När vi lyssnar på oss själva hör vi andra - Alan Watts
Jag snubblade just över en intressant text av Alan Watts som jag ville dela med mig av, översatt till svenska. Jag vet inte vem B.F. Skinner var, men det illustrerar verkligen hur mycket vi påverkas av andra, och inte bara det, utan också hur mycket vi själva påverkar andra. Något som kan vara bra att tänka på i mötet med andra människor 😊
"Och om du lyssnar noggrant på dina tankar – i den mån de uttrycks i ord, vilket de mycket ofta gör – försök då att upptäcka tonen i rösten som vissa av dina tankar uttalas med, och du kommer att höra din mor, eller du kommer att höra en faster, eller en lärare, eller vissa vänner som uttrycker sina åsikter och talar om för dig vem du är och hur du bör bete dig. Och du tror att det är dina egna tankar, men det är de inte alls. Ett inre kaos under skallens kupol pågår hela tiden. Myriader av röster, myriader av yttre influenser verkar på dig, även när du är fysiskt helt ensam.
Så – vänta tills frågestunden, tack – detta betyder att du inte alls är en så privat individ som du tror. Du utövar naturligtvis också dessa influenser på andra människor. Du talar om för dem vilka de är, vad du tycker om dem, vad du tycker om deras beteende. Och även om de inte tror på dig, så fäster de ändå mycket stor vikt vid det. De kan inte låta bli.
Du kan till exempel ta det experiment som B. F. Skinner brukade göra, vilket är mycket skrämmande. Han skickade ut två slumpmässigt utvalda personer ur klassrummet. Sedan ordnade han två stolar, stol A och stol B. Han sa till klassen: ”Nu ska ni se, när de här personerna kommer tillbaka ska vi föra ett samtal med dem. Vad än A säger, håll med honom. Vad än B säger, håll inte med.”
Så de kommer tillbaka in i rummet och sätter sig, och samtalet börjar. Nu kan B vara en mycket stark och vältalig person, och A ganska svag och osäker. Men vad som händer är detta: genom att gruppen håller med om allt A säger, uppmuntras han, byggs upp, blir mer artikulerad, och märker att han… växer. Men B, som blir motsagd på varje punkt, börjar känna sig förvirrad, osäker och mycket obekväm."
~ Alan Watts
Ofta är det så, fast om jag vore person B och skulle säga någonting som är så säkert som att jorden är rund, medan person A säger att den är platt, så skulle det inte påverka mig om det finns andra personer som håller med person A. Jag skulle helt enkelt tänka mig att inte alla människor kan vara intelligenta. 😄
#1: Ja, men du är nog lite annorlunda än de flesta skulle jag säga 😄 Fast det är nog fler som skulle tänka som du i just det fallet tror jag 😊
#2:
😄😄😄
Fast man ju alltid väga upp varandras argument.
#0:
Ja, vi påverkar andra, och påverkas av andra mer än vi många gånger tror och tänker. Det där med att man hör andra personer i sina tankar (alltså, inte som att man hör röster) har jag ibland märkt på mig själv. Ofta är det säkert så, att de kommer från barndomen… Att de har planterat sig där, djupt i ens sinne, när man var ung och mottaglig.
#5: Jag tror också att om vi lyssnar riktigt noga kan vi märka rösterna även från dagen som varit, från människor vi mött, som på olika sätt fortsätter tala inom oss. De som skällt på oss kan vi höra långt efteråt, liksom de som uppmuntrat oss. Allt beror på hur mötet kändes, men intrycken lever kvar och formar oss kanske mer än vi tror 😊
#0
Intressant inlägg.
Och visst lever röster vidare inom oss genom andra.
Det är inte helt självklart att vi är medvetna om detta.
Däremot kan vi känna oss stärkta eller sänkta utan att vi riktigt tänker på varför.
Allt beroende på vad som präglat oss.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#7: Ja, precis så, vi bär så många röster inom oss, både de som stärker och de som begränsar. Det är fint när man börjar bli medveten om dem 😊
#8: Ja, visst är det det.🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#6:
Jo, precis.😊 Det har du ju helt rätt i..! Frågan kanske blir hur många av de "röster"/tankar man hör inom sig som är helt ens egna… Kanske ingen sådan är helt ens egen. På något sätt delar vi ju alla samma källa. Och så kanske vi även delar de röster och tankar vi har, med varandra.. Heller inte alltid så självklart, kanske.
#10:
Ja, exakt, allt vi tänker har vi hört någonstans. Och ändå går vi runt och tror att det är våra tankar. Det är märkligt. Men också lite komiskt 😄😊
#11:
Jo, nog är det lite komiskt allt…😄
Sen börjar jag också fundera på vem som hade den första tanken? 🤔 Men det är mer en filosofisk fråga…