Meningslösa tankeprocesser
Förståndet är ivrig med att klassa saker och händelser som bra eller dåligt, lycka eller olycka. Kompassen är, vad egot gillar eller inte gillar. Men även om förståndet vet att det inte kan veta hur saker kommer att utveckla sig, kan det inte låta bli att klassa allt som händer i det som man gillar och det som man inte gillar.
Självobservation och andliga insikterr kan leda till att den här ständiga tankeprocessen lugnar ner sig.
Det här är en gammal zen historia som visar hur meningslös den här tankeprocessen är::
"En gammal zenmästare, hos vilken endast en munk levde kvar, födde upp hästar. En dag sprang hans mest värdefulla hingst bort. Grannarna kom för att uttrycka sin beklagan, men zenmästaren sade bara: "Varifrån vet ni att detta är en olycka?"
Nästa dag kom hingsten tillbaka, åtföljd av några vildhästar, och grannarna kom åter för att gratulera till lyckan. Men zenmästaren sade bara: "Varifrån vet ni att detta är en lycklig händelse?"
Nästa dag blev munken avkastad när han försökte rida in en av hästarna och bröt benet. Återigen kom grannarna för att visa sin medkänsla, men zenmästaren sade bara: "Varifrån vet ni att detta är en olycka?"
Kort därefter bröt krig ut, men eftersom munken var skadad blev han inte inkallad som soldat."
Jag har själv ofta upplevt något liknande. Ett exempel:
För ett par år var Fata Morgana och jag i Wien och handlade. Vi planerade att när vi parkerar in oss hemma, går vi först till tobaksaffären ett par hundra meter längre bort och köper en lottolapp. Men vi hade gått omkring så mycket, vi var trötta och det blev senare än vi hade planerat, så vi bestämde oss för att inte gå till tobaksaffären och att strunta i lottolappen. "Man vinner ändå ingenting" tänkte vi. Vi brukar ju bara tipsa 3 rader, så chansen är mycket liten.
Sen hittade vi ingen parkeringsplats. Vi körde ett varv efter det andra och det var ganska frustrerande. Klart att man inte gillar detta och även om den här tankeprocessen löper i bakgrunden, klassar man händelsen som dåligt. Annars skulle man inte vara frustrerad. Efter 10 - 15 minuters sökande blev det en plats ledig, bara ett par meter från tobaksaffären och strax före den stängde. Därför köpte vi ändå en lottolapp. Vi vann 2.300,- euro på den.
Det är ju så, att varje onsdag är det marknad på en parkeringsplats i närheten och dom som annars parkerar där, parkerar på andra ställen, så att allt i närheten är fullparkerat. Om jag ibland inte hittar en parkeringsplats på en onsdag är jag kanske inte lika frustrerad längre, för jag har alltid i minnet hur det en gång hjälpte oss att få pengar just när livet var ganska svårt.
Har ni också upplevt liknande saker, att det som ni trodde var dåligt i slutändan visade sig vara bra? Hur har det påverkat er?
- Redigerat 2025-12-01 13:54 av Condor
När jag börjar tänka på liknande tillfällen i mitt liv…o jag vet att jag haft dom. Så kommer jag inte riktigt på ett tillfälle som jag valt att spara,blir lite besviken på mig själv för de är lättare o komma ihåg tillfälle då det inte slutat bra. Så din text gav mig tanken att ta vara på de där minnena lite mer ist. Ett bra nyårslöfte för mig. Så tack
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#1:
Fint att mitt inlägg inspirerade dig. 🙂 Ja, man ska ta vara på minnen av saker som slutade bra och vara tacksam att det slutade bra.
En av reiki principerna låter "var medveten om vad du är välsignad med och var tacksam för det". Så behåller man det i minnet och betraktar inte allt som slutar bra som självklart.
Ibland kan det visa sig att man betraktar någonting som hände för 10 år eller så som "dåligt". Men 10 år senare har man nytta av det som man lärde under den "dåliga" tiden.
Jag minns egentligen inget konkret exempel ur mitt liv. Men en sak är väl kanske att jag började meditera för snart 20 år sedan för att bli mindre stressad. Stressen ledde mig alltså till något som jag fortfarande "håller på" med. Och utan meditationen vet jag inte var jag hade varit idag. Säkert på en "sämre plats"…😊 Och det påverkar/har påverkat mig positivt på flera "plan" än jag nog själv är medveten om.
#0
Nu fick jag en dejav'u tror jag alldeles påriktigt.
Eller så har du berättat det tidigare………🤔 tänker jag högt i det skrivna ordet.
I vilket fall en fin historia båda två.
Ibland behöves dessa påminnelser…..🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
Jag har kommit på en händelse. I mars så är det 2 år sen som jag skulle springa över till grannen sent(nästan 12 på natten) o tjuva en cigg av honom. Det springer ngt grått över mina fötter,fick nästan en hjärtattack för råttor kan inte vara så stora….lampan på mobilen på: o där sitter den sötaste lille vädur som jag sett. Jag springer in till grannen o säger hysteriskt att katterna är väl inne för det är en kanin som vi måste få in.
