Om projektion och “energiläsning”
Jag hör det så ofta.
Människor som säger att de kan läsa andras energier, känna deras motiv och intentioner. Deras aggressioner, deras avundsjuka.
Senast häromdagen såg jag det igen. En hel sida om andra. Om deras rädslor, deras dåliga energi och hur de sprider en sådan dålig stämning.
Och allt bara för en enda kommentar på Facebook. Bara för att någon blev ifrågasatt.
Så uppstod ett helt inlägg som handlade om andra människor och deras “energier”…
Men tänk på det: ofta, när vi tror att vi läser av någon annan, är det egentligen bara vår egen reaktion vi ser. Något vi inte riktigt vill kännas vid. Något vi projicerar på den andra.
Som Carl Jung sa: det som väcker starka känslor i oss finns nästan alltid inom oss själva.
När något skaver, när vi blir irriterade eller ifrågasatta, är det lättare att tänka:
“Den andra sprider dålig energi.”
än att erkänna:
“Något inom mig reagerar.”
Med andra ord är det som kallas “att läsa andras energier” ofta bara vår egen spegling. Vår egen ilska och oro, vår egen osäkerhet, våra egna gamla mönster som vi projicerar på andra.
Dessutom fungerar inte energiarbete så att vi kan veta exakt vad som rör sig i någon annans huvud. Vilka tankar, känslor, motiv eller intentioner de har.
Det enda vi kan göra är att gissa oss fram, och oftast projicerar vi våra egna reaktioner på dem.
Den som verkligen ser tolkar inte andras energi.
Han märker sin egen reaktion först.
Märker vad som väcks inom sig, utan att lägga det på någon annan.
Att gömma sig bakom fraser som “jag läser av andras energier” för att slippa konfronteras med sig själv är inte mognad.
Det är ett sätt att behålla bilden av sig själv som “den kärleksfulla”.
Den verkliga vägen handlar inte om att läsa av andra.
Den handlar om att lära känna sig själv, att möta det som väcks inom sig, om och om igen.
Du har så himla rätt….
Och jag blev så sjukt paff när den sanningen uppdagades för mig.
Det var då det vände och jag vände blicken innåt - istället för att rikta den utåt.
Sant är också: Det som finns i inom - det hittar vi också utom. Och just detta missförstår vi lätt och ofta. När vi går vilse i vårt ego.
Innan vårt pekande finger böjer sig och kommer åter.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Det som du beskriver är typiska fall av när den andliga vägen spårar ut och blir till narcissism. Man vill inte se de egna bristerna och därför projiceras de på andra, medan narcissisterna solar sig i deras inbillade grandiositet.
#2: Så klart finns det många sätt att se på dessa fenomen och människor som idkar/ utövar. Men alla behöver inte vara narcisister….. En del har bara fastnat i omedvetenheten om sig själva……
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#3:
Jag menade inte alla som utövar, utan på de som Fata Morgana syftar på i sitt inlägg.
De bygger en världsbild där de själva är “mer utvecklade”, “högfrekventa” eller “uppstigna än andra.” Det blir tilll ett "jag är den som ser allt, vet allt, läser av andra" och dom andra är dom där nere".
Men kanske mitt inlägg är färgat av att jag vet vilken person sm Fata Morgana hade i sinnet när hon skrev inlägget, dvs. vem hon blev inspirerad av.
Förresten, vem som verkligen ser mer och kan läsa av andra, håller tyst om det. 😊Man måste ju inte skriva inlägg för att framhäva sin inbillade grandiositet som personen gör.
- Redigerat 2025-12-28 14:36 av Condor
#1:
Ja, för mig tog det också tid innan jag verkligen förstod vad det betyder. Men när jag väl började vända blicken inåt kändes det skönt. Jag insåg att det inte ligger i andras händer, att det inte är de som behöver ändra sig, utan det är upp till mig själv. Även om det inte alltid är roligt att möta sina egna svagheter så är det samtidigt väldigt befriande.
#5:
Här tycker jag du går till kärnan (och jag har nog inget mer att tillägga just nu):
"Även om det inte alltid är roligt att möta sina egna svagheter så är det samtidigt väldigt befriande."
- Redigerat 2025-12-30 08:46 av snowy00
Starta ny diskussion