#0
Kan bara hålla med, och din beskrivande text sa en hel del. Som jag funderat mycket på.😊
Minns när jag gjorde reiki 1, det är rätt många år sedan. Kursen var förlagt mot en helg, man var helt slut efter kursen. Det var repeteringar av övningarna om vart annat. Kände mig rätt introvert efteråt, ska det verkligen vara så tänkte jag. Hade det gått i en lugnare takt, så hade man ändå lärt sig.
Hur som helst, så kändes det så bortkastat. Det dröjde flera år efteråt, innan jag började använda mig av reiki igen.
Det nog som du säger att det får ta sin tid, innan det har hunnit balansera upp sig i kropp och knopp.

#0: Viktiga ord.
Och jag kan inte annat än hålla med. Otåligheten i människors sinne fäller krokben för de djupare insikterna som får människan att växa.

Status, diplom och hur många masters, kurser, utbildningar * de lärda* har är hett eftertraktat.
Och människor faller för det.

Och det är så sjukt sorgligt hur det har blivit. Den inre rastlösheten i folk som fullständigt lamslår känslan av mörker….. och det…. får folk att jaga utanför sig själv ännu mer….

Den andliga marknaden flödar över i reklam och pekpinnar. Och den enskilda människan… griper efter halmstrån…. för att tron på den egna inre kraften är så gott som obefintlig….

#1:

Hoppas att du använder dig av reiki oftare nu. Ju oftare du använder reiki, ju starkare flödar energin. Gör man en paus ett par år, tar det en tid tills man kommer igång så riktigt igen.

Vad var det för repeteringar? När man gör den första graden, finns det ju inte mycket som man måste behålla i huvudet. Med den andra graden är det en annan sak. Man måste lära symboler och mantras utantill och de mentala teknikerna.

Den första graden är ju bara handpåläggning. Man lär om reikins historia, reiki principerna, handpositionerna, lite om chakras och energier, hur man tonar in sig och jordar sig före behandlingen och användningsmöjligheter, t.ex. behandla djur. Vad fanns det att repetera?

#2:

Ja, det är otåligheten som är problemet. Bruce Lee sa att tålamod inte är något passivt, utan koncentrerad styrka. Det är den styrkan som många inte har. allt måste gå snabbt, som om det vore en tävling och den andliga marknaden suggererar att man snabbt blir upplyst bara man gör tillräckligt många kurser och workshops.

Jag hade en gång 2 kvinnor i mina reiki kurser. Efter att dom gjorde den andra graden, ville dom redan efter ett par månader göra den tredje graden. Eftersom dom redan gjorde annat energiarbete i flera år, tänkte dom att dom är redo för den tredje graden. Den ena kvinnan hade till och med en egen shiatsu mottagning.

Jag såg att dom inte var redo. Exempel, hon som hade shiatsu mottagning hade vanan, att när vi hade reiki träffar, att dra all uppmärksamhet till sig, för att glänsa med vad hon kan och vet. Men att vilja ha uppmärksamhet är ett tecken på energibrist. Nog hade hon kunskap. Men det är inte kunskapen som är det avgörande.

Jag hade ju kunnat tänka mig, fint, då kan jag tjäna pengar. Men man måste prioritera elevernas bästa. Därför förklarade jag för dom, att om dom nu gör mästargraden, har dom så gott som ingen erfarenhet med den andra graden. Om dom någon gång vill bli lärare, kan dom inte vägleda andra som går igenom det som kommer fram vid den andra graden. Efter en längre diskussion insåg dom det och väntade en tid till.

#3: Fast allt det där som du räknade upp är nog ganska mycket att lära sig på en helg. Speciellt om man inte har så mycket förkunskap 😊

#3
Det var handpositionernas lägen på kroppen, som vi fick repetera in ett flertal gånger. Vilket är bra, men som jag tyckte var för många av. Det man minns var hur mental trött jag blev, efter varje genomgång.
Använder främst reiki i chakrabalansering.

