Denna vackra text förtjänar en egen tråd. Jag var bara tvungen att översätta och dela med mig av den.

"Vilse i beundran inför skönheten omkring mig måste jag ha fallit in i ett tillstånd av förhöjd medvetenhet. Det är svårt – ja, egentligen omöjligt – att sätta ord på det ögonblick av sanning som plötsligt drabbade mig. Inte ens mystiker kan beskriva sina korta glimtar av andlig extas. Det verkade för mig, när jag senare försökte minnas upplevelsen, som om jaget var helt frånvarande: jag och schimpanserna, jorden och träden och luften, tycktes smälta samman, bli ett med livets egen andliga kraft. Luften var fylld av en fjäderklädd symfoni, fåglarnas aftonsång. Jag hörde nya frekvenser i deras musik och även i de sjungande insekternas röster – toner så höga och ljuva att jag häpnade. Aldrig hade jag varit så intensivt medveten om formen, färgen på de enskilda bladen, de varierande ådringsmönstren som gjorde varje blad unikt.

Doftupplevelserna var också tydliga, lätt igenkännliga: jäst, övermogen frukt; vattenmättad jord; kall, våt bark; den fuktiga lukten av schimpanspäls, och ja, min egen också. Och den aromatiska doften av unga, krossade blad var nästintill överväldigande.

Den eftermiddagen var det som om en osynlig hand hade dragit undan en ridå och jag, för ett ögonblick, hade fått blicka in genom ett sådant fönster. I ett ögonblick av ”utsikt” hade jag erfarit tidlöshet och stilla extas, anat en sanning av vilken den etablerade vetenskapen bara utgör en liten del. Och jag visste att den uppenbarelsen skulle stanna hos mig resten av livet, ofullkomligt ihågkommen men alltid närvarande. En källa av styrka att ösa ur när livet tedde sig hårt, grymt eller förtvivlat."

~ Jane Goodall