Människor lever i samhällen och miljöer där hierarkier och byråkrati härjar. Så styrs länder, samhällen, företag, föreningar, hälsovård, religioner och egentligen så gott som allt som kommer från ”människornas händer”.

Hierarkier finns också hos djur, till exempel apor och hyener. Men byråkratin är en mänsklig uppfinning.

Eftersom dessa system och tankemönster är djupt integrerade i människors medvetande, skapar människor gärna föreställningar om det andliga som baserar sig på samma strukturer. Innan man har erfarit sin sanna natur känner man ju inget annat.

Man föreställer sig till exempel en gud som befinner sig över allt annat. Sedan kommer änglar, därefter uppstigna mästare och liknande. Det är ”andlig hierarki”.

Man föreställer sig också själar som gör livskontrakt med Gud om vilka erfarenheter de ska ha i sin inkarnation. Beroende på hur de klarar allt får de ett nytt kontrakt för nästa inkarnation. Det är ”andlig byråkrati”.

Människor projicerar sina rationella tankemönster på ”det andliga”, på det som ligger bortom det rationella. Men inte alla. Även om man inte har erfarit sin sanna natur kan förståndet vara tillräckligt klokt för att inse att hierarkier och byråkrati knappast är det som ”himlen styrs av”.

”Det andliga” behöver inte förvaltas. Där finns ingen separation. Vad skulle då förvalta vad? Förståndet kan faktiskt komma fram till att det inte kan vara sant att resonera utifrån separation och sedan projicera mänskliga system på det där allt är ett. Förståndet kan inse sina begränsningar och sluta skapa föreställningar om det som ligger utanför dess räckvidd.

Men ofta står egot i vägen för dessa insikter, för egot vill förstå och veta. Det kan leda till att man tar emot en tro utan att fundera särskilt mycket över dess sannolikhet.