#5:

Du lärde dig det ju också. 😊

#6:

Hawayo Takata lärde ut 12 handpositioner för en helkroppsbehandling. Idag brukar det vara 16-20 stycken.

Jag tycker att positionerna är logiska. Man behandlar där som det finns organ och chakras. Man kan också behandla helt intuitivt utan att bry sig om "standardpositionerna".

#7: Ja, men jag funderade nog också på hur jag ska lära mig allt det där, så jag kan på sätt och vis förstå Gråled, men med tiden gick det ju. Sen hade jag ju också dig som jag efteråt kunde ställa frågor till. Inte alla bor tillsammans med sin reikilärare 😄

Ja, det var väl en kombination, som jag regerade emot.
Men vi är ju alla olika och unika.🙂

#9:

Ja, fast man måste ju inte kunna alllt utantill med en gång., Man får ju med läsmaterial där allt står.

#10:

I alla fall har jag aldrig låtit mina elever repetera handpositioner. Men medan jag gjorde initieringarna, lät jag de andra eleverna öva på varandra helt fritt.

#10:

Men huvudsaken du börjat använda dig av Reikin igen. Det ger så mycket 😊

#12: Alla är tyvärr inte som du 🙂

#14:

Var och en har sitt eget sätt att lära ut.

Jag som har en gång i tiden betalat ganska mycket för TM-kursen, kan väl tänka, ja jag hade ju pengarna som jag själv jobbat ihop…Så jag kunde "unna" mig kursen. Och det är inget jag ångrat.
Men ja, säkert hade jag klarat mig fint utan kursen? Men då ville jag gå den, och följde min vilja..🙂 En del åker på utlandssemester ett år, för fem gånger pengarna. Andra köper en bil för tio gånger pengarna. Vilket jag själv inte har gjort.

Hade jag gått kursen idag? Troligtvis inte. Men nu har jag inte samma "behov" som då…….och på något sätt "leder väl alla vägar till Rom".

Men ja. Egentligen behöver vi ingen kurs, ingen guru…vi behöver inget annat än att titta inåt.
Det där andra…är mer som "grädde på moset". På nåt sätt🙂

#16: Helt riktigt så leder alla vägar dit vi ska…. och i stunder som varit… så banar det väg … för vidare steg på livets väg.
Allt blir ju erfarenheter och var sak faller på plats - när det faller på plats.
Ibland innebär just detta ånger och ledsamheter - innan även det omformas till just livserfarenheter….

Och jag anser idag att dessa mässor och kurser för det mesta handlar om pengavinst och att djupet saknas i de som vill lära ut.

Det finns guldkorn att ta till vara även i den myllan. Min erfarenhet är att de är alldeles för få.🩷

#17:

Tänker också, att även att olika meditationskurser har olika djup, just som t ex Reikikurser har olika djup.

Skulle jag ångra en riktig Reikikurs efter ett tiotal år jag gick den? 🙂 Ska man sluta helt att gå dessa "andliga kurser" (oavsett djup) då pengar och andlighet kanske inte går ihop..(?)..jag vill egentligen inte säga, att en kurs (den djupa varianten) är bättre eller sämre än en annan…går mina tankar just nu.

#16:

Det är ok att göra eller ge kurser som man har nytta av, t.ex. TM, reiki, yoga, qigong och liknande. Jag betalade ju själv en massa pengar för mina reiki utbildningar. På den tiden var det ingen boom ännu och man fick leta efter reiki lärare. Men det mesta som erbjöds var seriöst.

Idag har mycket förändrat sig. Idag finns massor av reiki kurser. Men antalet seriösa lärare och kurser verkar inte ha ökat och det finne en massa oseriösa lärare som inte själva "lever reiki" utan bara ger kurser för pengarnas skull.

