#0
Vadför ger man inte bara upp lidandet. Bra fråga, sinnet rör sig ständigt och jämt i tiden. Gamla oförätter som ligger och gnager i bakhuvudet, vad kommer att hända framöver.

Att observara sina tankemönster, hjälper långt. Ändå smyger sig tankar in på något mystisk sätt. Kanske är det bara så också, att man begränsar sig själv, i månt och mycket för att passa in i samhället och bland folk.

De drömmar man har blir hämmade av en själv, nu menar jag inte egodrömmar.
Att få vara sig själv, är nog det viktigaste. Likt en blomma som slår ut i sin prakt.
Nuet är dess centum, man är den man är. Det här är mitt själv och igen annan.

Lite tankar som poppade upp.

Ge upp lidandet - Ha bara roligt

Hur då?
För vad är egentligen att ha roligt?

Är det att flamsa runt och och inte ta något på allvar?
Är det att strunta i världens alla hemskheter och bara bry sig om sig själv?

Vem lider mer av lidandet än den som tyst lider - Ingen.

Men det jämmer och ve som går över världens och jordens barn…….
Finner ingen glädje
Bara lidande, sorg och ond bråd död.

Hur kommer det sig att det är allt jag ser?

Jag gav inte upp glädjen, hoppet eller livsandan…
Som ett ogräs har jag som den människa jag är hållit mig fast vid livet självt.

Till vilken nytta?

Livet är inte till för nyttan att leva.
Livet är till för att levas så som det är……

Lite snabba tankar som ville skrivas…..

#0:

Tänker på att skjuta andra pilen på sig själv. Ibland har man ont, värk i kropp, och lika så i psyket. Men accepterar man smärtan som den är, och inte lägger ett till lager av psykologisk smärta (lidande) så lider man inte längre. Man skjuter inte andra pilen på sig själv.

Men att bara ha det roligt?😄 Ja, varför inte…..livet är ju en dans, och dansaren är ett med dansen…..

Tack fär era svar! 🙂 Det där med att ge upp lidandet har jag hört förr och jag tänkte precis som de flesta "hur kan man ge upp att man lider" för det finns ju så många orsaker till att man kan lida, t.ex. sjukdom eller fattigdom.

Men när jag läste den här historian, där uttalandet var kopplat till ett sammanhang, förstod jag vad som menades.

Det handlar om frivilligt lidande. Munken levde asketiskt och gav upp alla nöjen i tron att det här är vägen till upplysning. Han betraktade det som en "deal" där man ger någonting (ge upp nöjen och allt som är roligt) och som belöning blir man upplyst.

Han gav inte upp strävandet efter upplysning och offrade allt som "kryddar livet" för det. Det var ett frivilligt lidande som han trodde att han skulle bli belönad för. Men vägen till upplysning är inte ett "görande" utan ett "icke görande". Det som munken gjorde var inget "icke görande" utan ett görande i allra högsta grad.

Det är en sorts lidande som man lätt kan ge upp.

#2:

Stjärnskott, alla människor har olika mått på vad de tycker är roligt att göra. För mig är det det största nöjet att vara ute på sjön med Fata Morgana på en trampbåt och gunga på vågorna, känna solens värme och att "dingla med själen".

Men det finns en massa småsaker i livet och ibland ser man först mycket senare att det var de små sakerna som var de stora sakerna, t.ex. att skoja och skratta. Det är den egentliga kryddan i livet.

#5: Jo, jag vet ju det…..

De storslagna tankarna på lycka och glädje…… är inget annat än tankekonstruktioner …
En inbillad lögn som förminskar det riktigt viktiga i de små ögonblicken som fyller själen med tacksamhet….

#6:

Precis så! 😊