Grannen hjälper mig in med kanin o hon sover i badrummet över natten,dagen efter så ordnar jag bur osv o letar ägare o gör anmälningar som tog all energi av mig.
När jag hittade mayhem så var jag i en depression o allt var jobbigt, vakna,sova äta…inget var okej.
Alla grannar ville hjälpa till o träffa henne och tyckte att det var helt underbart att jag hittat denna lilla kanin…men jag vet ingenting om kaniner och med autism så vill jag gärna ha kontroll o info om situationer o liknande.
Så det var mer jobbigt för mig,6 dagar efter att jag hittat henne så får hon 6lingar….
Jag märkte att de var ngt konstigt när hon skulle föda för hon betedde sig annorlunda,och 2335 så låg där 6 av de minsta små djur som jag nånsin sett. Jag storgrät,hur skulle jag klara av 7st djur när jag inte ens orkar med mig själv. Samtidigt så hade jag en grannfejd med dom under mig o de drev mig till vansinne med deras konstanta liv dygnen runt(dom blev vräkta 6månader senare).
Men då började jag läsa om kaninungar o ångesten som detta gav mig i början med allas åsikter om vad jag borde göra,stressen av att de kan bli könsmogna o sen hade jag 30+ kaniner.
Det var mkt velande om att lämna iväg mayis eller avliva henne.
Jag fick iaf iväg hennes ungar till vad jag hoppas är bra hem.
Men alla ha sett denna upplevelsen som ngt fint o hit och dit. Men den var hemsk, inget jag önskat mig alls men nu så är hon de enda jag nånsin behöver i mitt liv.
Vi har rutiner,hon får mig o sköta mig själv bättre eftersom hon måste skötas så de faller sig naturligt så hon var de bästa som kunde inträffa men absolut inget jag nånsin hade önskat mig då.
Jag har aldrig önskat barn o det är ngt människor runt mig alltid haft åsikter om,men mayis visar att jag hade varit mamman i en buske på skolgården så nej tack. Det jag lärt mig av henne,det är att jag fixar att leva utan vad alla andra tycker.
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#3:
Ja, för dig var stressen en start till en andlig väg och mer medvetenhet. Det är inget ovanligt att någon sorts problem får människor att gå en andlig väg.
#4:
Det där med lottovinsten har jag nog berättat förr. Det kändes nästan som om ödet skulle ha sett till att vi fick en parkeringsplats precis brevid tobaksaffären, före den stängde. 😊
Igår fick vi heller ingen parkeringsplats efter att jag jhämtade Fata Morgana från busshållplatsen. Vi parkerade nog nästan en kilometer härifrån. På vägen hem sa Fata Morgana "med tanke på ditt inlägg, bör du kolla om du hittar en plånbok full med pengar när du går till bilen i morgon." 😄
#5:
Det var en fin historia. Tack för den. 🙂 Det var nog tur för både dig och Mayhem att ni träffades och det är ju verkligen en söt kanin.
#8: hahaha men du har inte blivit rikare på pengar idag trots parkeringsplatsen?🤣 tack själv för du påminner om saker som borde vara självklarhet men som man mer o mer tar för givet i hastigheten som livet går på emellanåt. Hon är underbar
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#6:
Så är det precis😊 är man "nöjd" med allt i sin tillvaro, finns det nog oftast ingen motivation att titta inåt… Som att smärtan leder en hem, på insidan, eftersom allt på "utsidan" har blivit kaos.
#5:
Vilken sötnos till kanin🥰
Ett tag i min ungdom hade jag en "fransk vädur"… Den rasen var ovanligt stor. Ungefär som en mindre hund, i storleken.
Fin historia också. Då du kämpade för kaninernas bästa, trots att du själv mådde så dåligt.
#9:
För att bli rik fattaders det ett till rätt tal på lottolappen. 😄 Men vi var ändå glada, för det var på tiden som Fata Morgana var utan jobb och vi hade våren och sommaren framför oss, utan att ha pengar för att göra saker som att fara till sjön. Vinsten räddade vår sommar i alla fall. 😊
#10:
Ja, så är det och tänk på stackarna som har allt som man kan önska sig och som är rika och friska. Vilken motivation har dom att titta inåt? 😊😄
- Redigerat 2025-12-02 13:27 av Condor
#10: #12: ja det är tråkigt att ganska mkt människor inte kan se och förstå saker som gör gott för själen utan att kosta en krona. När man väl titta inåt så blir ganska mkt i livet ganska tydligt men jag undrar om det är en själv som förvirra bort sig eller om de är mer de yttre påverkningarna som gör att.
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#13:
Det är nog så att yttre påverkningar får människor att rikta sin fokus på dessa. Vi lever i en värld där folk mest har stress och inte mycket tid. De är sysselsatta med den yttre världen och lämnar ingen plats för det som de kan upptäcka i sig själva. Ibland krävs det att livet skakas om för att de ska titta inåt.