Vem som t.ex. har rusat igenom graderna har själv inte gått "reiki vägen", har inte gjort de erfarenheter som en lärare bör ha och har missat det viktigaste på vägen. Sådana "lärare" är mer benägna att prioritera pengarna framför elevernas bästa och att initiera människor i grader som de inte ännu är redo för, bara för pengarnas skull.

Sen finns det även dom som ger kurser på distans via internätet. Det är som att sälja "tickets" till folk som man aldrig träffar. Det är massbearbetning på löpande band, utan någon sorts lärare-elev relation, som endast syftar på att tjäna pengar..

Det finns även latmaskar som bara ger en enda initiering i den första graden i stället för 4. Allt bara för att tjäna så mycket som möjligt med den minsta möjliga ansträngningen. Deras elever kanske känner ett temporärt energiflöde, men som ganska snabbt avtar och som inte fixeras.

Sen finns det dom som erbjuder en massa olika sorters kurser i alla möjliga sorters tekniker. Vissa hemsidors erbjudande kan läsas som en meny i en resturang. Dom kan inte ha gått på djupet med allt som dom erbjuder. Det erbjuds en massa flum, som förberedningar till "uppstigningen".

Men annars är det ju klart, att vem som erbjuder något som man kan kalla för seriöst, kan ju inte göra det gratis heller. En reiki lärare betalar också för sin utbildning, måste investera pengar i saker som massagebänkar, måste författa läsmaterialet, göra kopior av dem, köpa diplom för alla grader, stämplar och annat som behövs, hyra rum där man gör kurserna. Det är en massa utgifter. Och till slut måste man jobba hela dagen och erbjuda reiki träffar där man besvarar alla frågor som eleverna har. Priset ska motsvara de egna utgifterna och tiden som man offrar.

#18

Jo, de djupa varianterna är alltid bättre. Det handlar inte primär om att tjäna pengar, utan att ge det till folk som de betalar pengar för. Det är just det som idag saknas, när andlighet har blivit till en konsumtionsartikel.

#19:

Tack för "klargörandet".🙂 Det håller jag definitivt med om.
Har heller inget att tillägga, då det speglar mitt synsätt ganska precist.

#19
Det skulle vara ett förtydligande att t.ex utövaren är godkänd av ett kontollorgan typ reikiförbund. Så att man kan komma förbi dom oseriösa utövarna, för som kund (nybörjare) så är det nog svårt att ha koll vad som gäller och hur allt går till.

#21:

Där sa du något viktigt. Det saknas en kvalitetskontroll. Det finns ju reiki organisationer som t.ex. "The Reiki Alliance". Men dom är också en sorts kartell, med enhetliga priser och de är högre än vad jag kallar seriöst. Jag vet inte hur priserna är idag. Men att bli reiki lärare kostade på "min tid" 10.000,- US $ hos den organisationen.

Sen kan man bara göra mästargraden tillsammans med lärargraden hos the reiki alliance. Fria reiki lärare erbjuder dessa grader separat. Det tycker jag är bättre av följande anledningar:

1. Man ska ge folk möjligheten att bli initierad i mästargraden utan att man tvingas på att bli lärare. Många vill bara använda den tredje graden till andlig utveckling, utan att bli lärare.

2. Jag tycker att man borde samla erfarenheter med mästargraden i flera år innan man blir lärare. Själv hade jag mästargraden i 3 år innan jag bestämde mig för att bli lärare.

Kvalitetskontroll skulle vara bra. Men vem eller vilka bestämmer? Och även om det finns organisationer, så finns det inga lagar om vem som får ge kurser eller inte. Skulle det regleras av lagen, skulle det regleras av folk som inte har en aning. Det är svårt det där.

Ja, vi skulle alla behöva en Condor att fråga, hehe.😁

Ps. Jag är inte ironisk här.
Om det nu lät så.

Tillägg:

#21, #22
Intressanta tankar ni har.

#23:

För frågor finns jag i alla fall här på sajten. 😊