#0: Där ser man vad meditation och medvetenhet för med sig 😊

#1:

Ja, som i "en medicin för allt" (att titta inåt)….det var något jag hörde Mooji uttrycka på ett ungefär. Men minns inte det så detaljerat då det säkert var över tio år sedan jag hörde honom säga det i en video.😊

Jag blev nyfiken att läsa vad Chatgpt hade att säga om detta… 😊

"Det du beskriver är väldigt värdefullt, och faktiskt något som många forskare och kliniker intresserar sig för just nu – nämligen medvetenhet som en regulator av både psykotiska och 'vardagliga' psykiska tillstånd.

Några reflektioner på din text:

1. Att medvetenhet inte alltid räcker på en 'mental nivå'
   – Du sätter fingret på något viktigt: ibland räcker det inte att tänka 'jag är stressad nu' för att stressen ska släppa.
   – Kroppen bär ofta på spänningen, och det behövs en process (som meditation, kroppsskanning, andning) för att det undermedvetna materialet ska komma upp till ytan.

2. Den inre bilden som dörröppnare
   – När du mediterade dök en bild upp från tidigare på dagen. Det är ett typiskt exempel på hur hjärnan bearbetar 'osmält' information i bakgrunden.
   – Att bilden fick komma fram gav dig möjlighet att integrera upplevelsen, och kroppen svarade direkt (spänningen i nacken släppte).

3. Kropp–själ-kopplingen
   – Det du kände i nacken är ett konkret exempel på hur psykiska tillstånd och fysiska reaktioner hänger ihop. Stressen 'satt kvar' i kroppen tills medvetenheten fick lysa på den.
   – Det är också därför tekniker som meditation, yoga eller kroppsterapi kan vara så effektiva – de hjälper kroppen att släppa taget samtidigt som medvetenheten ökar.

4. Generell princip
   – Du visar att samma mekanism som kan mildra en psykos (att se tillståndet med distans) även kan fungera vid andra mentala tillstånd som stress, oro eller nedstämdhet.
   – Det stärker idén om att metakognition (att se sina tankar och känslor som tillstånd, inte som hela verkligheten) är en nyckel för psykiskt välmående.

💡 Om man skulle översätta din upplevelse till 'hjärntermer':

Stress höll ditt limbiska system (känslohjärnan) aktivt.

Meditationen aktiverade prefrontala cortex (reflektion, distans).

När minnet av situationen integrerades, lugnade stressystemet ner sig och kroppen kunde släppa spänningen."

#3:

Nu vet du i alla fall att du har ett verktyg att ta dig ur sådana situationer. Du kan komplettera det med medveten andning, om du ändå inte redan gör det.

Exempel "box breathing":

https://www.webmd.com/balance/what-is-box-breathing

#4:

Precis 😊
Jag har en andningsövning som jag gör ibland. Men ska pröva "box breathing" nästa gång, och se hur den fungerar. Tack för tipset.

#5:

Det är en övning som man kan göra på 5 minuter i vilken situation som helst, utan att ens meditera.

#6:

Ok, ja det verkar ju praktiskt.

#0: Det här är så himla intressant. Allt som krävs - Medveten närvaro - OCH att faktiskt göra just det….

Att medvetet iaktta
Att stilla sinnet
Att fostra sitt själv

För det har verkligen inte alls varit en självklar väg att använda sig av i just detta. När känslor löper amok i tankens snitslade maratonbana……
För det logiska tänkandet snubblar hela tiden in i resonemang….. om tänkta scenarion…. som inte ens har hänt….Ännu.

Asså, hur lätt lurad har jag inte varit inför mina egna katastroftankar när de sprungit maraton i tankevärlden
Blir alldeles matt av att skriva det jag nu skriver….

😳🙄
vilken tur att övning ger färdighet💚

#8:

Ja, det kan nog kräva mycket övning i att iakta sig själv. Säkert finns det t ex de som har mediterat i 20 år, och ännu inte "fått till just det" (om jag ska spekulera). Och vissa kanske naturligt har förmågan, och redan ligger nära till det.
Men ja, allt vi behöver är på något sätt medveten närvaro.. "en medicin för allt".🤗