#12:
He he, just det…😅 Och de som är rika och kända, osv men fortfarande mår skräp på insidan.
#13:
Jag tänker att det kanske är både och? Klart yttre situationer kan hindra en att vända blicken inåt…men varför man förvirrar sig i det yttre, kan nog samtidigt vara pga att man redan är förvirrad i ens inre…och egentligen finns ju ingen åtskillnad.
#15:
Dom kanske inte ens är medvetna om hur dom mår på insidan?
#17:
Troligtvis inte…om man tittar inåt så hittar man inte bara frid, och ljus. Utan även ett stort mörker.
Som man så länge har tryckt undan, i sin o-medvetenhet.
#18: Håller med, tror att många kanske är rädda för mörkret och då kanske man satsar mer på de yttre för de är den lätta vägen ist för att fördjupa sig själv i sig själv o komma ut lite mer vis o med mindre mörker inombords
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#18:
Alla har vi våra omedvetna sidor. Men vi som går en andlig väg försöker att ta fram dom till ytan för att bli mer medvetna.
#19:
Ja, rädda att se det som man inte vill se hos sig själv.
Så är det. Det gör ont att inse att man "lurat sig själv" all denna tid… Att erkänna, och se det är mod… 🙂
#22:
Ja, men det är en insikt som gör en medveten och som man har nytta av i framtiden.
#23:
Absolut.
Efter att vi pratade om hur yttre påverkningar kan vara ett hinder för människor att titta inåt, snubblade jag över en tidningsartikel som visade mig ett exempel på en sådan stackare. Han ville ställla undan sin Ferrari med över 800 hästkrafter som kostade 400.000,- euro på ett säkert ställe över vintern och valde att hiva upp den med lyftkran på hans balkong. 😄🤣
Men hyresvärden och myndigheterna blev aktiva och nu måsta han hiva ner den igen. Fast han har ju sammanlagt 6 bilar, bland annat en BMW M2 och ein Audi RS8. Då inser jag hur svårt det är att hitta parkeringsplatser i Wien för alla. 😊 Speciellt om man inte ens får ställa en enda på balkongen. 😄
Men hur som helst, så kan väl en som har ett sådant lyxliv och som har problem som bara rika har, inte ha så värst mycket fokus på något annat, som att titta inåt.
Här är för övrigt artikeln med bilder på Ferrarin på balkongen: 😊
https://www.heute.at/s/alles-anders-luxus-ferrari-muss-runter-von-terrasse-120148131
🤣🤣 men samtidigt så är det trendigt att göra yoga och liknande bland väldigt rika människor, men förstår inte vad det gör med denna typen av människor för det verka inte riktigt få dom att se inåt ändå eller vara mer på planeten
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#26:
Just det, det är trendigt. Och när något annat blir trendigt, växlar de trenden. 😄
Det är också trendigt att gå till gymmet och det finns dom som betalar för ett gymkort, men som tar hissen i stället för trapporna. Att ta trapporna är gratis träning, men inte lika trendigt. 😄
Och så finns det också dom som vill visa upp deras träningskläder eller yoga kläder.
Jag minns när jag var i Miami Beach på semester. Där finns en 14 kilometer lång strand och tidigt på morgonen är den tom. Helt underbar för löpning. Tillsammans med en tjej som bodde i samma hotel, beslöt vi att gå och springa där vid soluppgången. Jag var barfota, med bara ett T-shirt och badbyxor. Härligt att känna sanden under fotsulorna. Hon hade nike skor och lacoste kläder på sig. Sen tappade hon orken efter ett par minuter. Jag tänkte, att så värst mycket kan hon inte ha använt hennes dyra sportkläder. 😄
Att följa en trend är ingen andlig väg, utan det som riktar bort fokusen från sitt inre till det yttre.
#27: hahahaha ja det där har jag oxå sett! Nej men vissa saker tänker jag ändå borde kunna påverka människor som kanske är lite väl långt ifrån sitt egna jag så att säga men det kanske bara gå över huvudet på dom,känns som de slösar bort mkt tid isf och det är tråkigt för tiden bör man uppskatta
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#25:
Haha! Snacka om "i-landsproblem"🤣🤣🤣🤣 (där "i" står för industri). Eller bara "rikemansproblem".. Mitt största liknande "problem" är att jag ibland får mina cyklar (eller delar av dem..), som är värda några hundralappar, stulna….sen ser man där jag bor att folk parkerar sina cyklar på altanen……
Kanske är det lite som Sadhguru har sagt:
"Pengar i fickan är bra. Pengar i huvudet.. är inte bra.
I övrigt, om yogan, så vet nog inte de flesta om djupet i utövandet. De ser det som ännu en kroppslig träningsform.🤷
#29:
Det som du citerade av Sadhguru, var mitt i prick! 😊
#30:
😊