#0:

Ja, det är en fälla som man lätt kan hamna i, att man betraktar illusionen som om den vore verklig, fast man vet det bättre.

#0:

Just så är det! Som att sugas in i en dröm, som på natten… Man tror att drömmen är verklighet… Men en medveten, den drömmer drömmen medvetet… Medveten om att drömmen bara är illusion. Då blir man en medveten drömmare, och drömmen… Den blir medvetet drömd.🙂🙄 Och då brukar drömmen klarna upp, som av sig själv….Och bli ljusare.

Som Mooji en gång sade:
"Det här skulle kunna vara en vacker dröm."🌻

#0:

Ja, fint skrivet 💛

Drömriket kan vara oerhört vackert,
och teatern ett mästerverk i sig.

Så det kanske inte är illusionen i sig som är problemet,
utan när den tas för absolut verklighet.

Och kanske är det också så att vi blir medvetna om illusionen,
och sedan glömmer att det är en illusion och tar den på allvar igen,
för att sedan bli medvetna igen.

Inte en gång för alla,
utan om och om igen.

Tills det långsamt börjar smälta in under längre och längre stunder 💛

Tack hörrni.😊

FM, håller med i det du skriver. 💜
Det känns som man studsar in och ut, illusionens teater drömmar.
Som man vill vara där, fast man vet att det är ingen sanning bakom.
Vi är nog alla teater människor.😄

#4:

"Vi är nog alla teater människor.😄"

Precis😄

#4: Så är vi nog 😄😊

#5, #6

Som man har längtat, nu är våra karriärer äntligen utstakade.😉😄

#7: Ja, kan man verkligen säga 😄

#7:

😂

#4: Livets scen är stor… och rollerna utgivna… ingen kommer riktigt undan….
Deltagandet en del av livsresan.

Fint skrivet Gråeld 💚

#10
Så är det, Stjärnskott.
blandad med lite humor
från mig.💚

Redan Osho sa att livet är som ett kosmiskt skådespel där vi tar på oss roller, men glömmer att vi gör det.

Han sa att vi föds som original men dör som kopior, därför att vi fastnar i roller som samhället ger oss. Problemet är inte att spela roller, utan att identifiera sig med dem. Den som minns att han bara spelar kan vara fri mitt i spelet.