#0:

Vackert formulerat. Samtidigt är det som om inget egentligen sparas. Dagen händer, och sen är den borta. Som om livet skriver sig självt 😊

#0:

Det får mig att tänka på en titel till Moojis bok, som jag har läst. Den heter Writing on water, alltså på svenska; Skrift på vatten.

Är det inte så som Livets bok skrivs?😊

#0:

Det var en vacker filosofisk och poetisk text, som kan få oss att fundera över vad vi fyller ut våra dagar med. Tack för den! 🙂

Tack hörri.🙂
Snowy, min skolengelska var inte så mycket att hurra för. Men det är säkert en bra text.

Texten kom när jag hittade åt min träbok( fotografiet) som jag har gjort, för många år sedan.

#4:

Ingen fara, tänkte mest på att själva titeln på boken, "Skrift på vatten", passade så bra in på ditt fina huvudinlägg.😊

#4: Det var en snygg bok du gjort 😊

#5
Ja, du tänkte så. Vatten är ju också ett av naturens element.
Fint påkommet förresten.🤗

#6
Den blev bättre i verkligheten, än på fotot. 🙂

#7:

Jo, och att dessa rader som du skrev:

"Som så som med ett osynligt bläck.
Osynligt för ögonen, men synligt inom."

Tänker jag att som när man skriver med fingret, eller en pinne på vattnets yta, så ser man hur förgängligt det verkligen är. Innan man ens har skrivit en bokstav, så har den bokstaven nästan redan försvunnit i vattnet.
Som att försöka fånga ett ögonblick av nuet….
Så förgängligt.

Lite den känslan fick jag av att läsa det du skrev i #0…🤗

#0. Fint skrivet Gråeld om den nya dagens oskrivna…..💚
För visst är det lätt att glömma bort att en ny dag faktiskt är oskriven och nytt kan komma in.
Framförallt när dagar går på autopilot och drömmarna lagts i dvala och slentrianen upprepar det som redan varit . . .

Och din träbok är väldigt vacker.

#10
Tack Stjärnskott. 🙂 Ja, autopiloten den verkar leva sitt eget liv.

#9:

Det där med att skriva på vattenytan och förgängligheten får mig att tänka på den där vishetshistorian där 2 vänner gick genom öknen. När de grälade och den ena slog till den andra, skrev den som blev slagen i sanden "idag har min bästa vän slagit mig". Senare räddade samma vän som slog honom hans liv och han skrev på en sten "idag har min bästa vän räddat mitt liv".

Anledningen till att han skrev det första i sanden och det andra på en sten war att det första snabbt skulle försvinna när vinden blåser i sanden. Men det andra skulle stå där för evigt.

#12:

Ja, det är en bra vishetshistoria du beskriver. Att kunna släppa det gamla, "onda"… Och ta emot det nya, goda… Inte alltid så lätt, men värdefullt att kunna.🙂