Universum svarar inte
Många finns det där ute som tror,
att universum hör oss.
Att det svarar på våra frekvenser,
tankar och känslor.
Att det finns någon som skickar
och någon som tar emot.
Men om vi tittar djupare
ser vi att denna tvåhet inte finns,
att det inte finns en separat individ,
inget separat universum.
Inget subjekt
och inget objekt.
Ingen som skapar,
inget som blir skapat.
Inga handlingar som görs
för någon,
eller mot någon.
För när tankarna tystnar
ser vi det så klart och tydligt,
det som alltid varit sant.
Som när jag står och tittar ut genom fönstret och ser
träden röra sig i vinden och molnen dra förbi,
då ser jag att inte finns ett universum utanför,
utan att allt bara är rörelser i samma medvetande.
Och att jaget bara är en illusion.
Det existerar inte på det sätt vi tror.
Egot är inget “ting”, ingen entitet i världen.
Det är bara en samling tankar,
ett eko av minnen och vanor,
en rörelse i sinnet,
en tanke som tror på sig själv.
Ur detta perspektiv ser man,
att det inte finns en logik
i påståendet om att universum svarar på din frekvens.
För det förutsätter ett “du”,
ett separat universum
och en relation mellan dem.
Det är ren dualitet.
Det djupaste kan bara erfaras,
aldrig förklaras.
Och därför är det så svårt att skriva om det här.
Men när det erfars blir det så uppenbart:
att alla dessa föreställningar är fel, för de utgår från två.
Och två finns inte.
Det är att verkligen erfara,
att det inte finns ett jag och inget du,
inget jag och inget universum
Att allt är livets spontana rörelse,
som en våg som rör sig i havet,
som elden som brinner,
som blomman som blommar,
som drömmen som drömmer sig själv.
Vågen skapar inget.
Vågen manifesterar inget.
Vågen skickar inte ut frekvenser.
Vågen ÄR havets rörelse.
Och precis så är det med livet,
och med oss människor,
att händelser sker,
energi förändras,
flöden rör sig.
När egot visar sig vara en illusion
faller hela idén om
resonans och respons
ihop.
Och samma med universum.
När vi ser att universum inte finns utanför oss
ser vi också att det aldrig kan svara.
Man kan säga att livet som människa på jorden
inte är mer verkligt än en dröm vi drömmer på natten.
Därför kan universum inte svara på egot,
lika lite som drömvärlden kan svara på drömfiguren.
Med andra ord är det inte jag som drar till mig saker,
inte universum som “hör” mig,
och ingen energi som “matchar” mig.
Utan det finns bara ett gränslöst medvetande
som manifesterar sig självt i oändliga former.
Allt vi upplever,
både jaget och universum,
kan man kalla fenomen i detta fält.
Det som återstår är medvetenheten själv,
den stilla, öppna närvaron som ser allt,
källan där både “jag” och “världen” uppstår,
det tomma, tidlösa, formlösa varandet.
Det är det som är verkligt.
Ingen finns här.
Inget händer någon.
Allt är medvetandets lek.
Och du är den medvetenheten.
Inte en våg i havet,
utan själva havet.
#0
Innan man har synlig gjort illusionens dröm. Lever man i den villfarelse, sociala människor som vi är. Vägen är lång, den tar sin tid att urskilja vad som är vad. Man fastnar lätt vid vägrenen, men det ska få ta sin tid. Ensamhet är nog ett ord som kan fyllas av bävan och fruktan. Innan ensamheten kan urskiljas.
Vägen är så högst personlig och resan, som man inte vet slutet av, om det finns något slut överhuvudtaget. Det kanske är också en illusion, som man ska urskiljas. Hur som helst, man tar dagen som den kommer. Och gör det bästa utav den, vad morgondagen har att erbjuda, är någonting annat.
Lite tanke stoft som poppade upp.
Annars en text som säger så mycket FM.🤗
#1:
Ja, det är nog det bästa vi kan göra, det vill säga, att ta dagen som den kommer, ju mindre motstånd desto mer flyter vi med. Tack själv för dina tankar 🤗
#0:
Ur separatonens/illusionens dualistiska perspektiv kan man tro att det finns ett universum som svarar på vad man "sänder ut" till "det" i form av antingen positiva eller negativa händelser.
Men om man har erfarit verkligheten bortom illusionen, ser man att vi är universum som erfar sig själv genom mångfaldighet. Utifrån ett icke dualistiskt synsätt finns det inget positivt eller negativt. Det är förståndets begränsade syn som ser oss separerade från allt annat, till och med från vad vi till vår sanna natur är.
Och by the way…… vi är inte så viktiga att universum skulle bry sig om egots önskningar.
#3: Precis, tack för ditt tillägg. Det var bra skrivet 😊
#4:
Man kan se det så här, att om jag går och handlar med ett leende och är vänlig mot kassatanten, är hon vänlig tillbaka. Det som jag sänder ut kommer tillbaka. Men det kan också hända att hon har haft en dålig dag, haft gräl med mannen, har sovit dåligt och är på dåligt humör. Då kan det hända att hon inte är vänlig, fast jag var vänlig.
Det är inte så att allt som jag sänder ut kommer tillbaka i sammma form. Det KAN komma tillbaka, men det är ingen universiell lag.
#0:
Bra, och djupt skrivet.😊
Starta ny diskussion