#0
Så himla bra skrivet.🙂 När man själv börjar bli medveten, så ser man hur illa man kan bete sig mot andra personer.
Och personer som tar åt sig, kan det vara himla jobbigt för.
Det har man själv erfarenhet av. Att jobba med sig själv, är ingen dans på rosor. Och ingenting som görs på en handvändning.

#1:

Tack! 🙂Jag blev inspirerad att skriva det här efter att jag läste en diskussion, där en "andlig vägledare" tyckte, att om man tar betalt för healing stöder de som betalar att hon kan hjälpa andra. En annan svarade, att om hon skulle ta betalt för det, skulle hon inte ha kunnat hjälpa så många människor, eftersom de inte skullle ha haft råd. Hon skrev att det är medkänslan som ska vara drivkraften och inte pengarna.

Sen blev det en diskussion där hon som inte tar betalt försökte att belysa att det ena är hjärtenergier och det andra är energier ur solarplexuschakrat. Hon skrev att hjärtat bara känner till att ge, men inte att ta. Men det förstod hon inte och skrev "Du förstår mig inte. Du är inte på min frekvens". 😄🤣

Senare skrev hon ett annat inlägg om att göra siv av med alla lågfrekventa. Jag har aldrig sett en värre egotrip och sådana tror sen att dom är högfrekventa och mer andliga än andra. Jag skulle inte vilja få healing av den personen.

#2
Tala om att tappa allt förnuft.

#3:

Ja, det där var ett typiskt exempel på en narcissist som använder använder sig av "andlighet" för att polera upp sitt ego och som sköld mot att titta in i sig själv. Det där med att klassa de som inte håller med som lågfrekventa läser man ofta på new age sidor. Ibland läser man också "du förstår mig inte för du är 3D och jag är 5D". Kanske det är ett barndomsmönster när barn säger "min pappa är mycket starkare än din pappa"? 😄

#0:

Bra skrivet.🙂
Detta kan man känna igen sig i, utöver det andliga också. Ibland är man ganska lättsårad. Men, kanske får man (egot) bli sårad, tills det helt enkelt har blivit det nog. Så uttryckte sig Tolle en gång… Typ "du kommer att få lida, tills du har lidit nog". Han säger också att smärtan (lidandet) kan vara den bästa/största andliga läraren.

Den som aldrig har lidit.. Den vet nog heller inte vad "andligt uppvaknande" är. Fråga Jesus t ex😉.

Nu gled jag visst in på lidandet…

#5:

Tack! Fast dom som jag menade verkar ju inte att lida av det. Det är mest omgiviningen som lider. 😄

#6:

Jo, det var egentligen lite så jag tänkte.😄 Att de du syftar på är nog inte tillräckligt medvetna för att ens kunna lida. På något sätt måste man ju ha en viss grad av medvetenhet för att kunna lida/känna smärta till en första början…tänker jag nu…man slutar att förtränga vad det är inom en som skapar lidandet…och på något sätt missar man vägen ut ur lidandet. Buddha t ex lärde ju ut lidandet..men även vägen ut ur lidandet (medvetenhet).
Kanske behöver de du syftar på gå genom sitt eget helvete, innan de börjar känna medkänsla och medlidande med de omkring dem?

#7:

Säger vi så, att dom först skulle lida om dom skulle vara medvetna om sig själva. Det kanske var så som Buddha lärde ut lidandet, att göra dem medvetna. Men förutsättningen för att det ska funka, måste man ju till en viss grad vara mottaglig för det som kommer fram.

Sen måste man acceptera sig själv med de egenskaper som kommer fram. Så länge man inte accepterar dessa egenskaper på sig själv, accepterar man heller inte om en annan uppvisar samma egenskaper. Man projicerar det på andra som man inte vill se på sig själv. Så länge man inte accepterar sig själv med egenskaperna som kommer fram, älskar man sig heller inte som man är, utan flyr till en föreställning som man vill leva med. Vem som inte accepterar och älskar sig själv, älskar heller inte andra. På så vis kan det bli till en egotrip, utan medkänsla och kärlek för andra.

#8:

Det var klokt skrivet. Så är det nog…

#9:

Tack! 🙂