Jag såg häromdagen ett klipp som handlade om hur Spinoza såg på andar och mediumskap. Spinoza såg verkligheten som en enda substans, gud eller naturen, där allt som existerar är en del av denna enhet. Inget är separerat, inget är övernaturligt. Allt är uttryck för samma grundläggande verklighet.

Det slog mig att detta påminner starkt om både kvantfältteorin och begreppet akasha. I kvantfysiken är allt energi, vibrationer i ett fält där information aldrig går förlorad. Akasha är det kosmiska arkivet, ett fält av medvetande där all kunskap och erfarenhet är bevarad i all evighet.

Även upplysta ser det på det här viset, t.ex. säger Sadhguru att akasha ständigt kommunicerar med oss. Om någon får informationer därifrån, t.ex. ett medium, skulle Spinoza inte säga att de kommunicerar med andar eller döda människor. Istället skulle han mena att de får tillgång till fragment av substansen, alltså verkligheten (gud) själv men att förståndet tolkar dessa fragment genom kulturella och psykologiska filter. Och eftersom vi är vana vid att tänka i termer av personer och röster, uppfattar vi det som kontakt med "någon". Förståndet översätter detta till någonting enkelt som det kan förstå. Men blir en förenkling som inte motsvarar verkligheten

Spinozas substans, kvantfältet och akasha kan alla ses som olika språk för samma verklighet. Men det finns flera andra språk för samma verklighet. C.G. Jung talade om det kollektiva omedvetna, där arketyper och symboler stiger upp i medvetandet och tolkas som yttre fenomen. Fysikern David Bohm föreslog ett "implicerat ordning", en djupare verklighet där allt är sammanlänkat, och där medvetandet kan få tillgång till helheten.

Det mänskliga sinnet är en tolkare, inte en neutral mottagare. När vi får fragment av information, genom intuition, drömmar, meditation eller mediumskap, försöker vi ge det form. Och ofta blir den formen något vi redan känner till: andar, guider, röster, bilder.

Det är just därför som sinnet och förståndet bildar en rökridå som pixlar verkligheten för oss, så vi inte kan se den exakt, utan sinnet fyller ut luckorna med saker som vi känner, men som inte motsvarar verkligheten.