#0:

Det var väldigt insiktsfullt skrivet. Jag måste tänka på vad som står på Oshos grav:

"Never born, never died – only visited this planet Earth between 11 December 1931 and 19 January 1990."

Precis som i din text förklarat, såg Osho livet som en evig energi eller evigt medvetande i stället för en begränsad fysisk existens. Människans sanna natur är inte bunden till födelse eller död.

Det handar om att överskrida identitet, tid och död. Existensen är ett evigt flöde och ingenting med en börjjan och ett slut.

Religioner och esoteriska koncept bygger på människors rädsla att försvinna och säger att om de gör si eller så fortsätter livet efter döden på en annan plats. Många tror det som de vill tro.

#0
Det är en låång text, men det gör inget. 🤗 Får läsa bättre sen.
Tänkte på en sak som bara dök upp. När vi söker med sinnet, så är det en flykt ifrån vår sanna källa. Till ett tilltänkt mål, så fort som det bara går.

Det inre resan är tvärtom, inget mål att söka. Allt finns inom oss, att upptäcka.
När det sker och hur är oväsentligt. Vilket kan te sig konstigt ur andra ögon.

#1: Så om man ska tro på dina åsikter eller "tro" så har det ingen som helst betydelse vad man "tror eller inte tror" utan allt styrs bara av dessa energier som inte människan kan påverka. Och definitivt inte under vår vistelse på jorden under denna existens eller besök! Eller har jag uppfattat dig fel?

#1:

Tack! Ja precis. Det citatet från Osho ligger nog nära det jag skrev. Men det var inte bara det jag försökte skriva om, utan mer försökte jag avslöja psykologin bakom det, dvs varför vi så gärna håller fast vid jaget, varför vi förgudligar det, och hur rädslan för försvinnandet driver hela den andliga industrin 😊

#2: Ja, det blev en lite väl lång text, läs den sen när du har tid 😊 Och ja, så sant. När vi söker med sinnet flyr vi från vår sanna källa. Det var fint skrivet 😊

#3:

Du har inte uppfattat mig rätt, så jag försöker att förklara. Om man tror på ett religiöst eller esoteriskt koncept (t.ex. separata själar eller reinkarnation, himmel och helvete, alla möjliga gudar), tror man på någonting som människors begränsade sinne och förstånd har tänkt ut sig, för någonting som ligger bortom förståndets och sinnets begränsningar, ett dualistiskt koncept för något icke dualistiskt.

Därför sa Osho att vem som ger dig ett sådant koncept är din fiende. Kärnan i en andlig väg är erfarandet i stället för att tro. Därför sa Osho "tro ingen, inte ens mig. Jag kan också ha fel."

Men religiösa eler esoteriska koncept lovar allt möjligt. De lovar att jaget överlever i någon form. Men jaget är en illusion, en falsk identifikation, inte människans sanna natur. Vi föddes utan ett jag. Först när förståndet började att aktivera sig, uppfann det jaget.

Människans sanna natur är för förståndet inte begripbar. Men man kan erfara den, t.ex. i djup meditation eller under en kundaliniresning, när förståndet håller tyst och slutar att inbilla sig att vara separerad från allt annat. I så fall ser man att det inte finns individuella själar och att det är samma "själ" i alla levande varelser, som uttrycker sig i mångfaldigheten. Det är ingenting som man måste tro på, utan det kan man erfara.

Det är ett enda medvetande som uttrycker hela existensen. Atomerna i våra kroppar bildades i supernovas. Sen dess har de befunnit sig i alla möjliga varelser, t.ex. i dinosaurier, i neandertalare, i historiska personer, i maskar och det är samma medvetande som uttrycker sig i att dessa atomer och varelser som dessa atomer befinner sig i.

Men vi ser oss som separata varelser i en fysisk existens, utan att se vår sanna natur, så länge som vi inte har erfarit den. Medvetandet som uttrycker sig i oss alla dör inte. Vem som har erfarit sin sanna natur, identifierar sig inte med jaget på samma sätt längre.

Men religiösa och esoteriska koncept lovar att jaget överlever om man gör si eller så. Då är det väl en separat själ eller ett högre jag som överlever, säger de. En tro på sådant är en sorts rökridå framför människors sanna natur.

Religioner manipulerar människorna med en tro och inom new age lurar man av folk pengar genom att kanalisera budskap från avlidna eller alla möjliga fantasivarelser.

Hoppas att jag nu uttryckte mig förståligt.

#4:

Ja, men det beskrev du ändå så bra att det inte behövdes att kommenteras. Jag kom bara på att tänka på Osho när jag läste det här:

Det finns inget personligt jag kvar längre.
Bara det som:
aldrig fötts,
aldrig dött,
alltid är här,
aldrig varit individuellt,

#7: Kul, att man blir påmind om Osho när man läser mina texter 😊

#0:

Ändå, med rädslan att försvinna, så lurar egot sig själv…tänk, att försvinna är det vackraste man kan erfara. När tankeprocessen upphör helt för en stund, då ser "man" att försvinna var allt man ville göra.

Egot går runt med en dödsrädsla, samtidigt som det går runt med en dödslängtan. "Om bara tankarna kunde hålla käften.." tänker, en annan tanke. Som att man någonstans redan vet…😊

Tack FM, för ännu en fin text🤗

#9: Ja, och sen kan man fråga sig, vem det är som erfar, när man försvunnit 😊 Men jag förstår hur du menar 😊 Problemet vi har är att vi först måste försvinna, för att få visshet i vad det är som blir kvar, metaforiskt sagt. Innan dess kan vi inget annat än att brottas med ovissheten och med rädslan som följer den ovissheten.

"Om bara tankarna kunde hålla käften.." tänker, en annan tanke."

Precis 😄

#10:

Hehe 😄

Jo, det är en bra fråga annars. Vem, eller vad blir kvar när "man" har försvunnit? Språket och orden räcker inte till. Kommer iaf att tänka på den fråga som Mooji brukar ställa:

"Kan den som ser bli sedd?"

#11:

Kanske det beror på med vilket öga man ser och då tänker jag på ett uttalande av Meister Eckhardt: "Ögat som jag ser gud med är samma öga som gud ser mig med".

#12:

Så kan det vara.
Svaret på Moojis fråga (om det nu finns något..😛), skulle jag säga är Nej. Den som ser kan inte bli sedd, på det viset att en spegel inte kan reflektera sin egen spegelbild, och att ett öga inte kan se sig själv.

Men det kanske beror på "vem" som ser, som du är inne på. Ser man med egots ögon, då kan den som ser bli sedd….. Ser man från perspektivet av rent medvetande, "den" som betraktar allt, så kan den som ser inte bli sedd.😅

Kanske blev detta litet avancerat. Men intressant att filosofera kring.

#13:

Det är nog svårt för förståndet att hänga med. När jag hade min första samadhi, det var en savikalpa samadhi. Då såg jag mig själv med guds öga, samtidigt som jag var ljuset som jag befann mig i. Men det var fortfarande jaget som såg.

När jag hade min andra samadhi, som var en nirvikalpa samadhi, kan jag inte beskriva det med ord. Det fannns inget jag som kunde lägga på minnet vad jag såg, så jag vet inte om det fanns någon som såg eller blev sedd.

#14:

Ok, jag känner nog igen mitt erfarande som det i det andra stycket du skriver. Men jo, förståndet hänger inte med..