Vi verkar ha glömt av oss själva, totalt. Någonting som sker, så låter vi ske. Upplever det så iaf. Nu låter det jag skriver nästan som ragnarök.
Men vi har ju oss själva att skylla på.

Eget påhitt.
Tänk om världen vore ett stort renbetesland.
Där ingen människa har satt sin fot i samma
fotspår.
Där naturen får ha sin eviga cykel.
Där människan får gå på upptäcksfärd i en
orörd vildmark.

#6: Ja tänk, ett orört renbetesland otrampade stigar, bäckvatten som är drickbart ……närmre hjärtats väg

#5:

Ja, det låter rimligt. Jag kommer att tänka på denna koan, ungefär: "Om ingen hör ett träd falla i skogen, låter det då?" Jag tänker att "svaret" är precis som du skriver. Om ingen varelse finns där att höra trädet falla, så låter det inte alls. Det är ju ljudet, ljudvågorna, som vi tolkar som att det låter när trädet faller…och utan tolkningen; inget ljud.

Och om ingen tolkar världen, finns den ens då?
På något sätt…inget medvetande, ingen tolkning, ingen värld.🤔

#6:

Vi såg ett naturprogram igår som visade en sådan vildmark och jag sa, att om det inte vore så kallt där, skulle jag vilja bo där. 😊