Förståndet är aldrig i nuet, utan antingen i det förflutna eller i framtiden. Det förflutna består av minnen och framtiden om hopp och/eller rädslor om vad som skulle kunna hända. Så snart förståndet försöker att greppa tag i nuet, har det redan blivit till ett minne i det förflutna.

Hopp och rädsla är 2 olika sidor av en och samma sak. Det är dualiteter. Varje yin innehåller ett yang och tvärtom. Hoppas man på någonting, finns det alltid en rädsla i bakgrunden som att det som man hoppas på inte händer, utan någonting som man inte vill ha. Är man rädd för något, hoppas man att man klarar sig undan.

Hopp och rädslor påverkar oss på olika sätt. Rädslor väcker upp oss och tvingar oss att reagera. Hopp bedövar oss, för det får oss att vänta på det som vi hoppas på. Men både hopp och rädslor tar oss bort från nuet. Det är just i nuet som man kan erfara sin sanna natur.

Religioner, sekter och alla möjliga nyandliga läror triggar människor till att hoppas och att vara rädda. Människor hoppas att komma till himlen efter döden och att gud ska belöna dem om de är snälla. Och människor är samtidigt rädda att komma till helvetet eller bli straffade av gud om de inte "duger".

Inom nyandlighet arbetar man efter samma system. Man hoppas t.ex. att stiga upp till en annan dimension, samtidigt som man är rädd att inte ha en tillräckligt hög frekvens för det. Man hoppas på bra karma och är rädd för konsekvenserna av dåligt karma.

Inom politiken använder man sig också av systemet. Man ger människorna hopp om framtiden med alla möjliga löften som de inte håller, samtidigt som man skapar rädslor om vad som händer om andra än de själva regerar.

I slutändan väntar människorna på saker som aldrig händer. Denna väntan skapar en letargi hos människorna och de måste i slutet av livet konstatera att de aldrig har varit levande. I stället för att leva har de väntat och hoppats och i bakgrunden följde rädslan med.

Att vänta på himlen, belöningar eller den femte dimensionen gör folk sovande. Men de är just de som förfaller i letargi som tror att de är vakna. Den motsatta polen gör folk rädda och lättmanipulerade. Man måste leva si eller så, göra vad dom säger och besöka deras kurser.

Det är en blandning som har det i sig. Både hopp och rädslor skapar en dimma som gör att man inte ser klart, som tar en längre bort från nuet och från att upptäcka sin sanna natur i sig själva.