Den vanligaste fällan som de flesta nybörjare på den andliga vägen hamnar i, är att de försöker att förstå existensen, gud och det andliga med sinnet och förståndet.

Man letar t.ex. i olika läror som religösa eller esoteriska läror, psykologi eller annan vetenskap. Men reigiösa och esoteriska läror är strukturerade och skapar en form som det formlösa som är utan struktur pressas i. Vetenskapen beskriver bara det som redan har form och struktur. Alla dessa metoder är begränsade och odugliga för en djupare förståelse av "det andlga".

Det är en fälla som man kan ta sig ut ur om man gör andliga erfarenheter och ser hur begränsat sinnet och förståndet är. Men förståndet och sinnet skapar en sorts rökridå som är ett hinder för andliga erfarenheter. Därför är det svårt att göra andliga erfarenheter och "se" om man har en rökridå framför ögonen.

Sen kan det hända att man hamnar i fälla nummer 2. Man har lärt en hel del, vet om de hermetiska principerna, har lärt teosofi, har lärt vad som står i bibeln och har lärt om österländska religioner, t.ex. yin-yang läran och annat. Om man tror att det är förståelsen av sådana läror som är ett andligt uppvaknande, har man hamnat i fälla nummer 2 och den är det mycket svårare att komma ut ur, för egot håller gärna fast vid att vilja vara upplyst och kan inte acceptera att allt som man har lärt inte är essensen av ett andligt uppvaknande, utan det är rökridån.

Nu vill jag inte säga att det är själva kunskapen som är problemet, utan det är ett problem om man betraktar och tror att denna kunskap är essensen av en andlig väg och skulle leda till ett andligt uppvaknande eller att man med den kunskapen är upplyst.

Man kan t.ex. lära att vi lever inom dualism och allt har sin motpol. Men den kunskapen räcker inte till att erfara och förstå hur vi själva skapar dessa dualiteter med sinnet och förståndet och se hur vi skapar en illusion som vi lever i.

Man kan lära av upplysta som har erfarit enheten när de säger att "allt är ett". Men utan att själv ha erfarit det, gör man sig föreställningar om att "alla bitar" blir till helheten. Endast om man själv har erfarit helheten, vet man att den inte består av bitar som bildar den, utan att den är helt utan bitar. Det är bitarna som är illusionen.

Man kan lära att "alllt är ande", men om man inte har erfarit den förblir det en strukturerad föreställning som inte stämmer överens med verkligheten.

De flesta youtube vägledarna har hamnat i båda fällorna. De pratar t.ex. om att "allt är ett" och sen pratar dom om induviduella själar utan att se motsägelsen. De tror att individuella själar är bitar av helheten. Men vem som har erfarit helheten vet att det inte finns bitar i den.

De pratar om "uppstigning", utan att se att de redan nu befinner sig där som de alltid har befunnit sig, där vi alla befinner oss, på ett ställe som inte är ett ställe eller en dimension, utan som uttrycker alla ställen och dimensioner och som står över dessa. Det är bara egot, som inte ser detta, som längtar till "något bättre" för att det är blint.

I deras blindhet betecknar de sig ofta som andligt uppvaknade och det är en fälla som leder till att egot bara växer och växer till ett stort monster. Detta monster ger sig sedan ut som andlig vägledare och förvillar andra, stänger dörrar för andra som leder till andliga erfarenheter och frihet. Man blir till sitt eget fängelse och monstret är fångvaktaren.