När vi står med foten djupt
nedtrampad i lojalitetens
sunkiga jordmån
gentemot någon
eller något
annat.

Då är det lätt att tappa
kontakten till det som
verkligen känns rätt
och riktigt.

Och utan att vi riktigt förstå
hur det egentligen går till
så har den lojaliteten
vänt sig bort ifrån
vårt eget hjärtas väg
och undanflykterna
byggs istället upp
inuti.
För att försvara något som
inte alls är värt
att försvara.

Det är så otroligt viktigt
att bibehålla vänskapen
med sig själv.
Oavsett vad
omgivningen
kan tyckas tänka
eller tro.
Vi får aldrig någonsin
glömma bort det.

Det finns krig som
varken syns eller hörs
djupt där inombords.
Så om du kan.
Slut fred med
ditt hjärta.
Det är viktigast
av allt!