Det finns inte en sekund
då Gud är borta.
Inte ett ögonblick
då du är skild från det eviga.

Från det att du vaknar,
innan tankarna hunnit forma sig,
är du redan buren.

Golvet under dina fötter är gudomligt,
liksom vattnet som släcker din törst,
och frukosten som stillar din hunger.
Ja, allt är lika gudomligt.

Du arbetar,
och även där finns porten.

I varje minut
du utför en syssla
är Gud med dig.

I koncentrationen
kan du ana Guds närvaro
som samlar dina tankar
och hjälper dig att stanna
i det du gör.

I tröttheten
kan du erfara Guds närvaro
som bär dig,
även när din kraft sinar.

I pausen,
mitt i stillheten mellan två andetag,
öppnas evigheten
och du blir påmind
om att allt redan är fullkomligt.

I konflikterna på jobbet
kan du upptäcka Guds röst,
som viskar om försoning
även när orden skaver.

Du går till affären,
och det gudomliga går med dig.

Du diskar,
och det eviga rinner genom vattnet.

Du matar fåglarna,
och det gudomliga tar emot det du ger.

Du väntar på att teet ska svalna,
och varje sekund blir genomlyst av närvaro.

Du ser en människa.
Du ser ett djur.
Du ser en insekt.
Och du vet:
alla är lika gudomliga.
Ingen är mer.
Ingen är mindre.

Du känner dig nedstämd,
och i varje känsla av nedstämdhet
kan du erfara Guds kraft
som lyfter upp dig.

Du sörjer,
och i varje sorg
kan du ana Guds kärlek.

Du kommer hem.
Kvällens mörker breder ut sig.
Allt blir stilla,
och i denna stillhet
kan du ana evighetens andetag
som rör sig genom rummet.

Du vilar,
men vilan är inte tom.
Den är full av närvaro.

Utanför viskar vinden i träden,
och inuti dig öppnas ett rum
där Gud andas med dig.

Du lägger dig för att sova,
och natten håller dig.
För även i sömnen
är du omsluten av det eviga.

Det finns inte en sekund
då porten är stängd.
Inte ett andetag
då du är utanför det gudomliga.

Du behöver inte gå igenom den.
Du behöver bara se
att den alltid varit öppen.